Ingen vanlig vaxpropp.

Jag trodde att jag hade fått en vaxpropp i örat. Det är lätt fixat med en liten spolning
på läkarmottagningen och sedan känner man sig som en ny människa igen. 

Fast riktigt så smidigt var det inte, inte den här gången. När jag  äntligen fick en tid hos läkaren hittade han inget egentligt fel på örat och jag blev hemskickad med rådet att tryckutjämna. Dagen efter läkarbesöket kände jag mig yr i huvudet och klarade inte av att gå till jobbet men det var inte farligt sa doktorn. Nästa dag var blev det ännu värre. Världen snurrade, jag behövde hjälp att ta mig till toaletten och jag kräktes så fort jag satte mig upp eller reste mig. Jag låg i sängen och tittade på TV-serier och läste alla tänkbara sidor på internet som handlade om öronproblem. Ute var det full försommar och jag klarade inte ens av att gå ut i trädgården. Det var hemskt och det kändes inte alls bättre av allt jag läste om kristaller i hörselgångarna och andra mycket värre saker. 

Matteus 6:25-26

Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder 

att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna?

Se på himmelens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er

himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de?

Så småningom fick jag en tid på öronmottagningen på läns sjukhuset. Då hade jag nästan lärt mig att gå igen, om än ganska stapplande. Svullnaden i örat hade släppt men jag 
hörde fortfarande väldigt dåligt. Sedan rasade världen - jag fick reda på att jag hade 
blivit döv på mitt vänstra öra. Det fanns ingen diagnos bara en liten vag tanke om att ett blodkärl kanske brustit. Efter en magnetröntgen av hjärnan kunde man utesluta att det var en tumör men jag minns att jag tänkte att cancer kan man åtminstone bota. Man är så van vid att nästan allt kan fixas med mediciner och operationer, att det känns nästan omöjligt att ta in att det faktiskt inte alltid är så.

I höstas skaffade jag hörapparat. Med en mikrofon i det döva örat och en högtalare i det friska, klarar jag min vardag ganska bra om jag bara är fokuserad. Jag känner att jag kan jobba kvar i butiken och jag slipper att vara på rätt sida om den jag pratar med för att kunna höra. Visst blir det lite "goddag yxskaft" i mina konversationer ibland med det försöker jag att bjuda på, även om oron för att vissa ska tycka att man är lite "bakom" finns där. Tekniken är fantastisk men röriga miljöer rår den tyvärr inte på. Min värld består numera av en massa höga bakgrundsljud som jag gärna hade sluppit: fläktar, trafik, musik och högljudda människor som överröstar det jag egentligen vill höra.

Matteus 6:28-30

Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De 

arbetar inte och de spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt 

var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som 

idag finns till och imorgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder år er, ni

trossvaga?

Jag har tillåtit mig att sörja min förlust men grottar inte ner mig i självömkan. Man skulle kunna säga att jag tillämpar någon sorts "mindfulnes" enligt Bibeln. Jag låter varje dag ha nog av sin egen plåga och försöker leva i nuet.  Visst blir jag ledsen när det blir jobbigt men jag sitter inte hemma och tycker synd om mig själv för att det kanske var jobbigt igår och kanske blir jobbigt imorgon. Har jag det bra nu, är jag glad nu.

Matteus 6:33-34

Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör 

er  inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag 

har nog av sin egen plå

Det är mänskligt att oroa sig, att grubbla och älta men jag har någon att gå till med all 

min bråte. När ingen annan finns kvar eller när jag bara inte känner för att dela mina
bekymmer med någon finns han där. Jag går till honom - Jesus.

Kram Elisabeth