Nu har jag läst det igen, hur farliga köttkonsumtionen är för miljön och hur farliga kossor är.

Huvuddelen av vårt matsvinn sker från gröda till färdig kotlett sägs det. Vi ska med andra ord inte låta kossan äta det vi själva kan äta. Själva idén är bra men det finns en liten hållhake, människor äter inte gräs. En väldigt stor del av vår svenska jordbruksmark består av just gräs av den enkla anledningen att det inte går att odla spannmål och grönsaker för människoföda där. All mark passar helt enkelt inte för storskalig växtodling. På våra småländska marker är en sådan odling rena utopin och jag odlar mina grönsaker till husbehov utan större framgång mest för att det är roligt. Mina får däremot äter gräs, ja lite kraftfoder också under kortare perioder när näringen inte räcker till, men i huvudsak äter de gräs.

Snart mätta.  2013-07-01

Så nu går jag här hemma bland fåren och hoppas att någon som är påläst och har koll på siffror och statistik och ett forum att föra fram sitt budskap på, ska göra något. Jag väntar på att någon annan klok person, säkert klokare än jag själv, ska svara på den där insändaren, skriva den där debattartikeln, dementera den där "sanningen" som någon sagt så många gånger att vi tillslut tror på den. Någon borde helt enkelt göra något (och tänker man så borde man kanske göra det själv) så nu tänker jag helt enkelt skriv av mig här på bloggen. Själv kämpar jag förtvivla för att våra marker inte ska växa igen och inom mig växer också ilska och frustrationen över jag och mina får och grannen kor skulle vara miljöbovar. Allt jag vill är att få leva här i lugn och ro och vårda det lilla ekosystem som jag är satt att förvalta, vår ängar och åkrar, en lite del av all den öppna mark som en gång fanns här i Sverige. Fåren sköter det mesta, ja visst men det är inte många som vet vilket enormt jobb det är att hindra slyet från att växa upp just där stängslet står. Det är inte heller många som vet att öppen mark kan växa igen totalt på bara ett par år.

För sådär femtio eller hundrafemtio år sedan när mat fortfarande var något viktigt för svenska folket var andelen öppen mark mycket större. Vår jord mådde bättre och ingen hade den blekaste aning om att hur farliga våra kor var. Sedan hände något, vi flyttade in till städerna och vi ville ha mer, mycket mer än det vi behöver, inte bara mat, kläder och bostäder. Vi började konsumera och anammade begreppet slit och släng. Vi reste också allt oftare, allt längre och allt snabbare. Jag kan inte tro annat än att det är olje- och bil lobbyisterna som ytterst ligger bakom "sanningen" att kor släpper ute så mycket koldioxid och visst måste de jubla av lycka när de kan få någon annan, från ett helt annat håll, att föra fram sitt budskap. Visst är det väl enklare att ge sig på någon med fyra magar än de med bara en mage och ett omättbart behov av att konsumera.

Fundersam, nyfiken och lite ängslig.

Klok, trygg och nöjd.

Med detta menar jag på intet sätt att vi ska försöka öka världens kött konsumtion. Jag vill bara att vi som har förutsättningarna att odla kött ska få göra det. Vi har vattnet, vi har gräset, ja vi har marken som just inte duger till så mycket mer än till bete och skog och vi har de små rara växterna som behöver betande djur för att överleva. Köp gärna mindre kött men se till att det kött du köper är producerat på ett juste sätt, enligt våra svenska djurskyddsregler, i en  naturtyp där det är lämpligt och med så korta transporter som möjligt. Ät mer mat efter säsong och framför allt, odla själv. 

Att odla själv och föda upp sina egna djur måste ju vara det absolut roligast och godaste sättet att ta hand om vårt natur på. Lev mer på mindre helt enkelt.

Elisabeth