onsdag 28 december 2011

Jag vann!!!

Jag har vunnit ett pris på en utlottning hos Sofia med den söta, lantliga och pyssliga
bloggen Sofias bod. Jag blev så barnsligt förstjust att jag helt enkelt bara måste
visa vad jag fick. Tack snälla Sofia. Det var helt i min smak.


Vi fortsätter väl att njuta av julen ett litet tag till.....eller..... Även om det
kliar lite i fingrarna att få skriva om våra alldelas nyfödda lammungar  och visa
lite vårblommor, så är det ändå officiellt jul till Tjugondedag Knut eller åtminstone
till nyår. Jag kan bara konstatera att jag lever i två skilda världar. I blomster-
affären städades julen bort redan i tisdags och vi har ägnat de senaste dagarna
åt att förbereda inför nyår.


Amaryllisen är nog min favorit julblomma men kanske har ni precis som jag
tröttnat på att den tippar ur krukan och att stänglarna till och med går av
av tyngden. Numera planterar jag den oftast i en hög vas så att den får lite stöd.
Ett annat tips är att nästan inte låta den få något vatten alls innan den börjat
blomma. Då växer den inte så mycket på höjden.

Om olycka är framme så finns det inga hopplösa fall, bara nya möjligheter.
Skär av stängeln och sätt den i en vas eller häng den upp och ner och häll vatten
i stjälken.


Ja julen är kort, eller kanske inte. Det är i alla fall väldigt kul med julkort, både
att få och att göra egna. Julgranskulor är ju också kul. Fniss!


Vi hörs.
Ha en skön fortsättning på veckan.
Flitiga Lisa.


måndag 26 december 2011

Mer jul, ge mej mer jul.

Skulle ni ha missat det så säger jag det
igen. GOD JUL på er och god fortsättning.

Årets snyggaste julkrukor i ruffig lite stram betong. Snygga i fönstret men
inte så ergonomiska för oss florister, de är ju så tunga.

Tomten har varit här, gästerna har åkt hem och lite trötta men nöjda går hela
familjen runt och njuter av julefriden och allt det vackra. Vi slappar och bryr oss
inte ens om att bädda sängarna. Äter en massa julmat och konstaterar nöjt att
julbord är fantastiskt, man kan leva på rester i flera dagar. Sedan blir man bort-
bjuden och då behöver man inte heller laga mat. Härligt och helt i min smak.



Ullkrans, ull hyacinter och en ullig liten luva på enen. Jag älskar att julpyssla men
anar att det nog inte blir något mer pysslat på ett tag nu. Nu ska jag bara umgås,
blogga och läsa julklapps böcker.




Snön försvann lagom till jul men innan granen fick komma in var vår värld lika
vit och vacker som ett julkort. Nu får vi njuta av vita blommor inomhus istället.
Kolla in vår jätte kruka, än har den inte helt besegrats av vintern. Silverfallet
mår bra och i den lilla krukan har vi en ganska välmående "spisi bell". Bacopan
strök nog med i veckan och min fina ljung den gav upp för länge sedan.

Är ni sugna på mer jul? Jag är det absolut. Får jag bara en ljus och fin dag som
lämpar sig för fotografering så tänker jag  bjuda på mer. Lite amaryllis kanske
och en och annan hyacint.


Julkramar
Flitiga Lisa.




lördag 24 december 2011

I juletid.

Det hände sig vid den tiden..... för ca.
tvåtusen år sedan och det känns lika
verkligt nu som då.


Vår något plastiga julkrubba....


Nu i veckan fick jag följa med på en julvandring i Norra Sandsjö kyrka för att
med alla sinnen ta del av julens budskap. Jag fick skattskriva mig i Betlehem, följa
samma stjärna som de österlänska stjärntydarna, träffa herdarna och fåren  och
sist men inte minst fick jag träffa julens huvudperson, Jesus.


......och lite riktiga bilder. Skattskrivning i Betlehem

Julevangeliet. Lukas 2:1-20.

