torsdag 31 mars 2011

Hej igen!

Nja....... jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Efter att ha lyckats hålla tassarna
borta från bloggen i över en och en halv vecka frågar jag mig...... har jag blivit
så mycket klokare? Nej, förmodligen inte men jag har åtminstone hunnit en hel
del annat. Slutsatsen av mitt lilla blogguppehåll får väl helt enkelt bli att jag vann
tid och allt det där andra måste jag erkänna att jag får jobba vidare på.


                                                                                                

Min lista på roliga projekt som jag vill hinna innan allt utomhusarbete tar vid har
i alla fall till stor del betats av. Jag har börjat nosa lite på det där med att göra
collage i Picasa. Det är verkligen kul, fast jag har inte kommit på hur man får
det lagom stort för bloggen, som ni nog kan se här ovan. Jag jobbar på det och är
öppen för tips och idéer om hur man gör. (Att jag la in två likadana är nog mest
för det estetiska)


Våren är en härlig tid, drömmarnas tid. Det bästa ligger framför oss och det bästa
finns här och nu. Nya små saker poppar upp ur jorden varje dag. Gräset behöver
inte klippas och det enda ogräs som verkar trivas är våtarven. Nu är bästa tiden
för nya trädgårdsprojekt innan allt det vardagliga tar vid. Mina drömmar är som
vanligt stora och jag är som vanligt tidsoptimist. I år hoppas jag att jag skall hinna
göra den där grusgången bakom huset som jag så länge drömt om. Kantstenen och
singeln är redan inköpta, nu gäller det bara att komma till skott.

Först tänker jag mjukstarta med ett par lite mindre projekt. Gamla risiga perenner
behöver klippas ner innan lökväxterna tittar upp allt för mycket (Hoppsan det var
visst redan lite sent) Grusgångs singel som hamnat i gräsmattan ska räfsas tillbaka
och lavendelhäcken måste få en omgång med sekatören.(Aj min rygg)


Ha det så gott.
Flitiga Lisa

söndag 20 mars 2011

Blogg fasta.

Medan snön fortsätter att ömsom falla, ömsom smälta kör jag vidare på mitt lilla vårgodistema. Jag köper en liten vårblomma till mig själv och hoppas kunna
konsumera bort min vårlängtan en smula. Fast vem har sagt att längtan skulle
vara något dåligt..... och att lyckan inte kan köpas för pengar vet vi nog alla.

Människan lever inte av bröd allenast.

Det faktum att vi nu befinner oss mitt i fastan får mig att fundera lite mer över
vår konsumtion, min konsumtion. Att fasta behöver kanske inte bara betyda att
man avstår från mat. Man skulle kunna avstå att konsumera eller kanske till och
med att blogga! Att avstå något för att kanske vinna något annat.

Trots allt gläder jag min över det lilla.

Som alla andra tänker jag just nu på katastrofen i Japan och mina tankar går till
alla dem som lever mitt i den och som behöver all hjälp de kan få. För min egen
del och för vårt lands del hoppas jag att allt det otäcka som hänt får oss får att
tänka över vår egen energikonsumtion och att vi faktiskt vågar planera för hur vi möter och helst undviker framtida katastrofer.
 
Det bästa fastetipset jag någonsin läst hittade jag i Bibeln ( Jesaja 58: 6-12)
En rejäl utmaning, helt klar mycket svårare än att avstå lite mat.


Nej detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, 
sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta,krossar alla ok.

Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum,  
ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen!
.......

Om du räcker ditt bröd åt den hungrige och mättar den som lider nöd,
då skall ljus bryta fram för dig i mörkret, din natt bli strålande dag.

Herren skall alltid leda dig, han mättar dig i ödemarken och
ger styrka åt benen i din kropp.
Du skall bli som en vattenrik trädgård, en oas där vattnet aldrig sinar.



Tack snälla Isas Trädgård för inspirerande kollage. Snart ska jag också lära mig.
Om jag bloggar lite mindre så kanske jag hinner.


Själv funderar jag på en liten blogg fasta. I början av januari slängde jag mig ut i bloggvärlden hals över huvud och det har varit så jättekul. Max ett inlägg i veckan
var planen men idéerna har sprutat och det har blivit mycket mer bloggande än
jag någonsin tänkt mig. En del på bekostnad av TV:n måste jag erkänna men ett
och annat konstnärligt projekt har också fått vänta. Nu är alla lagrade bilder slut
och det är kanske tid för lite eftertanke innan jag rusar vidare. Ibland måste man
avstå något för att få något annat istället.

Tack alla goa bloggisar för att ni hittar till mig
och tack för alla mysiga kommentarer.

Vi syns om en vecka eller två.
Flitiga Lisa



söndag 13 mars 2011

Om våra flasklamm.

Varje år säger jag lika dant: i år ska vi inte ha några flasklamm och oftast blir det också så. Men vad gör man när tackans mjölk inte räcker till alla lammen eller när hon bestämt sig för att inte låta alla äta? Mina moderskänslor väcks till liv och i stunden glömmer jag bort hur jobbigt det faktiskt är att föda upp ett lamm på flaska. 

