På utflykt.

Jag och flasklammet har haft lite kvallitets tid tillsammans bland vitsipporna.

Det kallas ju så när man egentligen inte har tid med sina barn och försöker kompensera med något extra roligt när man väl träffas. Som ni kanske anar är
den lille moderlös och jag är numera fostermor. En älskad och efterlängtad
sådan.

Han är en riktig tuffing vårt flasklamm, stor och kaxig och med förmågan att ta för sig.........men han längtar så förfärligt mycket efter mamma att han har skrikit sig
hes efter mig eller vem som helst som bryr sig om honom.

Den stora vida världen utanför fårhuset är än så länge lite skrämmande  och jag blir
nästan lite full i skratt när han följer efter mig på ca 30 cm avstånd. Givetvis var
kameran med men så värst många bilder blev det inte på det avståndet som ni förstår.

Nu undrar ni kanske vad han heter och jag skulle nog vilja säga att kärt barn har

många namn. Plutten, Skrutten, Lammis och eller något åt det hållet. Han ser inte

riktigt utsom de andra fåren heller, han har nämligen extra mycket vita tecken, i

pannan, på nosen, öronen och svansen. Jag kommer hela tiden på mig själv med att

kalla honom för Toker, också och det kanske kan vara ett passande namn.



Ha en skön helg.

Elisabeth och Toker