De ljuger.....

...... alla de som säger att det är så lättskött med växter i kruka. Det skall fixas och
pysslas även här. Rätt jord och rätt växter på rätt plats. Vattning ,gödning och plocka,
plocka, plocka alla gamla vissna blommor som annars skulle gått i frö och fått växten att
tro att nu är det slut för i år, nu kan jag sluta blomma.

I år var det riktigt segt med att komma till skott med växtinköpen och planterandet och
som vanligt skyller jag på att pencéerna var så fina att jag bara inte hade hjärta att slänga dem på komposten för än alldeles nyligen.

Får jag presentera årets sommarblomsplanteringar i  de stora zinkkrukorna.

På uteplatsen utanför köksingången går planteringen i ljuvaste pastell. Aprikos svartöga,

rosa dubbel petunia, vit lavendel, spici bell, silverfall, muhlenbeckia och blåsvingel.

Zinkrukan på grusgången är inte riktigt färdig än. Här blir det lite kallare färgtoner som kombos till rabatten utmed grusgången. Rosa dubbel margurit, lila fjärilslavendel, grusnejlika, jätteverbena, ett tufsigt gräs och givetvis silverfall men än finns det plats
för fler i gemenskapen.

Jaha då var det bara och slå sig till ro och vänta på att de skall växa till sig då.....
Fast jag har bottnat med fårgödsel  och själva vattningen har man ju inte behövt tänka
på denhär sommaren.

Ha det gott.

Elisabeth

Blommiga Öland.

Sitter framför datorn och slappar lite, zappar runt bland bilderna och funderar på vad
dagens innlägg ska handla om. Kanske lite bilder på de nyplanterade jättekrukorna som
jag äntligen fått nästan färdiga, våra sommargäster korna, en god spenat macka, en tomat..............men inget känns helt rätt. Jag är helt enkelt lite smågnällig.

Det får bli lite Ölandsbilder istället och jag drömmer mig tillbaka till midsommarhelgen.

Vackraste blommorna är så klart blåeld och vallmon och jag blev helt betagen av

Ölands kanske enda vallmofält och blåelden vid Neptuni åkrar.

Vackraste stränderna, Böda och stenstranden söder om Byrums raukar. Det låter
fantasilöst men dit kan man återvända gång på gång.

Som vanligt jagade vi den perfekta solnedgången med den var inte alls så där spektakulär

och vacker som vi hade gått och drömt om.  Vi bestämde oss på stört för att åka tillbaka dit igen och göra ett nytt försök......nästa år. Det gäller att hålla drömmen levande.

Sommar hälsningar

Elisabeth

Älskade värstingar. Del 2.

Jag fortsätter att botanisera lite bland mina älskade (?) värstingväxter. Växterna som
jag älskar att hata och som av någon outgrundlig anledning alltid kommer att finnas
kvar i trädgården. Ni får ha överseende med att bilderna är lite mörka men det regnar
ju nästan jämt numera. Suck.

Myskmadran bredder ut sig allt vad den kan, oftast i symbios med andra växter. Den är

ju så låg så den lyckas inte ta kål på några högre växter. Här konkurerar den dessutom med murgröna och pärleternell så det lär bli en riktigt tuff match.

Lättfotade aklejor trivs också bland myskmadran, precis som prästkragarna och till och med irisen. Det känns nästan som om rabatten är en äng. Myskmadran släpper igenom

det mesta, dessvärre även gräs och jag suckar över denna saliga bladning. Här krävs det

krafttag, fast nej det är ju ändå vackert...... Det får nog vara till ett annat år.....

Ha det så gott

Elisabeth

Patty och hennes vänner.

Älskad problemrabatt.

Får jag lov att presentera vallmon´Patty´s Plum´och några av hennes vänner. Min längtan
efter just den vallmon sträcker sig långt tillbaka i trädgårdstiden. Jag hade en gång en fantastiskt vacker trädgårdsbok, "Trädgårdens färger" av Sandra och Nori Pope. (tror att den hette så, passar också på att efterlysa den, tror att jag lånat ut den ) Efter flera års
letande hittade jag henne till slut på en plantskola i Skåne och några år senare fick jag äntligen njuta av den korta men ack så vackra blomningen.

