söndag 26 februari 2012

Trendspan i ladugården.

Shabby chick, industristil eller lite
fäbodskänsla, vi har allt - i ladugården.

Följ med mig på en liten spaning i vår ladugård från 1912. Numera är den fårhus för
gårdens drygt 90 tackor men man kan fortfarande känna historiens vingslag och det
finns en massa mysig gammal bråte att rota i.




Timmerväggarna.
Väggarna är ju så klart timrade. Här och var finns grafiti spår från framför allt
gammelfarfar Einar och alla hans bröder. De skrev bla. upp namnen på alla pigor som
jobbat på gården . En av pigorna var Sara, makens farmor. Att tjäna piga var lite som
dåtidens "Bonde söker fru" kan jag tänka mig.










Chabby chick dörrarna.
Den rätta patinan och den rätta blågrå färgen. Om ni någon gång undrat var begreppet
"bred som en ladugårdsdörr" kommer ifrån så förstår ni nog vad man menar när ni ser
denhär.



Mjölkrummet och kotavlorna.
Om köket är hemmets hjärta så är mjölkrummet ladugårdens motsvarighet. Det spelar
ingen roll om man har mjölkkor eller inte, det heter mjölkrum ändå. Behöver man
snygga till sig lite finns svärfars gamla spegel kvar. Hans kossor däremot försvann i
början av 1990-talet men kotavlorna finns kvar. Några av dem har till och med fått
flytta in i huset.

De ruffiga råa betongväggarna i en mörkt blågrå färg färg känns helt OK för mig, likaså taket i korrigerad plåt som även det skulle kunna göra självaste Ernst helt lyrisk.



Förvaringen.
Det finns ingen hejd på förvaringsivern. IKEA kan känna sig besegrat. Hyllor och krokar
i de mest fantasifulla konstruktioner pryder väggarna. Det är mycket som ska få plats,
gamla kobinslen, redskap, reservdelar och allsköns prylar.



Ännu mer förvaring.
Detta är byns gemensamma gamla postlåda som var i bruk på 1930-talet. Här förvarades senare medicin och viktiga kopapper väl skyddade från ladugårdens smuts.




Lamporna.
Man kallar dem industrilampor och de är stora och ruffiga och kostar inte så sällan en rejäl slant. Men ärligt, är det inte gamla "grisalampor" alltihop.(värmelampor för smågrisarna)

Gamla mjölkkannor, spröjsade fönster...
och mycket mycket mer som skulle kunna attrahera den med sinne för nostalgi eller
shabbt chick kan vi också erbjuda.....

.....men hör ni nu går vi ut i solen och njuter av vårvintern istället.

Ha en skön eftermiddag.






fredag 24 februari 2012

Snödroppar och prinsessor.

Helt plötsligt är snön nästan borta. Hade någon frågat mig i går så hade jag sagt
att: nej, några snödroppar det har vi inte. Men nu står de där lika självklara som
om de alltid funnits där under snön. Det är vanliga hederliga snödroppar som alla
har i sina trädgårdar och det är inget märkvärdigt alls med dem men.......
de är mina och det är årets allra första och jag bara måste visa de små
underverken.


Sällskapet är en liten fetbladsväxt som sommartid
har rött bladverk och ljusrosa blommor. En liten
ettrig överlevare som man måste hålla efter.

Säkert säger Viktoria och Daniel likadant om sin prinsessa: det är inget märkvärdigt
med den ungen men hon är vår. Ett barn som alla andra, ett litet underverk. Så stort grattis till de nyblivna föräldrarna och grattis till alla oss andra som har våra egna små underverk, barn och blommor, där hemma att glädjas åt.


Ha en riktigt skön helg.




onsdag 22 februari 2012

Blå bergvallmo

Efter att ha stått i rabatten och tjurat under några år blommade så äntligen min
blå bergvallmo.  

Som ni säkert förstår blev det ett av trädgårdens många "halleluja moments" när det begav sig, någon gång där våren övergår i sommar. Den blommade ganska länge så kameran kom fram ett antal gånger men med skiftande resultat. Inte kunde man väl
tro att det skulle vara så svårt att få den intensivt turkos/ljusblå blomman att
komma till sin rätt på bild.


Blå bergvallmo Meconopsis betonicifolia.