För att lammet ska få en bra start är det viktigt att det får i sig råmjölk så snabbt
som möjligt. Nyfödda lamm måste man ha mycket god koll på och tackan och
lammen fixar det nästan alltid på egen hand. Får inte lammet tillräckligt med mat 
märks det oftast ganska snabbt, åtminstone om det är nyfött. Det blir skrikigt och
extremt ivrigt i sina försök att få i sig mat för att senare bli svagt och apatiskt. 
Om tackan har tre eller fler lamm kan det bra i flera veckor ända tills mjölken
helt plötsligt bara räcker till de två kaxigaste lammen som äter först. Just ett par
sådana fall har vi tampats med i år. 

Det finns olika metoder att föda upp flasklamm  på och vi ger våra varm Pontus lammnäring i barnens gamla nappflaska 4-6 gånger per dag tills de väger ca 15 kg.


En sak är i alla fall säker, som fostermor blir man omåttligt populär. Att ha
flasklamm har verkligen sin charm, åtminstone så länge lammet är litet. Som
lite äldre kan de bli ganska odrägliga och gå genom vilket stänge som helst för
att komma till sin "mamma". Om de blivit präglade på människor istället för får
blir relationen lite speciell.

Jag kanske ska berätta att lammet på bilden numera klarar sig ganska bra utan
mig. Han är trilling efter en ungtacka (första lammare) och hans mor hade inte
tillräckligt med mjölk till tre små hungriga lammungar så jag fick göra en
livräddande insats under några veckor. En tacka brukar normalt sett bara få
ett lamm första gången hon lammar och har oftast varken mjölk eller ork till
fler. Just dem här tackan är det mycket finullsblod i och finullsrasen är känd för
att ha hög fruktsamhet.


Kan någon förklara för mig varför Gud skapade kossan med fyra spenar när hon
normalt sett bara får en kalv och varför tackan bara har två spenar när hon så
ofta får både tre och fyra lamm.....?

Lamm växer så fort, på ett par månader hinner de bli ganska stora. Nu är de  inga "bebisar" längre. Jag måste nog ge mig ut med kameran igen för att fota lite. På återseende och ha det så gott.

Flitiga Lisa



onsdag 9 mars 2011

Snart vår .......eller ?

Bor man som jag ca. 300 meter över havet ska man kanske inte förvänta sig vår
än även om vi nu är inne i mars månad. Men den här veckan har det hänt något
som får mig att börja hoppas på att våren skall komma även till oss. Solen sken.
I nästan en hel dag sken den. Jag vände upp mitt vinterbleka ansikte mot den
och sög åt mig allt jag kunde och kände att nu det finns det hopp. Äntligen.


Jag vågar inte lova det men jag jag hoppas och tror att det här ska vara de sista
vinterbilderna på mycket, mycket länge. Fast än så länge har jag bara sett en liten
fläck med gräs.....och en massa hundbajs.
















Murgrönan är kanske allra vackrast på vintern när man inte är så bortskämd med
annat grönt i trädgården. För floristen är den ovärderlig och den har räddat mig
många gånger när det inte finns så mycket annat hemma. Det händer till och med 
att jag går ut och krafsar fram några rankor under snön.


Lusthuset är min pappas mästerverk. Han har själv sågat ut och snickrat ihop alla
delarna till det. Vilken snäll pappa jag har. För oss är lusthuset ovärderligt.
Varma sommardagar äts nästan alla måltider i den behagliga skuggan och det
fläktar alldeles lagom mycket.

Ännu en grodprins i trädgården. Han ser rätt så frusen ut och kanske väntar han
våren han med? Till höger ser ni min mest fotograferade sten. Den står som
ett litet blickfång i den långa grusgångsrabatten och den är det första man lägger
ögonen på när man kliver innanför grinden till trädgården. Vi "hittade" stenen
när vi rev upp det gamla foderbordet i ladugården för ett antal år sedan. Man
måste verkligen säga att dom gjorde rejäla saker förr i tiden. Under all betong
fanns det inte mindre än åtta likadana stenbumlingar och flera av dem har sedan 
fått flytta in i trädgården på mer eller mindre framträdande platser. Jag känner
mig verkligen stenrik.



Vänd näsan mot solen
Äntligen vår?

Flitiga Lisa

söndag 6 mars 2011

Lite om fårskinn.

Ingen som någon gång tittat in på min blogg har väl kunnat undgå att märka att vi har
får här på Högagärde och att jag dessutom är väldigt road av att använda såväl skinn som ull i inredningen.

Fårskinn, eller lammskinn som man också säger, är fantastiskt användbara i  många
olika sammanhang. Dessutom är de både vackra, varma och svala. Ja du läste faktiskt rätt. Varma när det är kallt och svala när det är varmt, en fantastisk egenskap. Jag använder främst skinn från Gotlandsfåren (de grålockiga) men tycker även att skinn från andra fårraser kan vara spännande. Det finns användningsområde för alla sorters skinn, oavsett ras, kvalitet, färg, storlek och beredningstyp.