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle
skattskrivas. Det var den första skattskrivningen,och den hölls när Quirinius var
ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig var och en till sin stad. Och
Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i
Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig
tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.



Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son,
den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte
fanns plats för dem inne i härberget.



I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod
Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de
greps av stor förfäran. Men ängels sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud
till er om en stor glädje,en glädje för hela folket. I dag har en frälsaren fötts
åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall
finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var
där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: "Ära i
höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt."

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra:
"Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit
oss veta." De skyndade iväg och fann Josef och Maria och det nyfödda barnet
som låg i krubban. När de hade sett det berättade de var som hade sagts till
dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria
tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka
och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som
det hade sagts dem.


Massor av julfrid åt er alla.
Kram Flitiga Lisa.


torsdag 15 december 2011

Adventsmys och julefrid.

Själv befinner jag mig någonstans där mitt
emellan. Jag tror att det kallas julstress.

Det är så lätt att ryckas med i den allmänna julhysterin. Mer jul, mer mat och
ännu mera klappar. Då tar jag ett djupt andetag, andas in, andas ut och påminner
mig själv om varför vi firar jul. Jag bestämmer mig raskt för att bara göra det jag
själv orkar och vill och då gäller det att prioritera och delegera nu när det är bråda
tider i blomsteraffären.


Julpyntat i glasverandan.

Jag älskar verkligen julen och tillsammans med min familj kommer jag att plocka
russinen ur kakan. Jag har lagat julgodis ihop med tjejkompisarna och tänker göra
egna julkort. Mannen får den stora äran att städa och koka julskinkan och så ska
vi så klart pynta lite. Mer än så behövs egentligen inte, man kan ju faktiskt köpa
färdigt.... men du mamma du glömmer väl inte att ta med köttbullarna och
världens bästa Jansson. Är det någon som vill baka lite pepparkakor går det också bra...........

Förra årets mosskrans fick nytt liv med lite vit sprejfärg.

Adventsmys och julefrid åt er alla.
Flitiga Lisa



söndag 11 december 2011

Nästan som julafton.

Två stora säckar står och väntar på mig när jag kommer hem från jobbet en kväll  nu i veckan. Det är inte tomten som av misstag kommit för tidigt. Nej det är
roligare än så. Årets första riktiga leverans av lammskinn har anlänt, direkt från
berederiet i Tranås. Äntligen får jag se hur årets skinn blev och äntligen slipper
jag be kunderna vänta.


Varken säckarna eller högarna med skinn gjorde sig på bild så jag bjuder på
lite mys från kökssoffan istället. Fårskinnskuddar och klassiska ränder som
aldrig går ur.

En stund senare har matsalsbordet förvandlats till arbetsbord och skinnen ligger
utspridda över hela rummet. Nu vidtar ett intensivt plockande. Jag tittar och
känner, jämför storlek och kvalité och kollar in mönstringsresultaten från i somras.
Alla skinnen är individ märkta och vissa känner jag igen direkt medans andra
kanske levt sina liv lite mer anonymt.



Till slut har jag lyckats sortera upp dem i ett antal högar i olika prisklasser och
nästa dag gör jag kanske om proceduren igen. Oftast är det förstas intrycket
bestående med det händer att jag ångrar mig och undrar varför jag var så stäng
mot just det skinnet? Det var ju alldeles, alldeles underbart, trots den lilla vita
fläcken eller kanske tack vare den? Ungefär så går tankarna hos den nördiga
fårbonden på Högagärde. Det är mycket som spelar in när kunden sedan gör sitt
val: pris, kvallitet, färg, storlek och små högst personliga reflektioner. Kort sagt
finns det ett skinn för alla och en plats för varje fårskinn.



Nej hör ni , nu tror jag att jag lägger tillbaka skinnen i påsarna igen och tar kväll.
En riktig adventsmysarkväll med tre tända ljus och ett gammalt avsnitt ur min
favoritjulkalender, danska Jesus och Josefin.

