onsdag 30 november 2011

Snabbaste julpysslet.

Va! Visar du vår TV-hörna, säger mannen
när han springer förbi där jag sitter vid datorn och går igenom lite nya bilder.
Det är många utropstecken på den meningen vill jag lova.

Det är som om jag blottat hemmets hjärta, husets själ, det mest privata i våra liv.
Nej jag visar inte upp vår TV-hörna, vår egen lilla vrå, soffan med hund-och
katthår, smulor och alla våra filtar. Jag visar en liten del av den, nystädad och
fräsch med rätt kuddar uppradade. Bilden är regisserad och tillrättalagd och ganska
långt ifrån vår verklighet. Inte ens ljusstakarna står där i vanliga fall. Jag letade
efter en ny miljö till betongljusstakarna som fått fluffigt lockigt fårskinn som
tomteskägg lagom till advent. Stora ljusmanschetter har vi inte sett på länge
(tack och lov) men nu är de tillbaka hemma hos oss. Allt som man kan hitta på att
göra med skinnen från gårdens egna får får mig på på ett strålande gott humör.
Det gick till och med smidigt att städa soffhörnan inför fotograferingen efter den upptäckten.

Vita lockiga hemsydda fårskinnskuddar från egna lesterkorsnings får
och några kära gamla kuddar från Village. Soffan är glatt julröd hela året.

Till vardags lyser flärden oftast med sin frånvaro på detta soffbord som vi intar
många av våra måltider vid. När tallrikar och smulor avlägsnats fylls bordet snabbt
med  läxböcker, fjärrkontroller och en och annan dator igen. En tillvaro som de
flesta av oss känner igen.

Visa mig ditt hem så ska jag säga dig vem du vill vara har någon klok person sagt.
När allt är välstädat stämmer det säkert men efter ett par dagar med oss ser
hemmet mer ut som de vi är än de vi vill vara. Verkligheten är en ostädad, smått
rörig, personlig och charmig plats för både två och fyrbenta familjemedlemmar.

Stora ljusstakar tål mycket pynt.Jag har skurit remsor på
1-2 cm från ett vitt mattskinn efter ett korsningslamm och
fäst dem med en dekorationsnål. Hur enkelt som helst

Vill man pynta till det lite extra är det fint att dekorera
med ett ullband. More is more, ni vet.

Visst ser det både smidigt och kul ut. Årets lättaste julpyssel är klart. Ofta är
man lite osäker på hur nyheter ska tas emot i blomsteraffären eller när jag är ute
på julmarknader och säljer. Tro mig, ibland kan det ta år innan kunderna
verkligen tar till sig en nyhet men ullmanschetten ville många pröva redan vid
första ögonkastet. Pyssla är helt enkelt super trendigt och ull är bara så rätt.

Så lyckades jag visst inte hålla mig till ett ämne utan flera men jag hoppas att
ni hänger med i svängarna. Om inte är det ju faktiskt helt OK att bara titta på
bilderna. Datorn är trots allt världens största bilderbok.

Pyssliga
adventshälsningar

Flitiga Lisa


söndag 27 november 2011

Advent, ankomst,

väntan, längtan och lite till.
Många tror att själva ordet advent betyder väntan men så är det inte även om
man skulle kunna tro det, för väntar och längtar efter julen är det ju många av
oss som gör redan nu. Nej det betyder ankomst.



Vad då ankomst, vems ankomst? Vem eller vad väntar vi på? Tomten, julklapparna,
den goda maten, gemenskapen, julmyset eller några dagars ledigt. Själv ser jag
jag fram emot allt och mer där till men allra mest längtar jag efter att få fira ett
barn i en krubba i Betlehem för "sisådär" 2000 år sedan. Det är alltså Jesus
ankomst advent hadlar om. Varje advent känner jag lika stark att det är just
precis mig han kommer till, här och nu. Jag tänder ett litet ljus och advents-
friden sprider sig över huset. Det får regna och blåsa som det vill där ut med hos
mig är det advent.




