Trädgårdsliv på Högagärde

Blå bergvallmo

2012-02-22T10:24:00.001+01:00

Efter att ha stått i rabatten och tjurat under några år blommade så äntligen min
blå bergvallmo.

Som ni säkert förstår blev det ett av trädgårdens många "halleluja moments" när det begav sig, någon gång där våren övergår i sommar. Den blommade ganska länge så kameran kom fram ett antal gånger men med skiftande resultat. Inte kunde man väl
tro att det skulle vara så svårt att få den intensivt turkos/ljusblå blomman att
komma till sin rätt på bild.

Blå bergvallmo Meconopsis betonicifolia.

Jag har planterat bergvallmon i en rabatt med lucker och väldrenerad jord som jag täcker med gräsklipp för att få den mer rik på humus och näring. Jorden får gärna

vara kemiskt sur har jag läst mig till, vilket jag i och för sig inte tror att den är här.

Trädgårdens rabatter ligger alla i full sol större delen av dagen men jag tror ändå

att jag har lyckats hitta en lite mer behaglig växtplats med lite lundkänsla åt den.

Den växer bakom ett stort bestånd av ormbunkar, alldeles intill lusthuset och alldeles

nära gången så det är ingen risk att den blir bortglömd. Har man en sådan skönhet i

trädgården måste man ju passa på att njuta av den. Nu vet jag ju att inte alla gillar

den, färgen är ju lite speciell men som med alla blommor gäller det att hitta rätt

sälskap. Själv tycker jag att den är väldigt fin till vitt, lime och kanske lite silvriga bladverk.

Blå bergvallmo i knopp.

Det är inte bara blomman som är vacker, knoppen är också speciell och alldeles

alldeles underbar. Vid närmare eftertanke skulle jag nog kunna tänka mig att odla

den även om det aldrig blev mer än såhär.

Någonstans har jag läst att man ska klippa bort blomstängeln när den blommat över

för att den lättare skall komma igen till nästa år. Det glömde jag så klart men tänk om

man istället vågar tro att den har fröat av sig och ger nya små plantor..... Hur som

helst ska det bli riktigt riktigt spänande att se om den finns kvar efter vintern och behagar blomma igen. Annars finns det som ni ser grannar som mer än gärna tar för

sig av den lilla plätt jord som eventuellt blir ledig. Den växer nämligen i min värstingrabatt där alla blommor vill väldigt mycket.

Ha det så gott

alla trädgårdsälskare.

Odling i nöd och lust.

2012-02-18T15:10:00.000+01:00

Många odlar för att överleva andra mer som avkoppling och av lust. Odlandet är
en livsstil och jag kan bara erkänna att jag är fast. Jag är helt enkelt lite småkär i
mitt grönsaksland. Tanken på att bli mer och mer självhushållande har alltid lockat
mig men lite fakta från SLU har fått mig att inse att vägen dit är lång, mycket lång.

Årsbehov av grönsaker/person

Rotfrukter och lök 240 kg

Kålväxter 30 kg

Bladgrönsaker 6 kg

Tomater och squash 21 kg

Ärter och bönor 30 kg

Frukt och bär 200 kg

Visst lät det som en hel del men jag tröstar mig själv och er andra med att dessa

fakta gäller vegankost. Strunt samma förresten. Det räcker så länge det räcker och

jag är glad för varje morot jag drar upp.

Odling i lust. Jag odlar min sallat i kruka så att fienden inte kommer åt den.

Så mycket ger en planta.

Broccoli 1 kg

Bönor, gröna 0,5 kg

Huvudsallat 1 kg

Gul lök 0,15 kg. Vitlök 0,1 kg

Mangold 2 kg

Morot 0,3 kg

Potatis 0,8 kg

Rova 0.2 kg

Rödbeta 0,5 kg

Squash 10 kg

Odling i nöd. Det är inte bara jag och familjen som vill ha mat och här ser vi

en fiende. Vi har tack och lov inga "mördarsniglar" med snäckor och vanliga

åkersniglar kan också ta för sig.

Jag har vuxit upp i en familj med passion för egenproducerad mat. Arbetet var alltid lustfyllt och glatt och stundtals var halva släkten involverade i våra små projekt.
Det gav många sparade slantar, god och och nyttig mat men också glädje och stolthet
över det vi faktiskt åstadkommit alldeles själva. Med glimten i ögat konstaterade
pappa nöjt: det vill gärna bli bra det vi gör.

Pappa fixade köttet: eget lamm och älg och rådjur, och mamma syltade och saftade.
Vi odlade grönsaker, fukt och bär och hela familjen tillbringade mycket tid i skog
och mark. Det gjordes blodpudding, leverpastej och isterband, eller hängkorv som vi
kallade den eftersom den fick hänga i källaren och torka. Det låter som om det var
riktigt riktigt länge sedan med det är det inte och det skulle lika gärna kunna vara
trendigt 2000 nu. Det är åtminstone trendigt att prata om mat lagad från grunden,
närodlat och ekosmart.

Blåärt.

Idag har fröpåsarna kommit fram. Diskbänken är full med jord och jag slabbar
och klabbar. Nu börjar allting om på nytt igen. Odling är spännande, i nöd och lust.

Ha en skön helg allihop.

På Alla Hjärtansdag....

2012-02-14T19:19:00.003+01:00

....kommer det en liten hälsning till mina hjärtevänner i skidbacken
och alla er andra med.

Bukett, ja du läste rätt, med nejlikor och ull och en
hjärtformad grov ståltråd som grund.

Men nu består

tro, hopp och kärlek,

dessa tre,

och störst av dem är kärleken

1 Korintier brevet 13:13

Från Bibeln

Jag kunde bara inte låta bli att blogga lite idag med.

Sköt om er och

ha en fin fin kväll.

Uppladdning.

2012-02-12T12:42:00.000+01:00

Tio nejlikor på tio sätt.

del 5.

Alla hjärtans dag närmar sig och jag laddar för fullt. I blomsteraffären kan dagen
närmast räknas vid en kort intensiv julrusch och allt är över lika fort som det började.
Men handen på hjärtat visst är det en mysig dag trots allt prat om att den är så
kommersiell.

Får se nu vad ska jag hjärtevännen få? Rosor kanske? Röda så klart? Nja, men är de
inte hemskt dyra nu? Lugn, det finns alternativ. Köp rosorna en annan gång och satsa
på något annat hjärtligt och rött istället.

