Visst är det mysigt att drömma sig tillbaka och lika härligt att blicka framåt. För sex månader sedan började vi släppa ut tackor och lamm på bete. Det var rekordtidigt och
vi kände oss nöjda och glada. Björkarna började slå ut och vädret var ljuvligt. Härliga, underbara vår, eller var det kanske försommar redan då.
Nu är det höst och läget är precis det motsatta. Vi håller på med installning, fårklippning och baggsläpp. Idag ska alla tackor få komma hem till gården och sorteras upp i respektive betäckningsgrupp. Hela sex olika grupper ska det bli, med en bagge och
25-5 tackor i varje. Men nog om det för den här gången.
Då, för sex månader sedan var rabatterna som blåa hav av pärlhyacinter och ormöga, köksträdgården låg i startgroparna och körsbärsträden blommade ljuvligt. Det var en underbar tid. Men ska jag vara riktigt riktigt ärlig, längtar jag inte dit, inte än. Nu ska både jag och trädgården gå in i en välbehövlig vintervila och sedan, någon gång fram i
februari när kylan biter som värst, då ska jag börja längta igen.
"för sex månader sen"
Ha en riktigt Blommig Fredag
Elisabeth