Ja då var första ljuset tänt och adventsstjärnan upphängd så nu kan vi börja fira
advent på riktigt. Själv vill jag passa på att önskar er alla en riktigt fridfull advent.

Kramar
Flitiga Lisa.




torsdag 24 november 2011

Längtanväntan

Jag ska inte, ska inte, nej jag ska
verkligen inte ......

börja med julen än men det är inte så lätt när man jobbar i en julstämnings-
fabrik (blomsteraffär)Jag har försökt hålla mig länge nu, varje dag är en kamp,
hade tänkt vänta till helgen men det går inte. Nej nu kör vi, på söndag är det ju
ändå 1:a advent 



Jag börjar lite försiktigt med ett vitt och vintrigt adventsarrangemang. Säg den
florist som inte älskar kallor och den fårbonde som inte tycker om ull. Runt
själva oasisklumpen har jag svept lite ull och pyntat med band och en liten skylt.



Kallorna får sällskap av lavaprydda björkgrenar, plättar i luften och plumosus.



Kransar hör adventstiden till och vi ser dem i många olika material och stilar.
Här har jag fixat till en ullkrans med hjälp av några kallor och lite band. Ljusen
har jag placerat i mitten.

Men det håller ju inte! Kallorna har ju inget vatten!!!! Men alla blommor måste
faktiskt inte hålla i flera veckor, eller? Ibland kan man faktiskt få unna sig något
som bara varar ett par dagar. Jag håller med Tage Anderssen. Han lär ha sagt att
blommor är som champange, de skall njutas nu.





Ha en skön och pysslig
adventsvecka.
Flitiga Lisa



lördag 19 november 2011

Tema nejlikor.

Tio nejlikor på tio sätt. Del 4.


Jag fortsätter att prisa nejlikans alla förtjänster och förutom att den är hållbar,
vacker och finns i ett nästan oändligt antal färger (utom blått och svart) så doftar
den fantastiskt gott. Ja den har faktiskt förmågan att dofta som blomsteraffärerna
gjorde när jag var liten och det där med dofter och minnen ger alltid en extra
dimension åt saker och ting.

Vad ska vi hitta på idag då? Jo medans nejlikorna fortfarande är långa och ståtliga
och inte har gått av (vissa sorter, särskilt denna i terracotta/aprikos är tyvärr lite
sköra och går lätt av i noderna) passar vi på att använda dem nästan i dess fulla
längd. Ett högt och lite stramt arrangemang ska det bli, där jag piffar till det och
mjukar upp det med lite ull.


Du behöver:

10 nejlikor, 3 kvistar limonium, texasgräs.
En hög inte allt för rak kruka.
Oasis, kardad ull, ullband och nålar.

Kniv behöver jag väl inte skriva för ni vet ju
att blommorna alltid ska snittas av med ett långt snitt
med en vass kniv.


Det är viktigt ett man tänker på att följa krukans yttre form när man sticker 
ner nejlikorna i oasisen. Arrangemanget ska bli vidare upptill. Här kunde det
blivit ganska trist med blommorna nästan bara rakt upp och ner men vi har valt
att skoja till det lite som man brukar säga. Ett så här strikt arrangemang tål att
man leker lite med det,

  
Jag har svept runt lite kardad ull nedtill och sedan piffat ytterligare med ett
grovt ullsnöre och texasgräs som fästs med några nålar. Så var det klart. Glöm
inte att fylla på vatten.


Än har jul och advent inte intagit min blogg fullständigt. Jag är nog lite gammaldags
på den punkten, jag vill inte ta ut helgerna i förskott. Men vill ni kan vi ju låtsas
att nejlikorna är röda eller vita för att för att få till lite mer stämning och jag lovar
att från och med nästa vecka kommer även jag att köra hårt på den fronten. Nästa
söndag är det ändå första advent och jag tror bestämt att jag redan börjat längta lite.


Ha det gott alla blomsterälskare.
Flitiga Lisa



onsdag 16 november 2011

Höst hos fåren.

Färgsprakande oktober.