Jag har planterat bergvallmon i en rabatt med lucker och väldrenerad  jord som jag täcker med gräsklipp för att få den mer rik på humus och näring. Jorden får gärna
vara kemiskt sur har jag läst mig till, vilket jag i och för sig inte tror att den är här.
Trädgårdens rabatter ligger alla i full sol större delen av dagen men jag tror ändå
att jag har lyckats hitta en lite mer behaglig växtplats med lite lundkänsla åt den.
Den växer bakom ett stort bestånd av ormbunkar, alldeles intill lusthuset och alldeles
nära gången så det är ingen risk att den blir bortglömd. Har man en sådan skönhet i
trädgården måste man ju passa på att njuta av den. Nu vet jag ju att inte alla gillar
den, färgen är ju lite speciell men som med alla blommor gäller det att hitta rätt
sälskap. Själv tycker jag att den är väldigt fin till vitt, lime och kanske lite silvriga bladverk.


Blå bergvallmo i knopp.

Det är inte bara blomman som är vacker,  knoppen är också speciell och alldeles
alldeles underbar. Vid närmare eftertanke skulle jag nog kunna tänka mig att odla
den även om det aldrig blev mer än såhär. 






Någonstans har jag läst att man ska klippa bort blomstängeln när den blommat över
för att den lättare skall komma igen till nästa år. Det glömde jag så klart men tänk om
man istället vågar tro att den har fröat av sig och ger nya små plantor..... Hur som
helst ska det bli riktigt riktigt spänande att se om den finns kvar efter vintern och   behagar blomma igen. Annars finns det som ni ser grannar som mer än gärna tar för
sig av den lilla plätt jord som eventuellt blir ledig. Den växer nämligen i min värstingrabatt där alla blommor vill väldigt mycket.


Ha det så gott
alla trädgårdsälskare.



lördag 18 februari 2012

Odling i nöd och lust.

Många odlar för att överleva andra mer som avkoppling och av lust. Odlandet är
en livsstil och jag kan bara erkänna att jag är fast. Jag är helt enkelt lite småkär i
mitt grönsaksland. Tanken på att bli mer och mer självhushållande har alltid lockat
mig men lite fakta från SLU har fått mig att inse att vägen dit är lång, mycket lång.

Årsbehov av grönsaker/person

Rotfrukter och lök  240 kg
Kålväxter  30 kg
Bladgrönsaker  6 kg
Tomater och squash  21 kg
Ärter och bönor 30 kg
Frukt och bär 200 kg

Visst lät det som en hel del men jag tröstar mig själv och er andra med att dessa
fakta gäller vegankost. Strunt samma förresten. Det räcker så länge det räcker och
jag är glad för varje morot jag drar upp.

 
Odling i lust. Jag odlar min sallat i kruka så att fienden inte kommer åt den.

Så mycket ger en planta.

Broccoli 1 kg
Bönor, gröna 0,5 kg
Huvudsallat 1 kg
Gul lök 0,15 kg. Vitlök 0,1 kg
Mangold 2 kg
Morot 0,3 kg
Potatis 0,8 kg
Rova 0.2 kg
Rödbeta 0,5 kg
Squash 10 kg 


Odling i nöd. Det är inte bara jag och familjen som vill ha mat och här ser vi
en fiende. Vi har tack och lov inga "mördarsniglar" med snäckor och vanliga
åkersniglar kan också ta för sig.

Jag har vuxit upp i en familj med passion för egenproducerad mat. Arbetet var alltid lustfyllt och glatt och stundtals var halva släkten involverade i våra små projekt.
Det gav många sparade slantar, god och och nyttig mat men också glädje och stolthet
över det vi faktiskt åstadkommit alldeles själva. Med glimten i ögat konstaterade
pappa nöjt: det vill gärna bli bra det vi gör.

Pappa fixade köttet: eget lamm och älg och rådjur, och mamma syltade och saftade.
Vi odlade grönsaker, fukt och bär  och hela familjen tillbringade mycket tid i skog
och mark. Det gjordes blodpudding, leverpastej och isterband, eller hängkorv som vi
kallade den eftersom den fick hänga i källaren och torka. Det låter som om det var
riktigt riktigt länge sedan med det är det inte och det skulle lika gärna kunna vara
trendigt 2000 nu. Det är åtminstone trendigt att prata om mat lagad från grunden,
närodlat och ekosmart.


