Typ halvvägs....

Så har man gått och fyllt år och kommit som man säger, halvvägs. Kanske är jag en tant 
nu eller så har jag varit det jättelänge. Begreppet för vad som är en tant flyttats ju ständigt framåt. När jag var liten sa man tant till tjugofemåringar. Sedan var det en tid då det inte var så fint att vara tant men på senare tid har tanten fått sin upprättelse och sin renässans. Med rätta. Vi älskar kyrktanter, sticktanter, ulltanter och alldeles vanliga tanter som vågar vara vuxna och säga ifrån och bry sig om andra. 

Till de mer materiella delarna av att fylla år hör för min del en låda och en jätte-
kruka med en massa blomsterlökar. Mestadels tulpaner i svart, vitt och rosa.
Riktigt ögongodis som så småningom ska grävas ner i trädgårdens rabatter.

Jag har alltid varit omgiven av äldre, tanter och farbröder, som funnits där och stöttat, uppmuntrat och berömt. Så trots allt är det inte så farligt att bli äldre när man har många goda förebilder. Nu gäller det bara att leva upp till sina egna förväntningar om hur en bra tant skall vara. 

Närmast på schemat ligger annars att gräva ner alla de vackra blomsterlökar som jag
fått i födelsedagspresent. Fortsätter ni att hänga här på bloggen framemot vårkanten
har ni att se fram emot framför allt vackra tulpanlökar med namn som ´Hero In Lowe`, 
´Holland Chick`, ´Flaming Flag`och ´Sapporo`.

Kram Elisabeth