Hösten är kanske ingen lugn period för fårägaren men det är våra tackor lyckligtvis
helt ovetande om där de förnöjsamt strosar runt i sina hagar. Just denhär tiden
på året verkar de vara ovanligt tillfreds med sina liv. Inga jobbiga lammungar att
hålla reda och inget skrik och bräkande. När jag kommer för att titta till dem
kommer de glatt och möter mig utan att säga ett knyst. En tid att njuta av, för få 
saker kan vara så enerverande som just bräkande får. Till våren när de har lammat
kommer de att börja skrika så fort de hör att vi är på väg ut till dem. Då spelar det
ingen roll om foderbordet är fullt eller om de fick mat för en timme sedan. De
skriker ändå och ibland undrar jag om de själva vet varför. Kanske är det deras 
omåttliga förtjusning i kraftfoder som spökar. Hörselskydd måste delas ut till
känsliga små barnaöron på besök. Nittio skrikande tackor med lamm kan låta nog så skrämmande. Om ni bara visste vad jag njuter av den tysta, lugna hösten.......
men till våren kommer jag glatt att skriva att lamningsperioden är den allra,allra
bästa av tider.


Idissling pågår.

Vi brukar försöka ha våra tackor ute ganska länge på hösten om bara vädret
tilllåter det. Lite kyla är inte farligt om de bara har lite skog att söka skydd i. De
klipptes tidigt i höstas och en ny, luftig och skyddande päls har hunnit växa ut
sedan dess. Gräset har visserligen slutat växa och vi tillskottsutfodrar med
ensilage men tackorna varierar gärna dieten med lite gammalt gräs från marken. 
Våra Dorsettackor är särskilt duktiga på att "städa" i markerna.


Det är inte för inte som vår plats på jorden heter Högagärde. Flera av åkrarna
ligger högt med fin utsikt om man bara tar sig tid att gå upp och titta efter.

För ett par veckor sedan släppte vi till baggarna till våra Gotlandstackor. Det blev
alltså inte på Fars dag som vi brukar skämta om utan närmare bestämt den 26 och
27 oktober. När jag tittar i Fårägarens fickboks lathund ser jag att första möjliga
lamningstid infaller redan den 12 mars, fast våra tackor brukar inte vara riktigt så
snabba i starten. Men det slår mig att det inte är så lång tid kvar till januari då
våra Dorset- och korsningstackor ska börja lamma men först måste vi bara fira en
lång och härlig jul- och adventstid.


Grå november.

Dimman ligger tät och dagarna blir kortare och kortare. Vill man titta till tackorna
eller hinna med lite utejobb får man planera sin tid väl för det blir mörkt fortare
än man anar. Det slår mig att jag inte alls kommer att sakna utelivet när det väl
är över. Det kommer rent av att bli riktigt mysigt att ha alla djuren samlade här
hemma och få börja gå till "lagårn" på riktigt igen.

Och jag säger som jag alltid brukar säga, allting har sin tid. Kort sagt, alla årstider
med fåren är bäst.


Ha det gott alla goa läsare.
Flitiga Lisa


lördag 12 november 2011

Till pappa.

Vad vill pappa ha på Fars dag? Nu blir det svårt, riktigt svårt. Blommor eller en
tårta? Eller kanske både och. En blomstertårta eller en blomster cupcake?
(Läs inte detta) Nej faktum är att endast 1% av papporna svarar att de helst vill
ha blommor enligt en undersökning gjord på uppdrag av Svensk handel. Men hur
som helst är jag säker på att blommor ändå alltid blir uppskattat. Det är mer
lättfixat än snälla barn (?) och fred på jorden som mina barns pappa och tillika
min man, alltid önskar sig. Kanske tillhör han den tredjedel av papporna som inte
vill ha några gåvor alls på Fars dag.


Aptitretande men inte BMI ökande.
´Prado Refi´heter den gröna nejlikan.


Tema: tio nejlikor på tio sätt.
Del 2 och 3.