Adventsmyshälsningar
Flitiga Lisa



onsdag 7 december 2011

Kanske gillar du:

Hyacinter. Kanske gillar du: Ull. Kanske gillar du: Hyacinter och ull.


Hyacintlöken är en fantastisk skapelse. Allt som hyacinten behöver finns i löken.
Du kan ta bort jorden. Du kan ta bort rötterna. Den enda du behöver göra är att
ge den lite vatten på ett fat någon gång.



Under ganska lång tid har vi florister lekt med hyacinter och roat oss med att linda
in löken i mossa. Men en dag fick jag nog. Det gröna, mjuka och levande hade
förvandlats till något torrt, brunt och skräpigt som fanns precis överallt, både
hemma och på jobbet, men allra mest på mina koftor och stickade tröjor. 
Räddningen för vårt hem blev den härliga ullen från våra får.

Till en hyacint går det åt ca 10-15 gram kardad ull som man varsamt sveper runt
löken. Ull fibrerna hakar ganska snabbt i varandra och det gör att ullen sitter fast.
Det bildas en slät men fluffig fusktovad yta. Sedan lindar jag oftast lite silver-
färgad spoltråd runt mest för syn skull. Jag gillar kontrasten med det hårda och
metalliska mot den mjuka ullen med ullöken är egentligen lika fin utan pynt.



Kanske gillar du: Julstjärnor .
Har du en egen blogg är svaret förmodligen nej. Inte en endaste julstjärna har jag
sett på era bloggar och jag måste erkänna att inte heller jag har den som min
favoritjulblomma. Dessa små rosa sötnosar föll jag dock genast för och jag kunde
inte låta bli att linda lite ull runt själva krukorna. Det var riktigt svårt så pröva inte
det. Ullen halkade bara av de hala plastkrukorna. Det var en riktigt, riktigt dålig idé.



Kanske gillar du:
Jag har sett att flera av er bloggare har just den texten med länkar tillbaka till tre
av era äldre inlägg längst ner efter inläggen. Är det någon som vet och kan tipsa
om hur man gör så är jag så tacksam. Har man väl lagt tid på att skriva en text är
det ju inte fel att återanvända den, särskilt om den handlar om något liknande
och kan fungera som lite fördjupning i själva ämnet.

Vi hörs.
Flitiga Lisa.


lördag 3 december 2011

Om konsten att köpa ett får.

Tycke har uppstått och du har bestämt dig för vilket får som ska bli ditt. Säljaren
och du har kommit överens om priset. Ett handslag och en faktura (eller kanske
kontant betalning) och det är bara att lasta fåret och åka hem och hoppas på en
ljus framtid tillsammans med nyförvärvet. Nej stopp ett tag, det är bara lite 
pappers arbete som måste fixas innan allt är klart. Det är nog bäst att ni går in
och tar en fika och reder ut allt. Jordbruksverket är nämligen intresserad av vad
du har för dig och vilka djur som finns hemma hos dig på din produktionsplats.
Det kan vara bra att veta vid tex. utbrott av smittsamma sjukdomar var djuren har befunnit sig. Det handlar om spårbarhet som det så fint heter.


Transport dokument.
Säljarens namn, adress och SE-nummer (produktionsplatsnummer) ska fyllas i.
Likaså datum för transporten, djurets ID-nummer, vem som kör hem djuret
och registreringsnummret på bilen/transporten som djuret åkte med. Detta
papper ska sedan förvaras på den mottagande produktionsplasen (gården) i
minst 3 år. Det är nog bäst att säljaren tar en kopia med för man glömmer ju
så lätt.

Maedi-visna och fotröta.
När ni ändå sitter där och fikar och har trevligt tycker jag att du ska se till att
få intyg på att djuren är maedi-visna fria och fotröte fria. Det är både för fårens
och ditt eget bästa för dessa sjukdomar är inte att leka med (men vad det
innebär tänker jag inte gå in på här) Myndigheterna däremot bryr sig inte alls om dehär sjukdomarna.