Blåärt.

Idag har fröpåsarna kommit fram. Diskbänken är full med jord och jag slabbar
och klabbar. Nu börjar allting om på nytt igen. Odling är spännande, i nöd och lust.

Ha en skön helg allihop.




tisdag 14 februari 2012

På Alla Hjärtansdag....

 ....kommer det en liten hälsning till mina hjärtevänner i skidbacken
och alla er andra med.


Bukett, ja du läste rätt, med nejlikor och ull och en
hjärtformad grov ståltråd som grund.

Men nu består
tro, hopp och kärlek,
dessa tre,
och störst av dem är kärleken

1 Korintier brevet 13:13
Från Bibeln


Jag kunde bara inte låta bli att blogga lite idag med.

Sköt om er och
ha en fin fin kväll.



söndag 12 februari 2012

Uppladdning.

Tio nejlikor på tio sätt.
del 5.

Alla hjärtans dag närmar sig och jag laddar för fullt. I blomsteraffären kan dagen
närmast räknas vid en kort intensiv julrusch och allt är över lika fort som det började.
Men handen på hjärtat visst är det en mysig dag trots allt prat om att den är så
kommersiell.

Får se nu vad ska jag hjärtevännen få? Rosor kanske? Röda så klart? Nja, men är de
inte hemskt dyra nu? Lugn, det finns alternativ. Köp rosorna en annan gång och satsa
på något annat hjärtligt och rött istället.


Röda blommor och röda hjärtan. Vad mer kan man begära.

Långa stjälkar och ett bindställe upptill och ett nertill på
buketten. Pynta sedan med vackra band eller ett hjärta
eller varför inte en liten liten chokladask som sätts fast i
stjälkarna.


Det känns  verkligen som om det är läge att damma av mitt gamla tema nu till
Alla hjärtans dag. Det gick ju smidigt jag tror att vi tar en del till när vi ändå är igång.


Tio nejlikor på tio sätt.
Del 6.

Fast jag erkänner direkt, det är hela 13 nejlikor i dethär
hjärtat.


Fast kändes det inte lite begravning. Dethär är nog mer jag.
Det skulle hag kunna ge bort. Samma hjärta som innan
fast det är lindat med lite grått ullgarn istället och så fick
vi ju med en liten ros också.

 



Ha nu en riktigt skön

ALLA HJÄRTANS DAG

alla ni där ute i skidbackarna
och ni där hemma vid era datorer.








torsdag 9 februari 2012

Vitt, vitt,vitt och en massa färg.

Just nu är hela min värld vit, mest utomhus så klart men även här i huset i den goa
stugvärmen.

Vita blommor är så vackra. Jag bara älskar dem men jag är som florist också fullt medveten om att inte alla delar min passion. Få färger kan tydligen provocera så
mycket som just helvitt. Man rynkar på näsan och förfasar sig, död och begravning.  Ständiga insändare i inredningstidningarna hatar något så oskyldigt som en färg.
Det är ju bara en färg, en av många men färger väcker så mycket känslor. 


Ranunkel, vårens kanske vackraste snittblomma.


Det blir inte bara vitt för att det är så vackert, det är lika mycket en gammal vana, ett säkert kort som man vet passar överallt i hela hemmet. Men så en dag, med julen på lagom avstånd och sommaren alldeles för långt borta, händer det. Jag börjar längta efter färg. Mycket färg och stark färg som en sorts revolt mot mitt nordiskt svala jag och alla oskrivna regler om hur en bukett eller ett hem ska se ut.







Mycket färg ska det vara, knalligt och karamelligt. Kanske inte alla färger på en gång utan noga utvalt. Jag plockar dom godaste bitarna ur godispåsen. Idag blir ranunkler
i rosa, orange och, ja vad ska vi kalla det? Mörk cerise eller rödlila...

Det är helt enkelt dags får lite
vårlik årlig färgfrossa.

Flitiga Lisa




tisdag 7 februari 2012

Gamla goda vänner.

Pioner, kirskål och lite annat.