Jag fortsätter mitt lilla nejliketema. Som av en händelse visar det sig att det går
utomordentligt bra att tillverka även Fars dags presenter av denna fantastiska
blomma. Allt du behöver förutom, blommor och redskap, är oasis (blomsterstick-
massa)vit ull och något att pynta med.



Till cupcakesen har jag använt dubbla muffinsformar och plast runt oasisen. För
att formen inte ska svälla ut totalt binder man om med bast eller ett fint snöre.

Tårtan är redan skårad för tio nejlikor räcker inte så långt.....

Hurdan är din pappa? Är far rar eller är det lite mer Dady cool?


Stort Grattis på
Fars dag alla pappor.
Vad vore livet utan er.

Flitiga Lisa





onsdag 9 november 2011

Det är slut.

I takt med årstiden har mitt förhållande till trädgården svalnat allt mer och snart
kommer vi att ha ett vilande förhållande, min trädgård och jag. Det blir nog bäst
så kom vi överens om båda två. Vi behöver helt enkelt ta en paus ifrån varandra.



Det blev så många måsten att jag tillslut bara gav upp och tröttnade. Växthuset
har jag inte ens städat ur. Gröna små tomater hänger kvar och ser lite vilsna
ut och alla skadeinsekter jublar och hoppas på en härlig start till nästa år.


Det var i går det..... Idag skiner solen och jag ångrar allt jag sagt. Fram med
räfsan och kameran igen. Än är det inte slut. Än finns det tid för härligt
trädgårdsliv med massor med arbete.



Lite duktiga har vi varit Max och jag och räfsat upp alla kastanjelöv som
hamnat ute på vägen. Trädgårdslandet håller omsorgsfullt på att få ett värmande, näringsrikt täcke av löv. 



Gyllne morgon. Solens strålar träffar rätt och under en liten kort morgon timma
får jag njuta av gyllengult gräs. Vilken förmån att få vara hemma och jobba just
idag.


Det behövs inte så mycket för att kameran ska komma fram såhär års. Varje liten
blomma och varje litet blad med en gnutta färg måste dokumenteras. Man är inte
kräsen längre och ser skönheten i det lilla på ett helt annat sätt på hösten än
sommaren.


Riddarsporrarna som jag klippte ner efter avslutad blomning i somras kommer
igen i mindre format och jag har inte ens orkat stötta dem. Det är väl lite si och så
med ordningen på hösten.


Solhattarna får jag kanske njuta av hela vinten för jag är inte typen som klipper
ner perenner och städar rabatter i onödan. Det är för väl att det numera är
trädgårdspolitiskt korrekt ett göra så.



Någon höstplantering hann det aldrig bli här och att silverfallen klarar frost visste
jag ju redan innan.


Men att marguriterna skulle klara det lika bra var jag inte beredd på. Man kanske
skulle ta och gräva upp de numera riktigt stora plantorna för vinterförvaring. Nej
förresten, jag har ju sagt att det är slut.......eller...

Höstkram
Flitiga Lisa


söndag 6 november 2011

Tema nejlikor.

Tio nejlikor på tio sätt. Del 1.


Botaniskt namn: Diantus
Namnet kommer från grekiskan och betyder
ungefär gudomlig blomma.

Nejlikan älskas av både gammal och ung men en stor grupp människor där emellan
rynkar tyvärr föraktfullt på näsan så fort blomman kommer på tal. Floristen biter
sig i generat i tungan och undrar vad den stackers blomman gjort för ont
egentligen. Det är ju inte nejlikans fel att den tack vare alla sina många
förtjänster hamnade i lite för många begravningsbinderier någon gång för mycket,
mycket länge sedan. Så bort med alla fördomar. Nejlikan är både hållbar, billig
och vacker och dessutom finns den i ett nästan oändligt antal färger.

Själv älskar jag att arbeta med nejlikor, gärna i kombination med andra blommor
men allra, allra helst nästan helt utan sällskap. Flera tillsammans ger ett maffigt
och färgrikt intryck, en lugn yta som är tacksam att pimpa utan att det för den skull
blir pråligt. Så för att inspirera er, oavsett om ni älskar eller hatar den och för att
utmana mig själv, har jag tänkt köra ett litet återkommande tema här under
hösten och vintern. Tio nejlikor på tio sätt. Än har jag inte alla delar klara för
mig, men häng på så får ni se var det landar.