Nu var det väl inget mer eller? Ja just det
Härstamnings bevis och protokoll från ev. riksbedömning.

Såhär kan det gå om man envisas med att fotografera utan blixt  i fårhuset en
mörk novemberdag.

Väl hemma igen fortsätter pappersarbetet.

Rapportering av förflyttning.
Både köparen och säljaren ska sedan skicka in papper på att de lämnat respektive
tagit emot djur. Här är det bara de båda parternas  SE-nummer, datum och antal
djur som behöver fyllas i. Sedan får man inte glömma att skriva under och skicka
blanketten till Jordbruksverket. Det är inte så dumt att spara en egen kopia även
här..... för man glömmer ju så lätt.

Ändra i fårdataprogrammet Elitlamm.
Många har sina djur registrerad i Elitlamm som är ett helt frivilligt datasystem
kopplat till fårkontrollen. Här samlar du alla fakta om dina djur, allt ifrån
härstamningar till avkommor, mönstringsresultat och vägningar. När ett djur säljs
eller dör ska det sedan rapporteras ut till den nya köparen eller det mottagande
slakteriet. Det är extra smidigt när man handlar djur med andra inom systemet.
Ett litet knapptryck hos köparen och djurets alla uppgifter hamnar rakt in i
dennes dator.

Stalljournalen.
En stor gul och blank bok där du skriver alla dina in och utgående djur, var de
kommer ifrån och vart de eventuellt flyttat. Ska även innehålla djurets ID, ras
födelseår och kön, transportörens namn och registreringsnummer för den del
av fordonet som innehåller djuret. Men hoppsan, hade jag inte skrivit allt detdär
någon annan stans....eller? 

Har man Elitlamm kan man skippa boken och få det lite smidigare. Det finns
nämligen möjlighet att koppla Elitlamm till en stalljournal på datorn som är
godkänd av jordbruksverket. Uppgifterna från Elitlamm trillar över automatiskt i stalljournalen och allt du behöver göra är att trycka på rätt knapp för att
godkänna överföringen.

Nyinstallade tackor vadar runt i halm ända upp till magen. Det är skönt att ha
dem inomhus nu när vädret är så ruskigt.

Låter det jobbigt? Ja det är jobbigt. Framför allt om man som vi säljer ganska
mycket djur till liv. Då gäller det att ta kopior på allt så att man inte glömmer
vad man gjort och inte gjort, samt att skaffa sig bra rutiner och förbereda så
mycket som möjligt innan köparen kommer. Det är så mycket papper att hålla
reda på att jag faktiskt en gång glömde att skriva en faktura till köparen.......
med den saken bryr sig Jordbruksverket inte om.....

I dagarna  har jag fått mer blanketter från jordbruksverket. Det är dags för den
årliga får och geträkningen

 Ha det gott
Elisabeth



onsdag 30 november 2011

Snabbaste julpysslet.

Va! Visar du vår TV-hörna, säger mannen
när han springer förbi där jag sitter vid datorn och går igenom lite nya bilder.
Det är många utropstecken på den meningen vill jag lova.

Det är som om jag blottat hemmets hjärta, husets själ, det mest privata i våra liv.
Nej jag visar inte upp vår TV-hörna, vår egen lilla vrå, soffan med hund-och
katthår, smulor och alla våra filtar. Jag visar en liten del av den, nystädad och
fräsch med rätt kuddar uppradade. Bilden är regisserad och tillrättalagd och ganska
långt ifrån vår verklighet. Inte ens ljusstakarna står där i vanliga fall. Jag letade
efter en ny miljö till betongljusstakarna som fått fluffigt lockigt fårskinn som
tomteskägg lagom till advent. Stora ljusmanschetter har vi inte sett på länge
(tack och lov) men nu är de tillbaka hemma hos oss. Allt som man kan hitta på att
göra med skinnen från gårdens egna får får mig på på ett strålande gott humör.
Det gick till och med smidigt att städa soffhörnan inför fotograferingen efter den upptäckten.