Röda blommor och röda hjärtan. Vad mer kan man begära.

Långa stjälkar och ett bindställe upptill och ett nertill på

buketten. Pynta sedan med vackra band eller ett hjärta

eller varför inte en liten liten chokladask som sätts fast i

stjälkarna.

Det känns verkligen som om det är läge att damma av mitt gamla tema nu till

Alla hjärtans dag. Det gick ju smidigt jag tror att vi tar en del till när vi ändå är igång.

Tio nejlikor på tio sätt.

Del 6.

Fast jag erkänner direkt, det är hela 13 nejlikor i dethär

hjärtat.

Fast kändes det inte lite begravning. Dethär är nog mer jag.

Det skulle hag kunna ge bort. Samma hjärta som innan

fast det är lindat med lite grått ullgarn istället och så fick

vi ju med en liten ros också.

Ha nu en riktigt skön

ALLA HJÄRTANS DAG

alla ni där ute i skidbackarna

och ni där hemma vid era datorer.

Vitt, vitt,vitt och en massa färg.

2012-02-09T20:51:00.000+01:00

Just nu är hela min värld vit, mest utomhus så klart men även här i huset i den goa
stugvärmen.

Vita blommor är så vackra. Jag bara älskar dem men jag är som florist också fullt medveten om att inte alla delar min passion. Få färger kan tydligen provocera så
mycket som just helvitt. Man rynkar på näsan och förfasar sig, död och begravning. Ständiga insändare i inredningstidningarna hatar något så oskyldigt som en färg.
Det är ju bara en färg, en av många men färger väcker så mycket känslor.

Ranunkel, vårens kanske vackraste snittblomma.

Det blir inte bara vitt för att det är så vackert, det är lika mycket en gammal vana, ett säkert kort som man vet passar överallt i hela hemmet. Men så en dag, med julen på lagom avstånd och sommaren alldeles för långt borta, händer det. Jag börjar längta efter färg. Mycket färg och stark färg som en sorts revolt mot mitt nordiskt svala jag och alla oskrivna regler om hur en bukett eller ett hem ska se ut.

Mycket färg ska det vara, knalligt och karamelligt. Kanske inte alla färger på en gång utan noga utvalt. Jag plockar dom godaste bitarna ur godispåsen. Idag blir ranunkler
i rosa, orange och, ja vad ska vi kalla det? Mörk cerise eller rödlila...

Det är helt enkelt dags får lite

vårlik årlig färgfrossa.

Flitiga Lisa

Gamla goda vänner.

2012-02-07T08:33:00.002+01:00

Pioner, kirskål och lite annat.

Alla trädgårdar har en historia, också vår, även om den är ganska blygsam. Min mans släkt har bott här i byn i många generationer. Ett hårt och stävsamt bonde liv med ganska lite tid för blommor och annan flärd, kan man gissa sig till när man tar en titt på de steniga åkrar som omger huset. Några fruktträd, bärbuskar och kirskål är det man lägger märke till allra först.

En av de få växter från förr som vi vet något om är en av min mans farmors pioner. Farmor Sara fick den av sin syster. I utkanten av trädgården finns rester av rabatten där den en gång stod i sällskap med toppklocka, någon form av slide och prästkragar. Kanske växte det även dagliljor, aklejor och malvor där för det ser vi
spår av på andra platser i trädgården.

Skönheten och odjuret är den givna titeln på just denhär kombinationen. Pionen är
även den en av trädgårdens gamla trotjänare. Större delen av året lever den att ganska anonymt liv bland kirskålen borta vid matkällaren.

Det händer att jag tänker fula tankar om kirskålen men just här gör den sig ganska
bra trots allt. Säkert var den som en gång planterade den mycket nöjd, åtminstone
till en början. Kanske har den mättat många munnar, svältfödda på grönsaker tidigt
på växtsäsongen. Själv har jag testat kirskålspaj med det var ingen höjdare.

En annan vanlig växt i gamla lantträdgårdar är krollliljan. Nu skulle man kunna tro att
den stått här i generationer men den är relativt nyinflyttad. Jag räddade den undan grävskopans framfart på det lilla torpstället som en gång i tiden varit undantagsstuga
till vår gård. Det känns verkligen som den har hittat hem.

Ha en bra dag
Flitiga Lisa

Vita vinter.

2012-02-04T09:30:00.001+01:00

Äntligen riktig vinter, jag myser och plågas på samma gång. Min värld är vit och gnistrande vacker men ack så kall.

Vattnet har frusit hos fåren och lammen trängs under "grisa lamporna" som vi hängt upp för att de ska få lite extra värme. Vår panna käkar vedträn och det går inte så
värst många timmar förrän den behöver fyllas på igen. Dagarna har blivit ljusare och
det är ett annat ljus nu, ett ljus som väcker lusten att fotografera. Med frusna fingrar återupptäcker jag och kameran trädgården. Nu äntligen kommer tillfället som jag
väntat på så länge, att få fotografera trädgården i vinterskrud.

Ett par "grindstolpar" markerar trappan som leder från lusthusrabatten ner till gräsmattan. De finns där någonstans under murgrönan och snön.

Det finns tecken på närvaro av barn, numera tonåringar, som tycker om att gunga. Förresten tror jag aldrig att man blir för gammal för att gunga.

En alltid lika glad trädgårdsgroda sträcker lättjefullt ut sig i det som en gång varit en
fin höstplantering.

Här har vi pumpan som vi inte åt upp i höstas. Den ser ganska läcker ut med lite

pudersnö på. Sedan blev jag så frusen om fingrarna att jag gick in igen.

Ha nu en riktigt skön vinterhelg

och glöm inte vantarna, ta dubbla.

Spänningen är oliiiidlig.

2012-02-01T22:35:00.001+01:00

Så var det dags för dragning i utlottningen av och här har vi vinnarna.

Hjärtruds Stuga

Ett vitt fårskinnshjärta till dig.

Karla-Soil, water and nutrients
Du får ett grått fårskinnshjärta.

Pernilla på Pärlan

Det blev som du ville, ett vitt tovat hjärta.

Maj Berggrens värld

Du har vunnit ett grått tovat hjärta.

Kul att så många ville vara med i utlottningen, hela 146 lotter blev det till slut.