Hon står i min nyaste rabatt, min problemrabatt utmed garagenedfarten. Jag hade
tänkt mig blommor i lite smutsiga vinröd rosa nyanser och aprikost men det går sådär.
Ja har nämligen inte hittat några långblommande stöttepelare och i år vill inte fingerborgsblommorna få rätt färg heller.

Här växer den tillsammans med rödbladig alunrot, backsippan´Röde Klocke`

och rosa kungsljus, så långt är allting bra.

Irisen ´Morning Show` och en liten vinröd akleja blommar över alldeles för fort och
sedan har vi svarta självsådda pensén´Black Bowls`som är underbar men överdoserad.
Lägg sedan till sparrisplantor och några blåbärsbuskar som liksom båda krävde att få
hamna i trädgårdens enda varma söderrabatt och ni förstår att det blir svårt. Riktigt
svårt.

Ja kära trädgårdsvänner tack för att ni förstår mitt lilla i-landsproblem med rabatten
och tack för att ni kan glädjas med mig över en efterlängtad vallmo i en smutsig obestämbar färg. Har ni något bra förslag på lämpligt sällskap till Patty så är jag ännu tacksammare.

Ha det så gott alla trädgårdsälskare

Elisabeth

Glad midsommar.

Festbukett.

Något midsommarpyssel har jag än så länge inte tagit mig tid till. Här är det ensilagekörning som gäller och på lediga stunder kommer lien och röjsågen fram för

att putsa till trädgårdens lite mer vilda delar.

Men en liten midsommarbukett blir det i alla fall, en brudbukett. Ja man skulle

åtminstone kunna använda den som det. Med en lite annorlunda fotografering skulle

det verkligen funka. Nu kanske ni undrar hur jag kan lyxa till det så, tjugo röda rosor i

en bukett. Hemligheten heter överblivna rosor från examensveckan. Man kanske skulle kunna kalla det en lite men sällsynnt löneförmån för oss florister.

Finbukett på  matsalsbordet. Festen kan börja.

Brudbukett.

Ta da,  så blev det en brudbukett. Säg ja i midsommar, det är det många som har gjort.

Murgröna i all ära men det finns alternativ. Klematisrankor ger ett romantiskt
och lite vilt uttryck.......

...... och så är ju blommorna så vackra till och med när de blommat över.

Glad och härlig midsommar

 till er alla

Elisabeth

Vallhundskurs.

Halloj! Max här.

Nu var det bara såååå länge sedan matte lät mig blogga om mitt liv som vallhund.
Jag tänkte bara titta förbi  och berätta att jag går på vallhundskurs, igen. Mitt självförtroende är som vanligt på topp men husse tyckte att han behövde en liten nystart. Vi gick på kurs när jag var ung men av tusen olika anledningar kom vi inte dit så ofta som vi ville och nu är det meningen att vi ska täppa till kunskapsluckorna.

Här ser det riktigt fint ut även om jag går lite nära men det är bara för att vi
ska få plats på bilden allihop.

Själv är jag född till att valla och som hos de flesta border collier finns det bara där
helt naturligt. Sedan måste man lära sig lite andra saker också som tex. höger och
vänster (det är nästan lika svårt för hussar och mattar) och det allra allra viktigast
kommandot, STANNA. Inte om fem eller tio sekunder utan på stört och det kan ju vara
lite svårt när man har har roligt. Ibland händer allt bara så fort och när jag tar ett steg
tar fåren liksom fem.

 Exakt hur svårt kan det vara. Tre får, två hundar, en herde och två instruktörer.

 Här tror jag att dom hade någon sorts idé om att jag går för nära i ena varvet.

 Jag är nämligen högerhänt eller var det vänsterhänt... strunt samma.

Instruktörerna Olle och Birger (som har vunnit SM) är hur coola som helst. Dom är lugna och sansade och har världens tålamod med alla virriga hussar och mattar. Skulle vi strula till det så ligger deras egna guldklimpar vid åkerkanten och är beredda att rycka in och hämta hem fåren igen.