Vita lockiga hemsydda fårskinnskuddar från egna lesterkorsnings får
och några kära gamla kuddar från Village. Soffan är glatt julröd hela året.

Till vardags lyser flärden oftast med sin frånvaro på detta soffbord som vi intar
många av våra måltider vid. När tallrikar och smulor avlägsnats fylls bordet snabbt
med  läxböcker, fjärrkontroller och en och annan dator igen. En tillvaro som de
flesta av oss känner igen.

Visa mig ditt hem så ska jag säga dig vem du vill vara har någon klok person sagt.
När allt är välstädat stämmer det säkert men efter ett par dagar med oss ser
hemmet mer ut som de vi är än de vi vill vara. Verkligheten är en ostädad, smått
rörig, personlig och charmig plats för både två och fyrbenta familjemedlemmar.

Stora ljusstakar tål mycket pynt.Jag har skurit remsor på
1-2 cm från ett vitt mattskinn efter ett korsningslamm och
fäst dem med en dekorationsnål. Hur enkelt som helst

Vill man pynta till det lite extra är det fint att dekorera
med ett ullband. More is more, ni vet.

Visst ser det både smidigt och kul ut. Årets lättaste julpyssel är klart. Ofta är
man lite osäker på hur nyheter ska tas emot i blomsteraffären eller när jag är ute
på julmarknader och säljer. Tro mig, ibland kan det ta år innan kunderna
verkligen tar till sig en nyhet men ullmanschetten ville många pröva redan vid
första ögonkastet. Pyssla är helt enkelt super trendigt och ull är bara så rätt.

Så lyckades jag visst inte hålla mig till ett ämne utan flera men jag hoppas att
ni hänger med i svängarna. Om inte är det ju faktiskt helt OK att bara titta på
bilderna. Datorn är trots allt världens största bilderbok.

Pyssliga
adventshälsningar

Flitiga Lisa


söndag 27 november 2011

Advent, ankomst,

väntan, längtan och lite till.
Många tror att själva ordet advent betyder väntan men så är det inte även om
man skulle kunna tro det, för väntar och längtar efter julen är det ju många av
oss som gör redan nu. Nej det betyder ankomst.



Vad då ankomst, vems ankomst? Vem eller vad väntar vi på? Tomten, julklapparna,
den goda maten, gemenskapen, julmyset eller några dagars ledigt. Själv ser jag
jag fram emot allt och mer där till men allra mest längtar jag efter att få fira ett
barn i en krubba i Betlehem för "sisådär" 2000 år sedan. Det är alltså Jesus
ankomst advent hadlar om. Varje advent känner jag lika stark att det är just
precis mig han kommer till, här och nu. Jag tänder ett litet ljus och advents-
friden sprider sig över huset. Det får regna och blåsa som det vill där ut med hos
mig är det advent.




Ja då var första ljuset tänt och adventsstjärnan upphängd så nu kan vi börja fira
advent på riktigt. Själv vill jag passa på att önskar er alla en riktigt fridfull advent.

Kramar
Flitiga Lisa.




torsdag 24 november 2011

Längtanväntan

Jag ska inte, ska inte, nej jag ska
verkligen inte ......

börja med julen än men det är inte så lätt när man jobbar i en julstämnings-
fabrik (blomsteraffär)Jag har försökt hålla mig länge nu, varje dag är en kamp,
hade tänkt vänta till helgen men det går inte. Nej nu kör vi, på söndag är det ju
ändå 1:a advent 



Jag börjar lite försiktigt med ett vitt och vintrigt adventsarrangemang. Säg den
florist som inte älskar kallor och den fårbonde som inte tycker om ull. Runt
själva oasisklumpen har jag svept lite ull och pyntat med band och en liten skylt.