Långt fler än jag vågade hoppas på. Jag har några fler hjärtan hemma till försäljning

och tillverkar gärna fler om det finns intresse. Eftersom de är hemgjorda och i naturmaterial kan det skilja lite i storlek och form, varje hjärta är unikt. Pris för porto tillkommer

Fårskinnshjärtan: ca 17 cm. Finns i vitt Liesterskinn och grått Gotlandsskinn från

våra egna får. Pris 290 kr. st.

Tovade ullhjärtan: ca 11 cm. Finns i mörkgrå (se bilden ovan) och ljusgrå Gotlandsull

från våra egna får samt i vitt och rött. Pris 150 kr. st.

Stort grattis till er som vann.

Hör av er till mig hogagarde@netatonce.net så kommer det snart ett litet paket med

posten.

Livet är en blogg....

2012-01-29T12:10:00.001+01:00

Nej riktigt så är det inte, tack och lov, men efter ett års bloggande kan jag konstatera
att bloggandet blivit en del av mitt liv, mer självklar än TV och tidningar. Egentligen
visste jag det redan efter bara några veckor, att jag var totalt fast för detta sätt att uttrycka sig. Mitt liv är fullt av bilder och ett och annat ord som bara måste ut på
något vis. För trädgårdsmästaren och herden är livet fullt av under, både stora som
små. Jag borde kanske nöja mig med att Skaparen gjort allt så vackert men jag vill
gärna vara med lite själv på ett hörn och fixa och dona. Mitt bloggande är en liten
dröm om paradiset.

Förr skrev de allra flesta för byrålådan, kanske i en dagbok med lås men nu kan det
mest privata nå hela världen om man så önskar. Det finns en och annan avart, det har
vi ju sett, men i det stora hela är det en underbart demokratisk och härlig idé att alla
kan ta för sig i cyberrymden. Teoretiskt sett har vi alla, både vanligt folk och mer
ovanliga, samma möjlighet att nå ut, bara vi har dator och internet och lever i ett någorlunda demokratiskt land. (JA! vårt bredband funkar igen. Tack snälla ni som lät
oss snylta hos er under tiden.)

När man kommer till världen lite, blöt och vinglig är det livsnödvändigt att
bli sedd. Gotlandstacka med lamm, april 2011.

Bloggar man för att synas? Jag låter frågan vila och hänga lite i luften en stund. Sedda
vill vi ju alla bli på ett eller annat sätt. Om det sedan är genom att vara duktiga på
jobbet, klä oss snyggt, framföra intressanta åsikter eller visa upp en dyr bil spelar
kanske mindre roll. Alla vill vi bli sedda. Det är kanske vårt djupaste mänskliga behov.
Jag har en favorit replik i en film där Hellen Mirren (?, orkar inte göra någon research)
spelar drottning Elisabeth. En av hennes trogna gamla medarbetare ger en yngre man
råd om hur han skall lyckas vid hovet. Han säger helt enkelt: hon behöver bli sedd.
Ja även drottningar är precis som vi andra, de behöver också bli sedda.

Lev väl och sköt om er.

Flitiga Lisa.

Tillfälligt avbrott.

2012-01-25T21:23:00.000+01:00

Det har blivit en ytterst ofrivillig
bloggpaus på en hel vecka orsakad av en icke fungerande internetuppkoppling.

Hela familjen är frustrerad och irriterad, ja vi klättrar nästan på väggarna. Vi är beroende av internet för att sköta vårt lantbruksföretag, våra föreningsåtagande och läxor. Bloggen, facebook och barnens alla spel ska vi bara inte tala om, men det hör ju till den mer känslomässiga delen. Det har sitt pris att bo på landet. Tänk jag trodde nästan att det var en mänsklig rättighet med fungerande bredband.

Blåklinten ´black boy` är ett fint sållskap till praktiskt
taget alla mina ettåringar.

Jag lägger ut första bästa bild jag får tag på och hoppas att mitt lilla hastiga
inlägg inte ska innehålla allt för många felskrivningar och lustiga radindelningar.
Jag längtar så efter att få titta runt lite hos alla er andra bloggare med det får vänta.

Den börjar som just lila......

Den ljuvliga vallmon vet jag faktiskt namnet på, ha ha. Det är ju inte alltid så med
våra lite mer lättfotade ettåringar. ´Purple Peony` heter hon, denna fantastiska pionvallmo. Ja man kan ju inte veta att det är en hon men har man en sådan ballerina kjol är det nog så. Jag sådde en hel rad med bara ett enda frö grodde så ni förstår
att jag vårdade den noga.

......och blir mörkare med tiden.

Ha det så gott alla ni där ute.

Jag ska försöka tygla mina abstinens.

Hoppas vi ses snart.

Flitiga Lisa

Ettårskalas med vallmo.

2012-01-18T19:21:00.004+01:00

Jag bjuder på ettårskalas, eller ska vi säga kalas med ettåriga blommor, där vallmon är
en klar favorit.

Just nu lever jag lite i det förflutna. Jag botaniserar bland sommarens alla trädgårdsbilder och hittar en och annan godbit som jag inte bjudit på förut. En enkel lila vallmo har tagit plats i trädgårdslandet där den lever ett närmast perennt liv. Den
frösår sig snällt och återkommer år efter år. Jag odlar mer än gärna ettåringar i trädgårdslandet, det blir liksom mycket roligare att odla grönsaker då och mycket
mycket vackrare.

Vad vallmon heter kommer jag inte längre ihåg och fröpåsen har jag typiskt nog slängt.
Jag brukar skicka efter mina vallmo frön från Rara växter men där hittar jag den inte i sortimentet. Bland fröpåsarna hemma hittar jag endast en gammal skrynklig påse från Visingsborgs Örtagård med den handskrivna texten "lila vallmo". Jag undra om det
möjligen skulle kunna vara den.... hm. Det lär jag väl inte få reda på, fröna är säkert döda efter så många år.

Se så vacker den är när solen lyser genom de tunna

kronbladen. Här får den sällskap av gurkört.

Blåklinten(!)´black boy` och blommor från en rotselleri som övervintrat blir

fint sällskap liksom bergeniablad som är oumbärliga i floristträdgården.

När man har ett sådant överflöd måste man ju så klart plocka in en och annan bukett
även om hållbarheten är försvinnande kort på just vallmon. Jag kommer på mig själv
med att ha blivit lite tråkig och bekväm när jag tänker ordet " skräpar". Vilken trist
tanke egentligen, att inte vilja plocka in blommor för att de en gång vissnar och dör. Bort bort med den trista tanken. Våra ettåriga blommor mår i de allra flesta fall bra
av att vi plocka av dem. Om blomman vissnar och sätter frö tror växten däremot
att det är höst och slutar blomma. Ringblommor och luktärter är kanske det bästa exemplet på hur bra det verkligen är. Så plocka mer och få en längre sommar.

Ha det gott alla

trädgårdsälskare.

Flitiga Lisa

Tulpanensdag.

2012-01-15T21:53:00.000+01:00

Tulpantider.

Att det är tulpantider har väl knappast inte undgått någon men att det är
tulpanensdag idag kanske inte alla känner till. Det måste vi fira med ett
litet extra inlägg tycker jag. Egentligen har jag bestämt mig för länge sedan:
max två blogginlägg i vecka men jag kunde bara inte låta bli. Det fick helt
enkelt bli en lite extra stund vid datorn såhär på söndagskvällen.

Direkt från rabatten? Nej!
10-pack tulpaner, 2 krukor pärlhyacinter, oasis och
mossa och ett litet knippe med alldeles för korta körsbärs-
kvistar var allt som behövdes. Det blir lite rufsigt och
lagom oarrangerat . Det behöver man inte vara florist
för att klara av.

Så underbart vacker att jag bara inte kunde motstå den är denna orange tulpan.

Annars tror jag inte att jag äger en enda pryl i just den färgen. Allt måste ju

inte matcha även om just jag tycker att livet blir lite lättare och vackrare om

det gör det.

Blått är kanske lite mer jag och rosa och rött med det har ni
kanske redan anat.

När jag ändå sitter här och knattrar på datorn vill jag passa på att hälsa alla

nya följare och läsare välkomna hit till bloggen. Min lilla hjärtan utlottning är

inte avslutad än och jag måste säga att det är jätte kul med alla nya mysiga

bloggar som jag kommit i kontakt med tack vare den. Utlottningen pågår fram

den första februari så än är det inte för sent....

God natt med er.

Flitiga Lisa

Om jag fick en award.....

2012-01-14T20:49:00.007+01:00

....skulle jag ge den vidare till.

Mormor Märtas En ljus och mysig inredningsblogg som till min stora glädje bjuder på
en härlig nystart. Framåt vårkanten hoppas jag att kameran får följa med ut i den fina
trädgården som ni ser på bilderna ovan. Jag vill se mer....

Humlans lott: En trädgårdsintresserad kolonist med smak för det goda och det vackra.

Villa Björkenäs backen: Lantligt och ljust, att jag alltid trillar dit på den sortens bloggar.

Livet på höjden: Så trevligt att jag inte är ensam om att blogga om får.

Spirande grönt: Den härliga trädgårdsbloggen med den fina prickiga bakgrunden.

Nu är det faktiskt så att jag har gått och fått en award av snälla Sofia på bloggen
Sofias bod och den tänker jag ge vidare till dessa bloggar.

Liebster är ett tyskt ord som betyder "käraste" och utnämningen ges endast till
bloggar med färre än 200 följare/prenumeranter. När man fått utmärkelsen ska

man göra följande:

*Tacka den som gett dig utmärkelsen och länka.

*Skriv ner de 5 bloggar man vill lämna awarden vidare till och låt dem veta
det genom att lämna en kommentar hos dem.

* Till sist hoppas man att de utvalda vill lämna utmärkelsen vidare....

Ha det så gott.

Flitiga Lisa

Ps. Jag haft svårigheter med att kommentera på andras bloggar i ett par dagar nu
och jag har förstått att jag inte är ensam om problemet. Är det någon som begriper
sig på det hela.....? DS.

Bä bä vita lamm.

2012-01-11T10:02:00.001+01:00

Nu är det fullt ös i fårhuset. Nya små lamm ser dagens ljus nästan varje dag och både

vi och tackorna har fullt upp.

Våra tackor lammar i två olika omgångar, i januari och i april och just nu är vi mitt
uppe i den första då våra Dorsettackor och köttraskorsningstackor lammar. De tackor
som inte lammat än förflyttar sig långsamt och majestätiskt likt stora Finlandsfärjor.
En tjugo cm hög tröskel mellan utfodringsplatsen och ligghallen blir dagens största utmaning. Ja vem minns inte hur man stånkade och pustade när man var höggravid.
Här innehåller alla magar två eller tre små lamm och det fick vi reda på redan tidigt
i november då vi gjorde ultraljud på dem, eller scanna som det heter på fackspråk.

Vårt mål är att tackor och lamm ska leva ett så naturligt liv som möjligt och klara så
mycket som möjligt själva. Trots det blir det en hel del passande och extra pyssel
och ibland får man hjälpa naturen på traven. Kanske kommer nappflaskan fram och
ibland får man agera barnmorska och hjälpa till med ett felläge.

Efter ett par dagar på BB, dvs en egen lamningsbox för tackan och lammen, när vi
har sett att allt fungerar är både "mor och barn" redo att möta världen utanför.
Det mesta kretsar kring mat och vila och så måst man ju busa lite och träna på att
springa fort och hoppa högt.

Tackan blir den första lekkompisen och tålmodigt finner hon
sig i det mesta.

Matdags. Tre munnar och två spenar. Konkurrensen är hård.

Alla lamm är ju förstås inta vita. Vår bruna finullsbagge ger ett och annat svart

lamm och korsningar kan ibland bli svart och vitfläckiga och se väldigt roliga ut.

Vi får se om även de fastnar på bild så småningom.

Så var det dags att gå

ut till fåren igen.

Vi ses, Flitiga Lisa

Årets bilder 2011 del 2.

2012-01-08T21:20:00.000+01:00

Ettårskalaset fortsätter och jag hoppas att ni inte är blyga av er utan att ni

skriver en liten kommentar i förra inlägget så att ni får vara med utlottningen av

mina fårskinns- och ullhjäran.

Annars tänkte jag att vi skulle fortsätta att gotta oss lite i får- och trädgårdsbilder

från förra året. Visst är det läskande med flädersaft, tomater och allt det gröna

men just nu känns det otroligt avlägset. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om

jag längtar efter vår och sommar än, men på något vis tror jag att det är nyttigt

att få längta lite ibland.

Jag tror att jag säger som mannen sa: Var det verkligen så vacker hemma hos oss

i somras. Ja förmodligen var det det med vi hann nog inte titta efter eller så såg

vi bara allt arbete och alla skavanker.

Jag gillar det där med bilder, att man kan välja vad man vill se och att man kan

välja vad man vill visa. Att man kan välja att se det vackra och att man kan se det

vackra i det "fula". Det skavda, nötta och svaga blir vacker och starkt och man ser

skönheten i vardagen.

Jag önskar er en riktigt

skön vintervecka.

Flitiga Lisa

Ettårskalas med utlottning.

2012-01-05T09:19:00.002+01:00

För precis ett år sedan började jag blogga och det tänkte jag att vi skulle
fira med en liten utlottning.

Två personer har chansen att vinna varsitt hjärta i fårskinn, som jag knåpat ihop
på min nya symaskin, (det är också värt att fira) och två personer kan vinna
varsitt tovat hjärta som även det är hemma gjort.

Fårskinnshjärtanen är ca 18 cm höga och du kan välja mellan grått Gotlandskinn

och vitt Liesterskinn. De tovade hjärtanen är ca 12 cm och finns i grått, rött och

vitt.

Du behöver inte ha en egen blogg för att delta. Det går bra att logga in under
anonym. (Eventuellt måste man förhandsgranska innan man trycker på publicera)

Du kan delta i utlottningen med upp till tre lotter genom att göra något av följande.

1 lott: Lämna en kommentar till detta inlägg.

2 lotter: Lämna en kommentar och bli följare av min blogg (om du inte redan är
det)

3 lotter: Lämna en kommentar, bli följare och länka hit från din blogg med den
övre bilden.

Dragningen sker den 1/2. Glöm inte att skriva vilken färg du vill ha.

Ta nu chansen alla goa bloggvänner, kända som okända. Det är ju ändå ni som

gör halva jobbet om man säger så. Ni ger mig så mycket tillbaka.

Ja ni är faktiskt värda varsit hjärta allihop.

Kram Flitiga Lisa.

Jag är ju som ni förstår ingen storbloggare med jag hoppas att min lilla blogg under
dagen hinner passera 10.000 sidvisningar. Tänk om det kunde slumpa sig så jämt
och bra.

Årets bilder 2011 del 1.

2012-01-01T17:17:00.001+01:00

Så här på årets allra första dag bjuder jag på en liten bildkavalkad från mitt

allra första bloggår.

Snö i mängder, härliga lammungar, tulpanfrossa och favoritrosor dominerade

årets första månader.

Det är inte lätt att starta en trädgårdsblogg mitt i vintern med endast ett fåtal

bilder, så det "bidde" ingen trädgårdsblogg, det blev en blogg som handlade om

lite mer.

Så kom den äntligen, våren, med ännu fler lamm och en massa vårblommor och

jag började fotografera. Och fotografera och fotografera. Så nu mera är datorn

sprängfylld med bilder som jag hoppas att jag hinner visa någon gång nu i vinter när trädgården gått i vila.

Om bara några dagar fyller min lilla blogg ett år och det tänker jag fira med ett

riktigt ettårskalas. Håll utkik för det blir party, party......

Jag hade tänkt att ha en liten utlottning av något pyssligt här från gården för alla

er goa läsare, med eller utan egen blogg.

Gott Nytt År på er.

Flitiga Lisa

Jag vann!!!

2011-12-28T22:44:00.064+01:00

Jag har vunnit ett pris på en utlottning hos Sofia med den söta, lantliga och pyssliga
bloggen Sofias bod. Jag blev så barnsligt förstjust att jag helt enkelt bara måste
visa vad jag fick. Tack snälla Sofia. Det var helt i min smak.

Vi fortsätter väl att njuta av julen ett litet tag till.....eller..... Även om det

kliar lite i fingrarna att få skriva om våra alldelas nyfödda lammungar och visa

lite vårblommor, så är det ändå officiellt jul till Tjugondedag Knut eller åtminstone

till nyår. Jag kan bara konstatera att jag lever i två skilda världar. I blomster-

affären städades julen bort redan i tisdags och vi har ägnat de senaste dagarna

åt att förbereda inför nyår.

Amaryllisen är nog min favorit julblomma men kanske har ni precis som jag
tröttnat på att den tippar ur krukan och att stänglarna till och med går av
av tyngden. Numera planterar jag den oftast i en hög vas så att den får lite stöd.
Ett annat tips är att nästan inte låta den få något vatten alls innan den börjat
blomma. Då växer den inte så mycket på höjden.

Om olycka är framme så finns det inga hopplösa fall, bara nya möjligheter.
Skär av stängeln och sätt den i en vas eller häng den upp och ner och häll vatten
i stjälken.

Ja julen är kort, eller kanske inte. Det är i alla fall väldigt kul med julkort, både
att få och att göra egna. Julgranskulor är ju också kul. Fniss!

Vi hörs.

Ha en skön fortsättning på veckan.

Flitiga Lisa.

Mer jul, ge mej mer jul.

2011-12-26T10:35:00.000+01:00

Skulle ni ha missat det så säger jag det
igen. GOD JUL på er och god fortsättning.

Årets snyggaste julkrukor i ruffig lite stram betong. Snygga i fönstret men
inte så ergonomiska för oss florister, de är ju så tunga.

Tomten har varit här, gästerna har åkt hem och lite trötta men nöjda går hela

familjen runt och njuter av julefriden och allt det vackra. Vi slappar och bryr oss
inte ens om att bädda sängarna. Äter en massa julmat och konstaterar nöjt att
julbord är fantastiskt, man kan leva på rester i flera dagar. Sedan blir man bort-
bjuden och då behöver man inte heller laga mat. Härligt och helt i min smak.

Ullkrans, ull hyacinter och en ullig liten luva på enen. Jag älskar att julpyssla men

anar att det nog inte blir något mer pysslat på ett tag nu. Nu ska jag bara umgås,

blogga och läsa julklapps böcker.

Snön försvann lagom till jul men innan granen fick komma in var vår värld lika

vit och vacker som ett julkort. Nu får vi njuta av vita blommor inomhus istället.

Kolla in vår jätte kruka, än har den inte helt besegrats av vintern. Silverfallet

mår bra och i den lilla krukan har vi en ganska välmående "spisi bell". Bacopan

strök nog med i veckan och min fina ljung den gav upp för länge sedan.