Du behöver.
10 nejlikor
3 kvistar plumosus.
3 kvistar limonium
bast och kniv.



Först ut blir en vanlig, enkel, rundbunden bukett till kaffebordet. Söt och klassisk
med en doft från svunna tider. Den påminner lite om brudbuketterna från 30-
40- 50-talen, fast det är kanske mer troligt att nejlikorna var röda och buketten
ännu större och yvigare.

Plocka bort allt grönt på nejlikorna som hamnar under vattenytan och byt vatten
varje dag (helst) så håller buketten sig fin riktigt, riktigt länge.


Fortsättning följer.
Flitiga Lisa


Vad har ni för förhållande till nejlikor. Är den vacker, ful, tant- eller trend-
blomma. Väcker den minnen och associationer eller är den bara en blomma i
mängden som inte berör er det minsta. Skriv och berätta! Jag är så nyfiken
och nu i skrivandets stund kommer jag på att den faktiskt också är ett stycke
svensk blomsterhistoria.



fredag 4 november 2011

Till alla dem vi minns.

Allhelgonahelgen är här med gråmurrigt väder, stämningsfyllda ljus och
vackra blommor. Allt är som gjort för lite eftertanke och vemod och till alla er
som mist någon när och kär och till alla som gått före oss kommer här en liten
sångtext som betytt och betyder mycket för mig. En sång som ger hopp och
kanske också lite tröst när saknaden kommer smygande.

Låten skrevs av bandet Salt efter att en av bandmedlemmarnas bror dött ung.
Katarina Milton sjunger grymt bra och låten finns både på You Tube och Spotyfy
och i vår gamla skivsamling längst in på garderoben....

Två hjärtan till ett par äkta makar och visst är det
bra att kunna jobba lite på höjden när graven redan
är fylld med blommor.

Vi ska ses igen.

Livet kan vara vackert som en sommardag
där himlen är fri från varje moln
men plötsligt som en blixt ifrån en himmel klar
det känns som en iskall vind.

Alla har vi haft någon som vi hållit av
som varit en del av våra liv
och den som var vår älskade, vår bäste vän
finns inte längre kvar.

Personligt. Ett mosshjärta dekorerat  med julros och murgröna från Högagärde.

Jag har en tro som ger mig tröst och styrka
att vi ska ses igen när tiden tagit slut.
Trots att skiljas var så svårt
så vet jag att du lever i ett ljus
i det hemmet som vi kallar Faderns Hus.

Visst är det härligt att jobba med de material som hör årstiden till
och finns nära till hands.

Vi kan inte förklara livets hemlighet
aldrig nånsin förstå allt det som sker
men trots dom frågor som vi har och inga svar
Gud är den som han är.

Men det är också ok. att fuska lite med några sidenrosor som håller sig fina
 hela vintern. Se bara till att plocka bort dem innan vårstädningen då de inte är
 komposterbara. Hjärtat går också att återanvända.

Jag har ett hopp som jag kan lita på.
Jag vet att det bär mig när jag dör
och bortom livet finns en annan dimension
det är min säkra tro.

Hjärttemat avslutas med ett klassiskt vitmosshjärta dekorerat med
kottar(givetvis), murgrönsblad och en liten slinga med caluna ljung
ihopsnurrad med tunn silvertåd.

Vi måste lära oss att det liv vi fått
är några år som snabbt försvinner bort
men själen som vi har den lever alltid kvar.
Den kan aldrig dö bort som den kropp vi har fått.
Den får vara för evigt hos Gud.

Jag har en tro som ger mig tröst och styrka
att vi ska ses igen  när tiden tagit slut.
Trots att skiljas var så svårt
så vet jag att du lever i ett ljus
i det hemmet som vi kallar Faderns Hus.


Ha en riktigt skön
allhelgonahelg.
Flitiga Lisa