Kallorna får sällskap av lavaprydda björkgrenar, plättar i luften och plumosus.



Kransar hör adventstiden till och vi ser dem i många olika material och stilar.
Här har jag fixat till en ullkrans med hjälp av några kallor och lite band. Ljusen
har jag placerat i mitten.

Men det håller ju inte! Kallorna har ju inget vatten!!!! Men alla blommor måste
faktiskt inte hålla i flera veckor, eller? Ibland kan man faktiskt få unna sig något
som bara varar ett par dagar. Jag håller med Tage Anderssen. Han lär ha sagt att
blommor är som champange, de skall njutas nu.





Ha en skön och pysslig
adventsvecka.
Flitiga Lisa



lördag 19 november 2011

Tema nejlikor.

Tio nejlikor på tio sätt. Del 4.


Jag fortsätter att prisa nejlikans alla förtjänster och förutom att den är hållbar,
vacker och finns i ett nästan oändligt antal färger (utom blått och svart) så doftar
den fantastiskt gott. Ja den har faktiskt förmågan att dofta som blomsteraffärerna
gjorde när jag var liten och det där med dofter och minnen ger alltid en extra
dimension åt saker och ting.

Vad ska vi hitta på idag då? Jo medans nejlikorna fortfarande är långa och ståtliga
och inte har gått av (vissa sorter, särskilt denna i terracotta/aprikos är tyvärr lite
sköra och går lätt av i noderna) passar vi på att använda dem nästan i dess fulla
längd. Ett högt och lite stramt arrangemang ska det bli, där jag piffar till det och
mjukar upp det med lite ull.


Du behöver:

10 nejlikor, 3 kvistar limonium, texasgräs.
En hög inte allt för rak kruka.
Oasis, kardad ull, ullband och nålar.

Kniv behöver jag väl inte skriva för ni vet ju
att blommorna alltid ska snittas av med ett långt snitt
med en vass kniv.


Det är viktigt ett man tänker på att följa krukans yttre form när man sticker 
ner nejlikorna i oasisen. Arrangemanget ska bli vidare upptill. Här kunde det
blivit ganska trist med blommorna nästan bara rakt upp och ner men vi har valt
att skoja till det lite som man brukar säga. Ett så här strikt arrangemang tål att
man leker lite med det,

  
Jag har svept runt lite kardad ull nedtill och sedan piffat ytterligare med ett
grovt ullsnöre och texasgräs som fästs med några nålar. Så var det klart. Glöm
inte att fylla på vatten.


Än har jul och advent inte intagit min blogg fullständigt. Jag är nog lite gammaldags
på den punkten, jag vill inte ta ut helgerna i förskott. Men vill ni kan vi ju låtsas
att nejlikorna är röda eller vita för att för att få till lite mer stämning och jag lovar
att från och med nästa vecka kommer även jag att köra hårt på den fronten. Nästa
söndag är det ändå första advent och jag tror bestämt att jag redan börjat längta lite.


Ha det gott alla blomsterälskare.
Flitiga Lisa



onsdag 16 november 2011

Höst hos fåren.

Färgsprakande oktober.

Hösten är kanske ingen lugn period för fårägaren men det är våra tackor lyckligtvis
helt ovetande om där de förnöjsamt strosar runt i sina hagar. Just denhär tiden
på året verkar de vara ovanligt tillfreds med sina liv. Inga jobbiga lammungar att
hålla reda och inget skrik och bräkande. När jag kommer för att titta till dem
kommer de glatt och möter mig utan att säga ett knyst. En tid att njuta av, för få 
saker kan vara så enerverande som just bräkande får. Till våren när de har lammat
kommer de att börja skrika så fort de hör att vi är på väg ut till dem. Då spelar det
ingen roll om foderbordet är fullt eller om de fick mat för en timme sedan. De
skriker ändå och ibland undrar jag om de själva vet varför. Kanske är det deras 
omåttliga förtjusning i kraftfoder som spökar. Hörselskydd måste delas ut till
känsliga små barnaöron på besök. Nittio skrikande tackor med lamm kan låta nog så skrämmande. Om ni bara visste vad jag njuter av den tysta, lugna hösten.......
men till våren kommer jag glatt att skriva att lamningsperioden är den allra,allra
bästa av tider.