Är ni sugna på mer jul? Jag är det absolut. Får jag bara en ljus och fin dag som

lämpar sig för fotografering så tänker jag bjuda på mer. Lite amaryllis kanske

och en och annan hyacint.

Julkramar

Flitiga Lisa.

I juletid.

2011-12-24T00:04:00.000+01:00

Det hände sig vid den tiden..... för ca.

tvåtusen år sedan och det känns lika

verkligt nu som då.

Vår något plastiga julkrubba....

Nu i veckan fick jag följa med på en julvandring i Norra Sandsjö kyrka för att

med alla sinnen ta del av julens budskap. Jag fick skattskriva mig i Betlehem, följa

samma stjärna som de österlänska stjärntydarna, träffa herdarna och fåren och

sist men inte minst fick jag träffa julens huvudperson, Jesus.

......och lite riktiga bilder. Skattskrivning i Betlehem

Julevangeliet. Lukas 2:1-20.

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle

skattskrivas. Det var den första skattskrivningen,och den hölls när Quirinius var
ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig var och en till sin stad. Och
Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i
Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig
tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son,

den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte

fanns plats för dem inne i härberget.

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod
Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de
greps av stor förfäran. Men ängels sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud
till er om en stor glädje,en glädje för hela folket. I dag har en frälsaren fötts
åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall
finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var
där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: "Ära i
höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt."

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra:
"Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit
oss veta." De skyndade iväg och fann Josef och Maria och det nyfödda barnet
som låg i krubban. När de hade sett det berättade de var som hade sagts till
dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria
tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka
och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som
det hade sagts dem.

Massor av julfrid åt er alla.

Kram Flitiga Lisa.

Adventsmys och julefrid.

2011-12-15T23:05:00.001+01:00

Själv befinner jag mig någonstans där mitt
emellan. Jag tror att det kallas julstress.

Det är så lätt att ryckas med i den allmänna julhysterin. Mer jul, mer mat och
ännu mera klappar. Då tar jag ett djupt andetag, andas in, andas ut och påminner
mig själv om varför vi firar jul. Jag bestämmer mig raskt för att bara göra det jag
själv orkar och vill och då gäller det att prioritera och delegera nu när det är bråda
tider i blomsteraffären.

Julpyntat i glasverandan.

Jag älskar verkligen julen och tillsammans med min familj kommer jag att plocka
russinen ur kakan. Jag har lagat julgodis ihop med tjejkompisarna och tänker göra
egna julkort. Mannen får den stora äran att städa och koka julskinkan och så ska
vi så klart pynta lite. Mer än så behövs egentligen inte, man kan ju faktiskt köpa
färdigt.... men du mamma du glömmer väl inte att ta med köttbullarna och
världens bästa Jansson. Är det någon som vill baka lite pepparkakor går det också bra...........

Förra årets mosskrans fick nytt liv med lite vit sprejfärg.

Adventsmys och julefrid åt er alla.

Flitiga Lisa

Nästan som julafton.

2011-12-11T21:48:00.000+01:00

Två stora säckar står och väntar på mig när jag kom hem från jobbet en kväll nu i veckan. Det är inte tomten som av misstag kommit för tidigt. Nej det är
roligare än så. Årets första riktiga leverans av lammskinn har anlänt, direkt från
berederiet i Tranås. Äntligen får jag se hur årets skinn blev och äntligen slipper
jag be kunderna vänta.

Varken säckarna eller högarna med skinn gjorde sig på bild så jag bjuder på
lite mys från kökssoffan istället. Fårskinnskuddar och klassiska ränder som
aldrig går ur.

En stund senare har matsalsbordet förvandlats till arbetsbord och skinnen ligger
utspridda över hela rummet. Nu vidtar ett intensivt plockande. Jag tittar och
känner, jämför storlek och kvalité och kollar in mönstringsresultaten från i somras.
Alla skinnen är individ märkta och vissa känner jag igen direkt medans andra
kanske levt sina liv lite mer anonymt.

Till slut har jag lyckats sortera upp dem i ett antal högar i olika prisklasser och
nästa dag gör jag kanske om proceduren igen. Oftast är det förstas intrycket
bestående med det händer att jag ångrar mig och undrar varför jag var så stäng
mot just det skinnet? Det var ju alldeles, alldeles underbart, trots den lilla vita
fläcken eller kanske tack vare den? Ungefär så går tankarna hos den nördiga
fårbonden på Högagärde. Det är mycket som spelar in när kunden sedan gör sitt
val: pris, kvallitet, färg, storlek och små högst personliga reflektioner. Kort sagt
finns det ett skinn för alla och en plats för varje fårskinn.

Nej hör ni , nu tror jag att jag lägger tillbaka skinnen i påsarna igen och tar kväll.

En riktig adventsmysarkväll med tre tända ljus och ett gammalt avsnitt ur min

favoritjulkalender, danska Jesus och Josefin.

Adventsmyshälsningar

Flitiga Lisa

Kanske gillar du:

2011-12-07T16:28:00.012+01:00

Hyacinter. Kanske gillar du: Ull. Kanske gillar du: Hyacinter och ull.

Hyacintlöken är en fantastisk skapelse. Allt som hyacinten behöver finns i löken.

Du kan ta bort jorden. Du kan ta bort rötterna. Den enda du behöver göra är att

ge den lite vatten på ett fat någon gång.

Under ganska lång tid har vi florister lekt med hyacinter och roat oss med att linda

in löken i mossa. Men en dag fick jag nog. Det gröna, mjuka och levande hade

förvandlats till något torrt, brunt och skräpigt som fanns precis överallt, både

hemma och på jobbet, men allra mest på mina koftor och stickade tröjor.

Räddningen för vårt hem blev den härliga ullen från våra får.

Till en hyacint går det åt ca 10-15 gram kardad ull som man varsamt sveper runt

löken. Ull fibrerna hakar ganska snabbt i varandra och det gör att ullen sitter fast.
Det bildas en slät men fluffig fusktovad yta. Sedan lindar jag oftast lite silver-
färgad spoltråd runt mest för syn skull. Jag gillar kontrasten med det hårda och

metalliska mot den mjuka ullen med ullöken är egentligen lika fin utan pynt.

