Snart vår .......eller ?

Bor man som jag ca. 300 meter över havet ska man kanske inte förvänta sig vår

än även om vi nu är inne i mars månad. Men den här veckan har det hänt något

som får mig att börja hoppas på att våren skall komma även till oss. Solen sken.

I nästan en hel dag sken den. Jag vände upp mitt vinterbleka ansikte mot den

och sög åt mig allt jag kunde och kände att nu det finns det hopp. Äntligen.

Jag vågar inte lova det men jag jag hoppas och tror att det här ska vara de sista

vinterbilderna på mycket, mycket länge. Fast än så länge har jag bara sett en liten

fläck med gräs.....och en massa hundbajs.





Murgrönan är kanske allra vackrast på vintern när man inte är så bortskämd med

annat grönt i trädgården. För floristen är den ovärderlig och den har räddat mig

många gånger när det inte finns så mycket annat hemma. Det händer till och med 

att jag går ut och krafsar fram några rankor under snön.

Lusthuset är min pappas mästerverk. Han har själv sågat ut och snickrat ihop alla
delarna till det. Vilken snäll pappa jag har. För oss är lusthuset ovärderligt.
Varma sommardagar äts nästan alla måltider i den behagliga skuggan och det
fläktar alldeles lagom mycket.

Ännu en grodprins i trädgården. Han ser rätt så frusen ut och kanske väntar han

på våren han med? Till höger ser ni min mest fotograferade sten. Den står som

ett litet blickfång i den långa grusgångsrabatten och den är det första man lägger

ögonen på när man kliver innanför grinden till trädgården. Vi "hittade" stenen

när vi rev upp det gamla foderbordet i ladugården för ett antal år sedan. Man

måste verkligen säga att dom gjorde rejäla saker förr i tiden. Under all betong

fanns det inte mindre än åtta likadana stenbumlingar och flera av dem har sedan 

fått flytta in i trädgården på mer eller mindre framträdande platser. Jag känner

mig verkligen stenrik.

Vänd näsan mot solen

Äntligen vår?

Flitiga Lisa