Idissling pågår.

Vi brukar försöka ha våra tackor ute ganska länge på hösten om bara vädret
tilllåter det. Lite kyla är inte farligt om de bara har lite skog att söka skydd i. De
klipptes tidigt i höstas och en ny, luftig och skyddande päls har hunnit växa ut
sedan dess. Gräset har visserligen slutat växa och vi tillskottsutfodrar med
ensilage men tackorna varierar gärna dieten med lite gammalt gräs från marken. 
Våra Dorsettackor är särskilt duktiga på att "städa" i markerna.


Det är inte för inte som vår plats på jorden heter Högagärde. Flera av åkrarna
ligger högt med fin utsikt om man bara tar sig tid att gå upp och titta efter.

För ett par veckor sedan släppte vi till baggarna till våra Gotlandstackor. Det blev
alltså inte på Fars dag som vi brukar skämta om utan närmare bestämt den 26 och
27 oktober. När jag tittar i Fårägarens fickboks lathund ser jag att första möjliga
lamningstid infaller redan den 12 mars, fast våra tackor brukar inte vara riktigt så
snabba i starten. Men det slår mig att det inte är så lång tid kvar till januari då
våra Dorset- och korsningstackor ska börja lamma men först måste vi bara fira en
lång och härlig jul- och adventstid.


Grå november.

Dimman ligger tät och dagarna blir kortare och kortare. Vill man titta till tackorna
eller hinna med lite utejobb får man planera sin tid väl för det blir mörkt fortare
än man anar. Det slår mig att jag inte alls kommer att sakna utelivet när det väl
är över. Det kommer rent av att bli riktigt mysigt att ha alla djuren samlade här
hemma och få börja gå till "lagårn" på riktigt igen.

Och jag säger som jag alltid brukar säga, allting har sin tid. Kort sagt, alla årstider
med fåren är bäst.


Ha det gott alla goa läsare.
Flitiga Lisa


lördag 12 november 2011

Till pappa.

Vad vill pappa ha på Fars dag? Nu blir det svårt, riktigt svårt. Blommor eller en
tårta? Eller kanske både och. En blomstertårta eller en blomster cupcake?
(Läs inte detta) Nej faktum är att endast 1% av papporna svarar att de helst vill
ha blommor enligt en undersökning gjord på uppdrag av Svensk handel. Men hur
som helst är jag säker på att blommor ändå alltid blir uppskattat. Det är mer
lättfixat än snälla barn (?) och fred på jorden som mina barns pappa och tillika
min man, alltid önskar sig. Kanske tillhör han den tredjedel av papporna som inte
vill ha några gåvor alls på Fars dag.


Aptitretande men inte BMI ökande.
´Prado Refi´heter den gröna nejlikan.


Tema: tio nejlikor på tio sätt.
Del 2 och 3.


Jag fortsätter mitt lilla nejliketema. Som av en händelse visar det sig att det går
utomordentligt bra att tillverka även Fars dags presenter av denna fantastiska
blomma. Allt du behöver förutom, blommor och redskap, är oasis (blomsterstick-
massa)vit ull och något att pynta med.



Till cupcakesen har jag använt dubbla muffinsformar och plast runt oasisen. För
att formen inte ska svälla ut totalt binder man om med bast eller ett fint snöre.

Tårtan är redan skårad för tio nejlikor räcker inte så långt.....

Hurdan är din pappa? Är far rar eller är det lite mer Dady cool?


Stort Grattis på
Fars dag alla pappor.
Vad vore livet utan er.

Flitiga Lisa