Här kommer lite bilder som visar hur jag använder lammskinn hemma hos oss och en
liten parantes om glasverandan. Det kan ju vara lite svårt att hålla sig till ämnet ibland.

Sedan några år tillbaka har vi en glasveranda på huset. Jag kan nog säga att en liten barndomsdröm
gick i uppfyllelse, med det blev ingen veranda med snickarglädje och spröjsade fönster som jag alltid 
drömt om. Vårt funkisinspirerade hus från fyrtiotalet krävde något annat lite striktare mer tidsenligt.
Trots det måste jag ändå säga att känslan är den samma. Ett ljust, svalt och välkomnande rum med
massor av blommor. Precis som jag ville ha det.Trädgårdssoffan, som min far snickrat åt mig efter en
äldre förlaga från gården, har fått sin vinterförvaring här. Ljusa förmiddagar om våren är det här en
perfekt plats för en liten fika och ett lammskinn värmer gott om rumpan.


Såhär ser ett lammskinn av Gotlandsfår ut på lite närmre håll. Det är grått, lockigt
och glansigt. Skinnen bereds i tre olika längder och på berederierna i Tranås
hjälper de oss att bedöma vad som passar varje skinn bäst.

Pälsskinnen
har en pälslängd på 18 mm och är jätte bra att använda till kuddar, pälsar och västar, ja
allt som behöver sys, då de är lite smidigare än de andra.





Plädskinnen 
som de flesta väljer, klipps till 35 mm. 


Mattskinnen som har kvar sin fulla hårlängd är underbart vackra men lite ömtåligare än de andra.

Päls och plädskinnen är tvättbara i 30 grader och man ska använda särskilda
ulltvättmedel. Men faktum äratt de nästan aldrig behöver tvättas. Det räcker gott
att bara skölja av små fläckar vid behov samt att skaka skinnet. Ett gammalt
husmors knep är att lägga ut skinnet med ullen nedåt i snön, då renar det sig själv.


Mys på glasverandan. Hemsydda fårskinnskuddar och en kudde med lilla mej.
Här lever gammalt hantverk och ny teknik sida vid sida.


Att fotografera kuddar är verkligen inte lätt. Jag kan ju se att det inte blev riktigt
bra men jag kan för mitt liv inte få till det. Jag prövade minst fem olika varianter
men det gick inte. Är det någon som har något förslag på hur jag skall göra.
Lilla fotoskolan för kuddar...... finns den? Hur gör Lolo på Äntligen hemma och alla
ni andra som bloggar, hur gör ni?

Här kommer baksidan fram. Gammalt norskt hantverk på mitt eget vis. Jag hoppas
på ännu en kurs med norska Britt Solheim. Då gäller det bara att se till att ha gott
om skinn med sig så att man kan utnyttja kurstiden effektivt. Trycken görs med
stora tryckblock i trä. Det finns ingen tillverkare i Sverige och de är riktigt dyra.
Å andra sidan är det en investering som man kan ha glädje av i generationer.


Det finns så mycket spännande man kan göra med fårskinn och ull och jag känner
att jag bara precis har börjat mitt utforskande av detta uråldriga ämne. Om jag
känner mig själv rätt så blir det mer av den varan längre fram . Alla ni som bara
älskar trädgård.......håll ut, snart blir det vår på Högagärde också. Då blir det
blommigt på bloggen igen.




Sov gott ulltott
eller ha en fin Vasaloppsdag

Flitiga Lisa

onsdag 2 mars 2011

Mer vårgodis.


Jag fortsätter mitt lilla vårgodis tema med en enkel tulpan komposition. Oftast gör jag inte mer än så här hemma till vardags med mina tulpaner. 



En lite maffigare och festligare bukett. Rosa, röda och vita tulpaner med vitt björkris och lite rosa silkespapper runt.
 Den är nästan lite kitschig och många är säkert tveksamma till kombinationen rosa och rött.
Själv kan jag inte bestämma mig för om den är snygg eller inte.
Hade tulpanen varit mörkare och kallare i färgen hade jag älskat kombinationen.



Jag prövade att mixtra lite med färgerna innan jag la ut bilden.
Det blev som ett gammalt färglagt svartvitt foto. Ett blekt vykort från svunna tiders utedass kanske? Eller passar det till en rosa Cadilac, myggjagare och en vid pastellfärgad femtiotalskjol med små prickar?



 Samma vasar som i förra inlägget men denna gång heter designern M-L.


En riktig grodprins? Någon som vill pröva och se vad som händer?
Själv har jag redan hittat min men har trots det en liten passion för trädgårdsgrodor.
 Jag hoppas kunna visa lite fler grodor framöver.
Just nu befinner sig de flesta under det djupa snötäcket
fast de mest ömtåliga fått flytta in under vintern.



Vårgodis hälsningar
från Högagärde.

Flitiga Lisa