fredag 19 september 2014

Sommarplåga och sommarglädje.

Våra vägrenar är både en resurs och en sommarplåga. Här växer de vackraste ängsblommor man kan hitta men här frodas även nässlor och blivande oönskade träd. Fåren betar på våra åkrar och ängar men marken precis under fårens elstängsel och ut till vägen behöver obönhörligen slås av med hjälp av människan. 

Jag beväpnar mig med röjsåg men även buskryckare och sekatör för det lite grövre slyet som röjsågen inte rår på. Tänk vilken enorm växtkraft det finns. Sedan ska man helst räfsa bort allt gräset så att ingen extra näring tillförs. Vilda, vackra ängsblommor trivs som bekant bäst i mager jord. Man får inte heller slå för tidigt på säsongen utan blommorna ska har hunnit fröa av sig. 


Vackra ängsblommor i dikesrenen på vägen upp till Högagärde. Här växer förutom
prästkragar stora blåklockor, åkervädd, olika sorters måror och klöver, kärringtand
och en hel del annat.

Jag kan drömma mig tillbaka till den tid då svärfar gick här med lien och slådde 
renarna åt oss för hand. Ibland fantiserar jag om en färist. Just nu funderar jag på om jag vågar sätta upp en grind i varje ände på lilla väg till grannbyn och bara släppa ut några snälla tackor där så att de kan beta av gräs och sly. Kanske kan jag göra som barnen gjorde förr, tjäna en slant på att öppna grindar. 

Jag blänger ilsket allt nytt sly som poppat upp sedan jag slådde i augusti. Grindslanten 2.0 känns som ett bra alternativ.





Fler sommarplågor hittar ni på Blommig Fredag hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss


Ha en riktigt blommig fredag
Elisabeth




11 kommentarer:

  1. När man åker förbi en vacker vägren(som den på din vackra bild)så tänker man inte på att det ligger hårt arbete bakom. Blev lite nyfiken på din buskryckare...väskryckare vet jag vad det är men har aldrig sett en buskryckare någongång/ Kram Titti

    SvaraRadera
  2. Fina bilder....dom var inte plågsamma att se på....=)

    Kram Ninni

    SvaraRadera
  3. En underbar sommarbild. Ha det gott!

    SvaraRadera
  4. Det är så vacker att åka på grusvägar och se de fina blommorna som finns där men fy för sly och ogräset som växer mer än man orkar med.
    Ha e fin lördag
    kam Meta

    SvaraRadera
  5. Ja, det är märkligt det där! Ibland är växtkraften enorm och kanske inte där man vill att den ska vara. Sen kan man kämpa som en tokig och inget händer...
    Fint ser det i alla fall ut att vara!
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  6. Gillar vilda ängar, men förstår vad du menar att det blir risigt och trist dör i perioder också.
    V härligt det låter, ser framför mig att någon går och slår med lien där som förr.
    Grindar är vackert o funktionelt, grindslanten låter som en bra ide' :)
    Ha det gott, kram Ewa :)

    SvaraRadera
  7. Härligt inlägg! Blir nyfiken på vad en buskryckare är??? Ha en skön helg! :) Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet egentligen inte om det heter så men det är en liten vass lie/skära med ett kort skaft som man rycker av grenar med. Den är jättevass så man får vara försiktig så att man inte skär sig i fingrarna när man skär av slyet.

      Elisabeth

      Radera
  8. För en annan är blommande vägrenar bara ren fröjd men förstår att det är mycket jobb för de som måste hålla dem i schack. Fast det tänker man ju inte på i vanliga fall...
    Ha det gott. /Ingela

    SvaraRadera
  9. Ja du, sly och ogräs är man rätt trött på när man bor på landet! Här på Gotland sköts dock vägrenarna perfekt så att turisterna ska ha nått fint att titta på. *fniss*
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera