Höst hos fåren.

Färgsprakande oktober.

Hösten är kanske ingen lugn period för fårägaren men det är våra tackor lyckligtvis
helt ovetande om där de förnöjsamt strosar runt i sina hagar. Just denhär tiden
på året verkar de vara ovanligt tillfreds med sina liv. Inga jobbiga lammungar att
hålla reda på och inget skrik och bräkande. När jag kommer för att titta till dem
kommer de glatt och möter mig utan att säga ett knyst. En tid att njuta av, för få 
saker kan vara så enerverande som just bräkande får. Till våren när de har lammat
kommer de att börja skrika så fort de hör att vi är på väg ut till dem. Då spelar det
ingen roll om foderbordet är fullt eller om de fick mat för en timme sedan. De
skriker ändå och ibland undrar jag om de själva vet varför. Kanske är det deras 
omåttliga förtjusning i kraftfoder som spökar. Hörselskydd måste delas ut till
känsliga små barnaöron på besök. Nittio skrikande tackor med lamm kan låta nog så skrämmande. Om ni bara visste vad jag njuter av den tysta, lugna hösten.......
men till våren kommer jag glatt att skriva att lamningsperioden är den allra,allra
bästa av tider.

Idissling pågår.

Vi brukar försöka ha våra tackor ute ganska länge på hösten om bara vädret
tilllåter det. Lite kyla är inte farligt om de bara har lite skog att söka skydd i. De
klipptes tidigt i höstas och en ny, luftig och skyddande päls har hunnit växa ut
sedan dess. Gräset har visserligen slutat växa och vi tillskottsutfodrar med
ensilage men tackorna varierar gärna dieten med lite gammalt gräs från marken. 
Våra Dorsettackor är särskilt duktiga på att "städa" i markerna.

Det är inte för inte som vår plats på jorden heter Högagärde. Flera av åkrarna
ligger högt med fin utsikt om man bara tar sig tid att gå upp och titta efter.

För ett par veckor sedan släppte vi till baggarna till våra Gotlandstackor. Det blev
alltså inte på Fars dag som vi brukar skämta om utan närmare bestämt den 26 och
27 oktober. När jag tittar i Fårägarens fickboks lathund ser jag att första möjliga
lamningstid infaller redan den 12 mars, fast våra tackor brukar inte vara riktigt så
snabba i starten. Men det slår mig att det inte är så lång tid kvar till januari då
våra Dorset- och korsningstackor ska börja lamma men först måste vi bara fira en
lång och härlig jul- och adventstid.

Grå november.

Dimman ligger tät och dagarna blir kortare och kortare. Vill man titta till tackorna

eller hinna med lite utejobb får man planera sin tid väl för det blir mörkt fortare

än man anar. Det slår mig att jag inte alls kommer att sakna utelivet när det väl

är över. Det kommer rent av att bli riktigt mysigt att ha alla djuren samlade här

hemma och få börja gå till "lagårn" på riktigt igen.

Och jag säger som jag alltid brukar säga, allting har sin tid. Kort sagt, alla årstider

med fåren är bäst.

Ha det gott alla goa läsare.

Flitiga Lisa