Kanske gillar du: Julstjärnor .
Har du en egen blogg är svaret förmodligen nej. Inte en endaste julstjärna har jag

sett på era bloggar och jag måste erkänna att inte heller jag har den som min

favoritjulblomma. Dessa små rosa sötnosar föll jag dock genast för och jag kunde

inte låta bli att linda lite ull runt själva krukorna. Det var riktigt svårt så pröva inte

det. Ullen halkade bara av de hala plastkrukorna. Det var en riktigt, riktigt dålig idé.

Kanske gillar du:
Jag har sett att flera av er bloggare har just den texten med länkar tillbaka till tre

av era äldre inlägg längst ner efter inläggen. Är det någon som vet och kan tipsa
om hur man gör så är jag så tacksam. Har man väl lagt tid på att skriva en text är
det ju inte fel att återanvända den, särskilt om den handlar om något liknande
och kan fungera som lite fördjupning i själva ämnet.

Vi hörs.

Flitiga Lisa.

Om konsten att köpa ett får.

2011-12-03T16:59:00.000+01:00

Tycke har uppståt och du har bestämt dig för vilket får som ska bli ditt. Säljaren
och du har kommit överens om priset. Ett handslag och en faktura (eller kanske
kontant betalning) och det är bara att lasta fåret och åka hem och hoppas på en
ljus framtid tillsammans med nyförvärvet. Nej stopp ett tag, det är bara lite
pappers arbete som måste fixas innan allt är klart. Det är nog bäst att ni går in
och tar en fika och reder ut allt. Jordbruksverket är nämligen intresserad av vad
du har för dig och vilka djur som finns hemma hos dig på din produktionsplats.
Det kan vara bra att veta vid tex. utbrott av smittsamma sjukdomar var djuren har befunnit sig. Det handlar om spårbarhet som det så fint heter.

Transport dokument.
Säljarens namn, adress och SE-nummer (produktionsplatsnummer) ska fyllas i.
Likaså datum för transporten, djurets ID-nummer, vem som kör hem djuret
och registreringsnummret på bilen/transporten som djuret åkte med. Detta
papper ska sedan förvaras på den mottagande produktionsplasen (gården) i
minst 3 år. Det är nog bäst att säljaren tar en kopia med för man glömmer ju
så lätt.

Maedi-visna och fotröta.
När ni ändå sitter där och fikar och har trevligt tycker jag att du ska se till att
få intyg på att djuren är maedi-visna fria och fotröte fria. Det är både för fårens
och ditt eget bästa för dessa sjukdomar är inte att leka med (men vad det
innebär tänker jag inte gå in på här) Myndigheterna däremot bryr sig inte alls om dehär sjukdomarna.

Nu var det väl inget mer eller? Ja just det
Härstamnings bevis och protokoll från ev. riksbedömning.

Såhär kan det gå om man envisas med att fotografera utan blixt i fårhuset en
mörk novemberdag.

Väl hemma igen fortsätter pappersarbetet.

Rapportering av förflyttning.
Både köparen och säljaren ska sedan skicka in papper på att de lämnat respektive
tagit emot djur. Här är det bara de båda parternas SE-nummer, datum och antal
djur som behöver fyllas i. Sedan får man inte glömma att skriva under och skicka
blanketten till Jordbruksverket. Det är inte så dumt att spara en egen kopia även
här..... för man glömmer ju så lätt.

Ändra i fårdataprogrammet Elitlamm.
Många har sina djur registrerad i Elitlamm som är ett helt frivilligt datasystem
kopplat till fårkontrollen. Här samlar du alla fakta om dina djur, allt ifrån
härstamningar till avkommor, mönstringsresultat och vägningar. När ett djur säljs
eller dör ska det sedan rapporteras ut till den nya köparen eller det mottagande
slakteriet. Det är extra smidigt när man handlar djur med andra inom systemet.
Ett litet knapptryck hos köparen och djurets alla uppgifter hamnar rakt in i
dennes dator.

Stalljournalen.
En stor gul och blank bok där du skriver alla dina in och utgående djur, var de
kommer ifrån och vart de eventuellt flyttat. Ska även innehålla djurets ID, ras
födelseår och kön, transportörens namn och registreringsnummer för den del
av fordonet som innehåller djuret. Men hoppsan, hade jag inte skrivit allt detdär
någon annan stans....eller?

Har man Elitlamm kan man skippa boken och få det lite smidigare. Det finns
nämligen möjlighet att koppla Elitlamm till en stalljournal på datorn som är
godkänd av jordbruksverket. Uppgifterna från Elitlamm trillar över automatiskt i stalljournalen och allt du behöver göra är att trycka på rätt knapp för att
godkänna överföringen.

Nyinstallade tackor vadar runt i halm ända upp till magen. Det är skönt att ha
dem inomhus nu när vädret är så ruskigt.

Låter det jobbigt? Ja det är jobbigt. Framför allt om man som vi säljer ganska
mycket djur till liv. Då gäller det att ta kopior på allt så att man inte glömmer
vad man gjort och inte gjort, samt att skaffa sig bra rutiner och förbereda så
mycket som möjligt innan köparen kommer. Det är så mycket papper att hålla
reda på att jag faktiskt en gång glömde att skriva en faktura till köparen.......
med den saken bryr sig Jordbruksverket inte om.....

I dagarna har jag fått mer blanketter från jordbruksverket. Det är dags för den
årliga får och geträkningen

Ha det gott.

Flitiga Lisa

Snabbaste julpysslet.

2011-11-30T08:16:00.001+01:00

Va! Visar du vår TV-hörna, säger mannen
när han springer förbi där jag sitter vid datorn och går igenom lite nya bilder.
Det är många utropstecken på den meningen vill jag lova.

Det är som om jag blottat hemmets hjärta, husets själ, det mest privata i våra liv.
Nej jag visar inte upp vår TV-hörna, vår egen lilla vrå, soffan med hund-och
katthår, smulor och alla våra filtar. Jag visar en liten del av den, nystädad och
fräsch med rätt kuddar uppradade. Bilden är regisserad och tillrättalagd och ganska
långt ifrån vår verklighet. Inte ens ljusstakarna står där i vanliga fall. Jag letade
efter en ny miljö till betongljusstakarna som fått fluffigt lockigt fårskinn som
tomteskägg lagom till advent. Stora ljusmanschetter har vi inte sett på länge
(tack och lov) men nu är de tillbaka hemma hos oss. Allt som man kan hitta på att
göra med skinnen från gårdens egna får får mig på på ett strålande gott humör.
Det gick till och med smidigt att städa soffhörnan inför fotograferingen efter den upptäckten.

