Jätte krukorna.



Har jag sagt att vi har världens längsta grusgång framför vårt hus? Det är nog snarare min personliga uppfattning än ren fakta men hur som helst så tyckte jag, åtminstone till en början, att den var alldeles för lång. Att flytta huset eller tomtgränsen var i alla fall inte lösningen på problemet, så jag fick helt enkelt bestämma mig för att se längden som en tillgång, en härlig yta som bara väntade på att jag skulle göra något med den. En del av lösningen fann jag i bomsteraffären där jag jobbar. Jag hade under något år skyltat med ett par jätte zinkkrukor som ingen velat köpa men hemma hos mig blev de så perfekta att jag numera inte kan tänka mig att vara utan dem.
   
 
Oftast planterar jag ettåringar i krukorna. Jag startar med penseer, sedan blir det sommarblommor och om de ser allt för trista ut fram på höstkanten kan det bli en tredje omgång. Bacopa och silverfall är bra kantväxter med  lite häng. De blir en diskret grundstomme som får hänga med ( fniss) från tidig vår till sen höst eftersom de tål lite frost. Kryddväxter tillhör även de favoriterna.

Grusgången är, på gott och på ont, en perfekt barnkammare  för spontana frösådder. Här har en aprikos fingerborgsblomma parkerat sig och det blev inte så tokigt.       



Tänk jag som trodde att vi hade ett gult hus. Försök att sätta till en gul blomma och du märker att färgen är allt annat än gul men jätte tagetesen vanilla har en underbar gräddgul och mild färg som passar. Den vita tobaksblomma doftar underbart om kvällarna och jag går ofta ut en stund och ställer mig och bara njuter. Tråkigt nog är just denna tobak väldigt ranglig så den har fått stöd av några trollpilsgrenar. Den lilla krukan med sallat i ser kanske inte så spännande ut men det är i alla fall nära till köket och sniglarna kommer inte åt den där.

Vi syns. Flitiga Lisa

PS. Sedan krukorna flyttat hem till mig är det flera som hört av sig och velat köpa likadana men tyvärr har vi inte lyckats hitta något likvärdigt. Konstigt det där, att när man som kund väl vant sig vid något lite udda och äntligen bestämt sig, ja då kan det vara för sent. DS.

Tulpanfrossa.

1 miljon tulpaner om dagen konsumerar vi svenskar under tulpantiden jul till påsk. Det blir runt 130 miljoner på ett år. Som florist hinner man göra ganska många tulpanbuketter under en dag och hur många som passerat mina florist händer genom åren kan jag inte ens gissa. Hur som helst är det underbart att få jobba med blommor och så här års  njuter jag av varje bukett  jag gör (nästan). Det finns så många underbara tulpaner: knalliga, pastelliga, krispiga, slingriga, raka knubbiga...... ja allt. Just nu är det helt enkelt tulpan frossa.



Får man syn på en sån här vacker papegojtulpan finns det
bara en sak att göra - köpa.





Färgen är fantastisk. Rosalila med gröna strimmor.



Stram elegans, rakt upp och ner.



Eller fritt fall.
Snart en bedagad skönhet.



 



Så mycket glädje och så mycket vårlängtan.





Frossa med mig.

Vi syns.

Flitiga Lisa



 



Rundvandringen fortsätter.

Här kommer några bilder på badkaret och rabatten runt den. Trots att vi nu är inne på tredje året känns det inte alls färdigt men jag är glad att det över huvud taget blev av. Under flera år, medans barnen ännu var små och älskade plask och lek, fantiserade vi om hur det skulle se ut. När det sedan var klart hade intresset avtagit men vad gör det. Jag förverkligade en dröm och fick ett härligt blickfång. Ingen har ännu badat i badkaret men det är en helt annan historia.

Första året

Andra året

            Jag älskar växter som är härdiga och breder ut sig  men ibland kan det gå till överdrift.

För mycket av det goda kan vara alldeles, alldeles underbart,

sägs det och det är verkligen sant. Synd bara att kombinationen murgröna, myskmadra och pärleternell 

(eller var det ulleternell ) inte alls blev så lättskött som jag hoppats. Jag har fått gräva ner plåtar i marken för att skilja mina kära växter åt.

