Död och levande

Var ska man ösa ur sig all sin besvikelse över allt som dött i trädgården under vintern och våren? Jo på bloggen, hos er, ni som förstår mina små i-landsproblem rakt igenom. Dags för lite trädgårdsdepp.

Nu blommar oxlarna nere vid grinden.

Jag som så ofta talar om att gilla läget och inte dalta för mycket med mina växter har nu helt plötsligt fått en liten knäpp på näsan. Växter som "alltid" har funnits hos mig har helt plötsligt gått och dött. Vintern var säkert inte kallare än vanligt men barfrost och en torr vår har gått hårt åt växterna. Jag har alltid fnyst lite åt rådet att vattna barrväxterna på våren och tänkt att en småländsk enebuske minsann är så naturlig att den klarar sig ändå. 

Nu har jag tre bruna, sticksiga och heldöda enar i rabatten längs med grusgången och jag ångrar mig så att jag inte slängde på några kannor vatten när krokusen blommade och de fortfarande levde. 

Trädgårdens sista tulpaner
´black night´´

Här har ni listan på de saknade och stupade.

Tre stycken stora ståtliga enar.
En vit vacker höstanemon.
Äppelträdet Transparant Blange vars frukt jag alltid längtar efter.
Snyggaste pionvallmon ´Pattys Plum` med den årtåvärda färgen.
Några vita stäppsalvior.
Stora delar av min skyddsling lavendelhäcken ( som jag i och för sig alltid daltat med
för den är egentligen inte härdig)
Ännu mer av häcken med svartaronia.
Sötaste  svarta violen ´Bowls Black´.
Blå bolltistel.
Kryddsalvia
Kryptimjan
Klätterrosen ´New Dawn´
Jag trodde inte att nävor kunde dö men nu har jag ingen klarblå längre.

Jag som inte hunnit visa en enda tulpanbild i år.

Men hör ni, bortsett från enarna, så kan jag ta det med glädje för grannens mördarsniglar
har inte heller överlevt vintern.  Ännu ett nådens år för trädgårdarna i Högagärde. 

Ha det gott

Elisabeth