Här sitter vi och väntar på vår tur, husse och jag. Själv kollar jag in fåren hela tiden.
Alla vi hundar är en samling arbetsnarkomaner och jag säger bara en sak , gå inte få vallhundskurs om du vill dejta eller så, det funkar inte, du kan inte ens hitta en
lekkompis här. Det är bara fåren som gäller.

Ska man gå på vallhundskurs är det tre saker man måste ha med sig. En lång herdestav,
en ryggsäck att sitta på (med fika i) samt myggmedel.

Fyra saker menar jag ju. Vatten behövs också. Det är så ansträngande att valla. Själv

kan jag egentligen springa hur mycket som helst men man blir liksom trött av att tänka

så mycket även om man är världens smartaste hundras. 

Ha det bäst.

Max

och matte hälsar ju så klart.

Sommarlov.

Känslan är ännu lika stark även om det var några år sedan. Allt ligger framför oss.
Inget ont kan någonsin hända oss. Himlen har liksom landat och just det här sommarlovet ska bli det allra allra bästa någonsin. 

Några strofer på en sommarpsalm och jag är helt såld och lika lycklig som barnen.

I denna ljuvasommartid

gå ut, min själ och gläd dig vid den store Gudens gåvor.

Se hur i prydning jorden står,

se hur för dig och mig hon får så underbara håvor.

När jag hör trastens klara sång,

när lärkan jublar dagen lång högt ovan fält och backa,

då kan jag icke tiga still.

Min Gud så länge jag är till för livet jag dig tackar.

Sommar arrangemang. Rosor, germini, jordgubbsblommor, klematis och
hasselört

Och de riktiga jordgubbarna sparar vi till tårtan eller....

Ack är det redan här så skönt,

på denna jord så härligt grönt, hur skall det då ej bliva

i himmelen, där Gud berett

vad här i världen ingen sett och ord ej kan beskriva.

Bloggen tar inte sommarlov men till alla härliga ungar 

(och deras föräldrar) säger jag.

Ha ett underbart sommarlov.

Elisabeth

Ny leksak.

Här står jag framför spegeln och ego posar lite som värsta modebloggaren. Jag tänkte
att jag kanske, eventuellt, möjligen skulle kunna fota min nyinvestering. Det går sådär
och familjen fnittrar i bakgrunden.

Cha, cha bloggen säger jag. Jag har äntligen köpt en egen systemkamera.

Dottern har tröttnat på att låna ut sin Nikon D3100 (en underbar kamera och en
underbar dotter som stått ut så länge) och min gamla Canon Digital Ixus har definitiv
gjort sitt.

Såhär ser den alltså ut, nyförvärvet, en Nikon D7000. Jag ville växla upp en aning

och det gick till såhär. Jag gick helt oförberedd in till ortens anrika fotoaffär och sa

att jag ville köpa en systemkamera. Jag orkade inte hålla på och jämföra priser och

fundera på vad som är bäst. Jag är inte intresserad av teknik, jag vill fotografera.

Den kändes användarvänlig och efter en ordentlig genomgång slog jag till. Så enkelt

var det.

Till sist

har jag fått en award av katten Tiger på Tigers Tassemarker (jag misstänker att det

är matte som har valt) och Anna på Lill Hasta Trädgård Tack snälla. The Versatile

Blogger, som awarden heter ska sedan delas ut till hela 15 bloggar som man följer

eller nyss har upptäckt. Eftersom jag ser att väldigt många här i bloggvärlden redan

fått den "hoppar" jag det men den andra biten skall jag försöka klara av. Man ska säga

sju saker om sig själv och här kommer de:

1. Jag dricker inte kaffe.

2. Men jag dricker dessdå mer mjölk.

3. Jag var nio tio år när jag fick mitt första får, en tacka som jag gav namnet Ulli.

4. Som ung drömde jag om ett eget stuteri med New Forest ponnyer. Vårt sto Liza

    e. Maranon som skulle blivit anmodern lever än och är 29 år men vi äger henne

    inte längre.

5. I charkdisken frågar jag alltid efter svenska varor.

6. Trots det köper jag varje vecka någon tråkig färdiglagad rätt som jag inte vet

    ursprunget på. Jag avskyr att inte kunna välja.

