söndag 3 november 2013

Höstbilder från trädgården.

Nu är den nästan slut, den färgglada, härliga hösten. Skördetiden är över och vi går in i något annat lite grått, vilsamt och längtansfullt. Det är inte sämre, bara annorlunda och jag tror att vi behöver det. Nu får vi pusta ut efter allt trädgårdsarbete, förtränga det som inte blev gjort och längta efter ett nytt ännu bättre trädgårdsår. 













Det slår mig hur glad man blir för det lilla om hösten. Jag hittar en vacker vit höstvädd som fortfarande blommar. Penséer och violer, rabatternas nästan osynliga undervegetation, har fått nytt liv. Om man tar sig tid att krypa ner på knä kan man sa hur 
vacker varje liten blomma är. I växthuset dignar vinrankan av klasar som ingen orkat skörda. De smakar jättegott, trots att de är pyttesmå och fulla med kärnor. Det är ungefär som att äta kräftor, det tar tid att bli mätt. 

Jag önskar er en riktigt fin och fridfull fortsättning av Allhelgona helgen. Jag hoppas 
att den blev som du tänkt dig. Kanske lite vemodig, lite längtans full men ändå full av hopp. Jag tänker på alla dom som gått före oss, plockar fram alla härliga minnen och 
lever på hoppet att vi ska ses igen. Sedan kommer jag på att jag vill berätta om moster Rut, härliga Rutan som betydde så mycket för så många av oss som fanns i hennes närhet. 
Mina allra första trädgårdsminnen finns hos henne,  men det får bli en annan gång. 



Trädgårdsfrid åt er alla
Elisabeth



6 kommentarer:

  1. Så vackert och vilsamt i din trädgård. Just sådär är det, som du skev i början av inlägget. Jag ser fram emot att höra om Rut.

    Fint i förra inlägget också! Tack för inspirationen!

    SvaraRadera
  2. Visst blir man glad för det lilla på hösten och att mysa inne med ljus det är inte så dumt det heller. Här har vi tittat på hantverk i helgen så fina saker.
    ha en fin vecka
    Kram Meta

    SvaraRadera
  3. Vackra foton!
    Vill bara titta in och säga ha en fin måndag och kram!
    Raina

    SvaraRadera
  4. Vilket fint lusthus ni har!
    Allhellgona blir alltid speciell med tankar och saknad. Men jag fick en sån fin bild av en av våra präster på en minnesgudstjänst för ett par år sen. Han sade något i stil med att bara den som älskat kan känna sorg....Och då vände han på något sätt sorgen till tacksamhet. Tacksamhet över dem man fått älska och att de har funnits i våra liv och givit oss anledning till den stora gåvan att känna kärlek.
    Kram Pia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Pia. Så roligt att du kikar in och kommenterar trots att du inte har egen blogg.
      Kram Elisabeth

      Radera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera