Väntans tider och vardagsliv.

Snart är det dags, tackorna börjar bli
lite runda om magarna och vi har börjat nedräkningen.

Tacka nr 4014, en av våra gamla trotjänare visar sin bästa? sida, nyklippt och fin som

man bör vara  inför lamningen. Men allvarligt talat, alla kära fårvänner, inte ser hon

ut som hon ska lamma i morgon inte, även om hon rent teoretiskt skulle kunna göra

det. Vi släppte till baggarna i slutet av oktober och tackorna är dräktiga ca 145 dagar

men än ser det ganska lugnt ut. Högdräktiga tackor äger ett mäktigt lugn och om de

blir riktigt stora glider de fram lika majestätiskt som Finlandsfärjor men än så länge

har de bara små söta kulmagar. Inget är som väntans tider.....

Dorset och korsningstackor tillsammans med sina lamm som är födda i januari

Djuren tycker alltid det är kul att plocka lite i halmen även om den är tänkt

strö och inte foder.

Oavsett om tackorna lammar eller inte så rullar det dagliga arbetet på. Vi utfodrar,

strör och pysslar om våra får och vallhunden Max är som alltid med och ser till  att allt

går rätt till.

Förutom sitt riktiga jobb att flytta får tycker han det är viktigt att hjälpa till att strö.

Det går till såhär: Max och jag går gemensamt upp på logen för att börja riva ner

halm, en liten hög rakt ner till fåren som på den mellersta bilden och en riktigt stor

hög utanför, som på bilden ovan. När halmen sedan landar är han redan nere för att ta emot den, riva, slita och busa i den. Kanske är det en av dagens roligaste stunder, vad

vet jag? Synd bara att han inte kan hjälpa till med att bära ut den.

Förlåt Max med fårägarens bästa vän är inte hunden hur gärna du än vill tro det. Nej

det är vågen och här ser ni vår, en sorts bur som djuret går in i för att bli vägt. När lammen sedan blir lite äldre och skall gå till slakt är det väldigt viktigt att de är lagom stora och har rätt vikt. Därför gäller det att väga ofta för att ha koll på tillväxten

och planera produktionen.

Ja det var lite av det vi håller på med ute hos fåren medans vi väntar. Inget är som väntans tider som ni vet.

Ha det så gott

Elisabeth