7. Jag är dålig på att sköta pelaroner, en anledning är att jag ger dem för lite

    näring och varför är de så svåra att få igång efter vintern. Ja, ja det finns ju

    faktiskt de som lever på att sälja blommor. ;-)

Då vet ni lite mer om vad jag är för en filur.

Ha det gott.

Elisbeth

  



Regn.

Det regnar ofta och mycket och alldeles för mycket för att passa mig just nu. Trots
allt är det ändå lite roligt att hålla koll på hur mycket nederbörd det kommit nu när
jag äntligen lyckats få tag på en hyfsat snygg regnmätare.  Visst är det väl irriterande
att många vardagliga praktiska saker som man behöver i sin trädgård oftast är både
plastiga och fula.

Enkel och snygg. En spetsig strut av glas och aluminium som man bara trycker
ner där det passar. Vit löjtnantshjärtan och gräset ´sky runner´.

Vilken störtskur. Jag häckar under taket på uteplatsen. Det är verkligen inget
väder för fotografering eller trädgårdsskötsel.

Så spricker det upp en liten stund och jag tar en  fotorunda.

Det får bli en bild på lilla svarta violen ´Molly Sandersson´ också. Hon växer vid
" fötterna" på  löjtnantshjärtanen och jag önskar så att hon ville sprida sig lite.

Nu längtar jag efter sol och värme

eller åtminstone lite uppehållsväder.

Kram Elisabeth.

Älsklingar.

Idag blir det inte så mycket snack om än det ena än det andra. Nej, ni får helt enkelt
följa med mig och kameran och se till djuren. Räkna in fåren är inte det lättaste
men jag gör ett försök och alla ser ut att må bra. Häng på.

Fridfullt.

Lugn och ro.

Nyfiken.
Vad gör matte när hon sitter där i gröngräset och skruvar.
 Törs jag gå fram och kolla?



Tid för idissling.

Söting.

Smörblommor är väl inte precis älsklingsblomman varken i rabatterna eller i fårhagen
även om det faktiskt ser ganska härligt ut. Ni kanske också har hört att de är giftiga med trots det så händer det att man ser fåren tugga på de. Men lugn, bara lugn det finns gräs
i botten också.

Ha en skön helg allihop

Elisabeth

Lammkött + örtkryddor = sant.

Styckningskurs.

Vi har varit på styckningskurs jag och mannen tillsammans med några andra lamm- producenter som precis som vi bär på drömmen att själva kunna vidareförädla och
sälja våra produkter direkt till konsumenten.  Kanske är det en lång väg att gå och kanske är det lättare att snällt ta det lilla man får från slakteriet och låta våra varor gå en anonym tillvaro till mötes i en affär långt borta bland kunder som kanske inte bryr sig.

Vi säger till varandra att hur det än går med den saken så har vi ju i alla fall roligt
under tiden och vi lär oss nya saker som vi har nytta av hemma i köket. Att örtkryddor
är ett måste till lammkött visste vi redan innan men att man kan göra så mycket nytt
och roligt om man vågar stycka lite annorlunda var en riktig ahaupplevelse.

Annorlunda köttfärsrulle inlindad i slaksidan.
Kryddad med bla. basilika, rosmarin, timjan och oregano.

Det är något särskilt med lammrevbensspjäll (honungsglacerat med vitlök och massor med örtkryddor är godast) men även om man älskar det så märker man ganska snart att det är väldigt mycket revben på ett lamm. Det är oftast de bitarna som blir kvar längst i
frysboxen. Lammracks är också jätte gott, där ryker ju en bit på revbenen, men finns det något mer man kan hitta på? Vår styckmästare, Stefan Hjalmarsson tipsade om att
man kan använda slaksidan (dvs. hela sidan på djuret, fast revbenen är bortplockade) till att rulla in något ännu smaskigare i. En lammfärsblandning med mycket örtkryddor eller varför inte en benfri kotlettrad.

Snart ska lammsteken rullas ihop. Här består kryddorna av rosmarin,
persilja, rosepeppar, svartpeppar och enbär. Och vi måste köpa snöre.

