söndag 11 december 2016

Adventstid

Det är något visst med adventstiden. Mitt i all stress känns den så vilsam och i det djupaste mörkret finns det så mycket ljus. Varje advent kommer det över mig, en känsla av glädje och sorg på samma gång. Ett par verser i adventspsalmen "Gå Sion din konung att möta" och jag förflyttas rent känslomässigt många år tillbaka i tiden. 


Svärmor var döende i cancer och mitt i allt kaos rullade livet på med småbarn och arbete.
Jag minns att jag valde att jobbar mindre under adventstiden det året för att få mer tid med henne. Egentligen var det lika mycket för att jag inte orkade med julstressen i världen utanför och för att jag inte orkade möta alla andra som också var så ledsna över att hon var sjuk. 

Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte fått övervunnit det. Johannes  1:5

Ibland händer det att sångtexter drabbar en totalt och så var det det året med "Gå Sion din konung att möta". När femte versen drog igång med "Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt" knöt sig orden totalt och blev till en enda stor klump i halsen. 

Det sörjande hjärtat var mitt och det var till mig han kom. Det är till mig han kommer, Jesus. Han kommer inte bara som ett litet gulligt Jesusbarn i en en krubba och som en hyllad hjälten när han rider in i Jerusalem på en åsna. Han kommer till mig nu, mitt i glädje och sorg och en trasig konstig värld som ingen av oss riktigt begriper sig på. 
Det känns inte alls så svårt att sjunga " var glad, var glad..." Det känns bara befriande även om rösten... ja den stockar sig lite ibland. Advent har så många dimensioner och jag har tagit den gamla adventspsalmen till mitt hjärta. 

Och nu sjunger vi så taket lyfter....



1. Gå Sion din konung att möta, Jerusalem gläds åt din Gud.
Strö palmer på väg för Messias, bered dig som väntande brud.

Var glad, var glad, var glad i den Herre och Gud.
Var glad, var glad och hylla din konung och Gud.

2. Han kommer från eviga fröjder, han lämnar sin tron av kristall,
sin ära i ljusets palatser och lägges på strå i ett stall.

Var glad, var glad.....

3. Han kommer till jorden att bringa ett offer på korsträdets stam,
att dö för vårt syndiga släkte och föra rättfärdighet fram.

Var glad, var glad...

4. Han kommer ur graven med byte och skuggornas boning blir ljus, 
och gravarnas slumrare väckas till liv utur seklernas grus.

Var glad....

5. Han kommer till sörjande hjärtan, och livet får annan gestalt,
han kommer i makt att regera, tills Gud uti alla blir allt.

Var glad....

Adventskramar åt er alla
Elisabeth