Må så gott

Flitiga Lisa

Tulipanaros

Nu när granen är utslängd och alla barr förhoppningsvis följt med ut eller hamnat i dammsugaren drömmer jag om tulpaner, massor av tulpaner. Pastelliga, knalliga, krispiga, slingrande, ja allt. Eftersom jag är florist har jag förmånen att få jobba med tulpaner hela dagarna och jag lovar er att så här års frossas det ordentligt. 

Efter dessa rader förstår jag absolut att ni förväntar er tulpanbilder med extra allt. Som helt ny bloggare har tyvärr inte hunnit ta några sådana bilder än men tulpantiden är ju lång......Tills dess hoppas jag att det går bra med en enda ros.

Sweet Avalange

En av de absolut vackraste rosorna. Den rosa tonen är alldeles lagom smutsig för att falla mig i smaken. Ingen knallrosa marsipan ros som skriker efter uppmärksamhet. Visst vore det härligt med ett helt fång, men nej, en enda räcker.

Tulipanaros hälsningar

Flitiga Lisa







Nu kastar vi ut julen....

                                             

 

Så var det dags att slänga ut granen och packa ner julsakerna  i sina lådor igen. Jag tillhör den numera lite udda skaran som tar in granen kvällen före julafton och inte slänger ut den förrän till tjugondedag Knut. Granen på bilden slängde jag förresten ut redan förra julen. Efter en sommar på komposten och en omgång med vit sprayfärg tror jag att den i det närmaste kommer att bli odödlig hemma hos mig. Dessutom är den redan färdig barrad....

Alla hjärtans dag ?

Tovade hjärtan att hänga i granen.

Murgrönsboll

En stor murgröna med långa rankor, oasisboll, mossa, spoltråd, nålar, vackra band och ett par meter garn är allt som behövs.

 

                                                    
Den här julen har jag fullständigt snöat in på det där med ull. Ullen som kommer från våra egna får har jag lämnat in för kardning på Åddebo Ull. Vill man inte tova finns det mycket annat roligt man kan göra. Linda stjälkarna på en bukett, eller som här runt en enkel amaryllis, är bara ett par exempel. Det känns både varmt och lite ombonat med ull och det är ju så härligt med naturmaterial.

En liten rundvandring i trädgården

Ja då börjar vi  med grusgångsrabatten som jag brukar kalla den. Tanken är att färgerna ska gå i rosa, blålila och riktigt, riktigt mörkt rött. Den vackra irisen Morning Show (?) har här fått sällskap av en frösådd fingerborgsblomma i aprikos. Jag är helt oskyldig till kombinationen, njuter av den och är tacksam över att jag inte rensar ogräs så noga.

Några veckor senare ser det ut så här. Den rödbladiga alunroten försöker ta upp kampen med violkungsljusen och i förgrunden ser vi en liten brudslöja av något slag.



En liten närbild till från samma plats. Min vackra italienska klematis  kommer jag inte ihåg namnet på. Kanske heter hon Mme. Jules Correvon. Daggkåpan är ett trivsamt sällskap till nästan alla växter, åtminstone så länge den blommar, efter det blir det till att ta fram sekatören.

Nytt år, nya drömmar.

Jag brukar aldrig avge några nyårslöften. Anledningen är enkel - jag klarar inte att hålla dom. Men såhär i början av året är det nog många av oss som känner att det är dags för en liten nystart, att helt enkelt gå från ord till handling.

Så här kommer den nu, min alldeles egna trädgårdsblogg som jag drömt om och pratat om så länge.  



   

Tycker ni att jag borde skotta växthustaket? Ja absolut. Bilden är från förra året och jag kan säga att det inte slutade lyckligt. Flera av glasrutorna fick bytas och det var svårt, väldigt svårt. Jag har lovat mig själv att det inte får gå så illa i år igen.

Som text till den här bilden krävs det nog att jag skriver  hjärtligt välkommen. Eller hur? Nu hoppas jag bara att jag snabbt  lär mig  att få till det här med att få bilderna och texten på rätt ställe så att jag orkar fortsätta mitt bloggande. Snöiga hälsningar Flitiga Lisa.