Mina bästa lammkryddor.

Jag är välsignad med en liten kryddträdgård och det är inte fel om man vill tillaga lamm.

Min absoluta favorit krydda till allt är citrontimjan som är lite mildare än vanlig timjan.

Jag använder även mycket rosmarin, oregano, basilija, gräslök och persilja. Mynta, salvia

och lite annat åker också med fast lite mer sparsamt. Sedan får vi förstås inte glömma

vitlöken och honungen.

Smaklig måltid

Elisabeth



Fikon.

och lite annat i glasverandan.

Tack snälla flickorna Asklund för det fina fikonträdet. Det här kommer att bli riktigt,
riktigt spännande. Just nu står Ficus Carica ute i glasverandan och försöker känna in
sin nya miljö.

Ljust och soligt vill hon ha det och gärna lite varmt och gott. Roten tål ingen frost
men själva plantan tål ner till -20. Det låter som ett solklart fall för växthuset, med
massor av isolering runt krukan till vintern, eller möjligen zon 1. Jorden ska hållas jämt fuktig. Krukan får inte vara för stor för då blir det kanske lite för bra med näring och plantan prioriterar  bladtillväxt framför fruktsättning. Frukterna är ätbara men hur
var det nu, behöver de två år på sig eller......Den som lever får se och är dom goda?

Hur som helst så är det väldigt roligt med lite provodling. Jag känner att jag blir mer trovärdig  om jag själv har egna erfarenheter av det jag säljer i blomsteraffären.
Teoretisk kunskap är alltid bra men egna erfarenheter känns ännu tryggare både för mig och kunden.

Undrar ni var den höga växten i bakgrunden är för en? Jo det är en passionsblomma
som jag tänkte återkomma till när den börjat blomma.

Småbuketter. Humlsblomster från trädgården  och en pelargonbukett.

Söt som en brudbukett. Pelargonen Prins Nicola med hjärtan på tråd.

Till sist måste jag bekänna en sak. Jag har såhär lite sent kommit på att - hoppsan

vad den här fina pelargonen var ranglig - jag klipper ner den lite - hjälp tänk om det

blev för mycket. Men visst är den ändå kungligt vacker som snittblomma och efter att

kronprinsessan bla. hade pelargon blommor i sin brudbukett, har den liksom lyft ännu

mer från våra lantliga små glasverandor.

Ha en fin vecka

Elisabeth

Älskade värstingar. Del 1.

Det finns blommor som man både älskar och hatar. Blommor som tar för sig och är för
mycket och hade de inte varit så vackra som de är så hade de nog lyckats förpesta trädgårdslivet ganska rejält. De är helt enkelt växter som jag älskar att hata eller
hatar att älska.

Grön eld i kvällsljus.

Det vilda flyttar in.

Vi bor mitt i det småländska odlingslandskapet och har ängens alla rara växter alldeles

inpå knuten. Ibland händer det att det vilda tittar in till oss och hittar sin plats i någon rabatt och jag tackar som regel inte nej. Fast ormbunkarna är väl inte så små och rara kanske.... De behöver hållas efter både i rabatterna och ute i betesmarkerna.

Fänrikshjärtan, humleblomster och pärleternell som sällskap. Klematisen kommer
lite senare.

Trots allt är den ljusgröna färgen oemotståndlig så det är nog inte mödan värt att försöka få bort den. Sedan brukar jag ställa frågan: vad skall jag ha där istället ? Jag kommer inte

på något bra svar så den får nog vara kvar.

Humleblomstern är en annan liten vilding som trivs i trädgården. Trots sitt ljuva yttre
kan  den konkurera bort det mesta i sin ogivning. Den aprikosrosa blomman kommer direkt från naturen med den lite större cremgula är en förädlad variant. Här får den sällskap av den lika söta veronican "mormors glasögon".

 
Jag försöker hålla isär värstingarna, här med hjälp av ett fågelbad. Humleblomster
v/s ormöga. Vem vinner kampen? Humleblomster v/s pärleternell. Jag tror att jag har
kommit på en ny lek.

Vi hörs

Elisabeth