Alla trädgårdar har en historia, också vår, även om den är ganska blygsam. Min mans släkt har bott här i byn i många generationer. Ett hårt och stävsamt bonde liv med ganska lite tid för blommor och annan flärd, kan man gissa sig till när man tar en titt på de steniga åkrar som omger huset. Några fruktträd, bärbuskar och kirskål är det man lägger märke till allra först.



En av de få växter från förr som vi vet något om är en av min mans farmors  pioner. Farmor Sara fick den av sin syster. I utkanten av trädgården finns rester av rabatten där den en gång stod i sällskap med toppklocka, någon form av slide och prästkragar. Kanske växte det även dagliljor, aklejor och malvor där för det ser vi
spår av på andra platser i trädgården.




Skönheten och odjuret är den givna titeln på just denhär kombinationen. Pionen är
även den en av trädgårdens gamla trotjänare. Större delen av året lever den att ganska anonymt liv bland kirskålen borta vid matkällaren.



Det händer att jag tänker fula tankar om kirskålen men just här gör den sig ganska
bra trots allt. Säkert var den som en gång planterade den mycket nöjd, åtminstone
till en början. Kanske har den mättat många munnar, svältfödda på grönsaker tidigt
på växtsäsongen. Själv har jag testat kirskålspaj med det var ingen höjdare.




En annan vanlig växt i gamla lantträdgårdar är krollliljan. Nu skulle man kunna tro att 
den stått här i generationer men den är relativt nyinflyttad. Jag räddade den undan grävskopans framfart på det lilla torpstället som en gång i tiden varit undantagsstuga
till vår gård. Det känns verkligen som den har hittat hem.


Ha en bra dag
Flitiga Lisa





lördag 4 februari 2012

Vita vinter.

Äntligen riktig vinter, jag myser och plågas på samma gång. Min värld är vit och gnistrande vacker men ack så kall.

Vattnet har frusit hos fåren och lammen trängs under "grisa lamporna" som vi hängt upp för att de ska få lite extra värme. Vår panna käkar vedträn och det går inte så
värst många timmar förrän den behöver fyllas på igen. Dagarna har blivit ljusare och
det är ett annat ljus nu, ett ljus som väcker lusten att fotografera. Med frusna fingrar återupptäcker jag och kameran trädgården. Nu äntligen kommer tillfället som jag
väntat på så länge, att få fotografera trädgården i vinterskrud.



Ett par "grindstolpar" markerar trappan som leder från lusthusrabatten ner till gräsmattan. De finns där någonstans under murgrönan och snön.






Det finns tecken på närvaro av barn, numera tonåringar, som tycker om att gunga. Förresten tror jag aldrig att man blir för gammal för att gunga.




En alltid lika glad trädgårdsgroda sträcker lättjefullt ut sig i det som en gång varit en
fin höstplantering.


Här har vi pumpan som vi inte åt upp i höstas. Den ser ganska läcker ut med lite
pudersnö på. Sedan blev jag så frusen om fingrarna att jag gick in igen.


Ha nu en riktigt skön vinterhelg
och glöm inte vantarna, ta dubbla.



onsdag 1 februari 2012

Spänningen är oliiiidlig.

Så var det dags för dragning i utlottningen av och här har vi vinnarna.

Ett vitt fårskinnshjärta till dig.


Karla-Soil, water and nutrients
Du får ett grått fårskinnshjärta.




Pernilla på Pärlan
Det blev som du ville, ett vitt tovat hjärta.

Du  har vunnit ett grått tovat hjärta.



.
Kul att så många ville vara med i utlottningen, hela 146 lotter blev det till slut.



Långt fler än jag vågade hoppas på. Jag har några fler hjärtan hemma till försäljning
och tillverkar gärna fler om det finns intresse. Eftersom de är hemgjorda och i naturmaterial kan det skilja lite i storlek och form, varje hjärta är unikt. Pris för porto tillkommer


Fårskinnshjärtan: ca 17 cm. Finns i vitt Liesterskinn och grått Gotlandsskinn från
våra egna får. Pris 290 kr. st.

Tovade ullhjärtan: ca 11 cm. Finns i mörkgrå (se bilden ovan) och ljusgrå Gotlandsull
från våra egna får samt i vitt och rött. Pris 150 kr. st.


Stort grattis till er som vann.

Hör av er till mig hogagarde@netatonce.net  så kommer det snart ett litet paket med
posten.