definitivt avslutad och närmare två månaders passande är över. Egentligen var det färdiglammat redan i början av februari och sedan dess har vi gått och väntat och
väntat på att en enda liten tacka skulle lamma. Tillslut nedkom hon med två små
svarta sötingar. Ett bagglamm på 4,2 kg och ett tacklamm på 3,9 kg och vi kunde
pusta ut. Men idag blir det inga bilder på de små. Jag har roat mig med att försöka
fotografera de lite större lammen som blivit riktiga knubbisar. Den tyngsta av dem
vägde redan över 30 kg när jag ställde honom på vågen i förra veckan.
 |
Titta den ser ju ut som en ko sa en av våra besökare. Ja får kan också bli svart och
vitbrokiga även om det inte är så vanligt. Det här lammet är en korsning mellan
dorset och finull och det är förmodligen lite gener från svart finull som skojar
till det lite.
|
Nu är det bara att njuta av alla mysiga lamm och ladda inför nästa omgång som blir i
april när Gotlandstackorna lammar. Ska jag vara riktigt ärlig så tycker jag inte det är
så jobbigt som man skulle kunna tro det här med att springa till ladugården ett antal
extra gånger per dygn. Fåren ger mig så mycket tillbaka och det känns mer som att gå
ut och pratar med några kompisar. Har man flasklamm får man också känna på hur
det är att vara populär, omåttligt populär.
 |
Ett litet flasklamm som försöker klättra upp i knät
på mig samtidigt som hon kollar in fickan där napp-
flaskan brukar vara.
|
 |
Det är verkligen inte lätt att fotagrafera när lammen är så nyfikna att de helst
vill stå på mig. Jag tror jag ger upp.
|
En som inte gillar våra nya kvällsrutiner är vallhunden Max. Han är väldigt besviken
och tittar så där konstigt på mig som bara hundar kan. Klok som han är vet han att det
är matte som går till ladugården på kvällen och när det börjar bli dags har han mig under högbevakning för att inte missa något. Just då är det bara jag som gäller och vi förundras många gånger över hur han tar in all information och vet så mycket.
 |
| Såhär ser han ut vår Max. I brist på får är trädgårdasrbete och pinnar helt OK. |
Ha det så gott.
Max och lammen hälsar.
Så underbart söta dom är lammungarna! Fast jag har hört historier om hur min väninna fick ha blöjbyxor på en del ungar som skulle ligga mitt i sängen mellan henne och hennes gubbe. Och det hade väl pågått ännu om jag känner henne rätt, men nu har hon ingen bagge sen flera år för hon orkar inte med lamningen!!
SvaraRaderaÅh, så söta lamm! Både stora och små, och hunden också förstås :-)
SvaraRaderaTrevlig helg!
Annika
men vilka underbara små ulltottar!
SvaraRaderaDe är ju så söta att man ryser.
Ha en trevlig helg!
En av mina drömmar har varit att ha får och höns! Inget av det har det blivit. Men jag njuter av dina bilder och skulle vilja vara i dina kläder dessa lammningstider!
SvaraRaderaKram Eva-Mari
Nog är det skillnad på bulliga Dorsetlamm och de betydligt tunnare finullarna. Men lika söta och jag tycker som du, det är inget besvär bara härligt att få gå ut i stallet och titta på all fina.
SvaraRaderaHoppas att vårt "drömhus" kommer växa fram i år. Känns bara som om man har så många olika drömmar framåt sommaren så man får se vad man väljer att prioritera. Ha en bra dag <3
SvaraRaderaSå underbara de är! Har fina barndomsminnen, och senare också, av hur det skuttade runt små söta lamm i det späda gräset hos grannen tidigt om våren. Mannen som ägde dem brukade släppa ut fåren på sommaren att leva i högsta välmående och frihet i skogen och slalombacken. Det är fina minnen. Det pinglade och bräkte där inne bland träden och ibland tog de sig en slalomtur...gåendes i backen, mumsande på allt gott.
SvaraRaderaAnn-Louise
Så många fina små vänner! Särskilt flasklammet på väg upp i knäet och Max:)
SvaraRaderaHa en finfin söndagkväll,
Rebecca
Hej! Blir alltid så glad när besöker din blogg...och dessa små söta lamm de är ju helt ljuvliga kramen från Maja
SvaraRadera