Vita lockiga hemsydda fårskinnskuddar från egna lesterkorsnings får
och några kära gamla kuddar från Village. Soffan är glatt julröd hela året.

Till vardags lyser flärden oftast med sin frånvaro på detta soffbord som vi intar
många av våra måltider vid. När tallrikar och smulor avlägsnats fylls bordet snabbt
med läxböcker, fjärrkontroller och en och annan dator igen. En tillvaro som de
flesta av oss känner igen.

Visa mig ditt hem så ska jag säga dig vem du vill vara har någon klok person sagt.
När allt är välstädat stämmer det säkert men efter ett par dagar med oss ser
hemmet mer ut som de vi är än de vi vill vara. Verkligheten är en ostädad, smått
rörig, personlig och charmig plats för både två och fyrbenta familjemedlemmar.

Stora ljusstakar tål mycket pynt.Jag har skurit remsor på
1-2 cm från ett vitt mattskinn efter ett korsningslamm och
fäst dem med en dekorationsnål. Hur enkelt som helst

Vill man pynta till det lite extra är det fint att dekorera
med ett ullband. More is more, ni vet.

Visst ser det både smidigt och kul ut. Årets lättaste julpyssel är klart. Ofta är
man lite osäker på hur nyheter ska tas emot i blomsteraffären eller när jag är ute
på julmarknader och säljer. Tro mig, ibland kan det ta år innan kunderna
verkligen tar till sig en nyhet men ullmanschetten ville många pröva redan vid
första ögonkastet. Pyssla är helt enkelt super trendigt och ull är bara så rätt.

Så lyckades jag visst inte hålla mig till ett ämne utan flera men jag hoppas att
ni hänger med i svängarna. Om inte är det ju faktiskt helt OK att bara titta på
bilderna. Datorn är trots allt världens största bilderbok.

Pyssliga

adventshälsningar

Flitiga Lisa

Advent, ankomst,

2011-11-27T16:50:00.003+01:00

väntan, längtan och lite till.
Många tror att själva ordet advent betyder väntan men så är det inte även om
man skulle kunna tro det, för väntar och längtar efter julen är det ju många av
oss som gör redan nu. Nej det betyder ankomst.

Vad då ankomst, vems ankomst? Vem eller vad väntar vi på? Tomten, julklapparna,
den goda maten, gemenskapen, julmyset eller några dagars ledigt. Själv ser jag
jag fram emot allt och mer där till men allra mest längtar jag efter att få fira ett
barn i en krubba i Betlehem för "sisådär" 2000 år sedan. Det är alltså Jesus
ankomst advent hadlar om. Varje advent känner jag lika stark att det är just
precis mig han kommer till, här och nu. Jag tänder ett litet ljus och advents-
friden sprider sig över huset. Det får regna och blåsa som det vill där ut med hos
mig är det advent.

Ja då var första ljuset tänt och adventsstjärnan upphängd så nu kan vi börja fira

advent på riktigt. Själv vill jag passa på att önskar er alla en riktigt fridfull advent.

Kramar

Flitiga Lisa.

Längtanväntan

2011-11-24T08:52:00.000+01:00

Jag ska inte, ska inte, nej jag ska
verkligen inte ......

börja med julen än men det är inte så lätt när man jobbar i en julstämnings-
fabrik (blomsteraffär)Jag har försökt hålla mig länge nu, varje dag är en kamp,
hade tänkt vänta till helgen men det går inte. Nej nu kör vi, på söndag är det ju
ändå 1:a advent.

Jag börjar lite försiktigt med ett vitt och vintrigt adventsarrangemang. Säg den
florist som inte älskar kallor och den fårbonde som inte tycker om ull. Runt
själva oasisklumpen har jag svept lite ull och pyntat med band och en liten skylt.

Kallorna får sällskap av lavaprydda björkgrenar, plättar i luften och plumosus.

Kransar hör adventstiden till och vi ser dem i många olika material och stilar.

Här har jag fixat till en ullkrans med hjälp av några kallor och lite band. Ljusen

har jag placerat i mitten.

Men det håller ju inte! Kallorna har ju inget vatten!!!! Men alla blommor måste

faktiskt inte hålla i flera veckor, eller? Ibland kan man faktiskt få unna sig något

som bara varar ett par dagar. Jag håller med Tage Anderssen. Han lär ha sagt att

blommor är som champange, de skall njutas nu.

Ha en skön och pysslig

adventsvecka.

Flitiga Lisa

Tema nejlikor.

2011-11-19T15:04:00.001+01:00

Tio nejlikor på tio sätt. Del 4.

Jag fortsätter att prisa nejlikans alla förtjänster och förutom att den är hållbar,

vacker och finns i ett nästan oändligt antal färger (utom blått och svart) så doftar

den fantastiskt gott. Ja den har faktiskt förmågan att dofta som blomsteraffärerna

gjorde när jag var liten och det där med dofter och minnen ger alltid en extra

dimension åt saker och ting.

Vad ska vi hitta på idag då? Jo medans nejlikorna fortfarande är långa och ståtliga

och inte har gått av (vissa sorter, särskilt denna i terracotta/aprikos är tyvärr lite

sköra och går lätt av i noderna) passar vi på att använda dem nästan i dess fulla

längd. Ett högt och lite stramt arrangemang ska det bli, där jag piffar till det och

mjukar upp det med lite ull.

Du behöver:

10 nejlikor, 3 kvistar limonium, texasgräs.

En hög inte allt för rak kruka.

Oasis, kardad ull, ullband och nålar.

Kniv behöver jag väl inte skriva för ni vet ju

att blommorna alltid ska snittas av med ett långt snitt

med en vass kniv.

Det är viktigt ett man tänker på att följa krukans yttre form när man sticker
ner nejlikorna i oasisen. Arrangemanget ska bli vidare upptill. Här kunde det
blivit ganska trist med blommorna nästan bara rakt upp och ner men vi har valt
att skoja till det lite som man brukar säga. Ett så här strikt arrangemang tål att
man leker lite med det,

Jag har svept runt lite kardad ull nedtill och sedan piffat ytterligare med ett

grovt ullsnöre och texasgräs som fästs med några nålar. Så var det klart. Glöm

inte att fylla på vatten.

Än har jul och advent inte intagit min blogg fullständigt. Jag är nog lite gammaldags

på den punkten, jag vill inte ta ut helgerna i förskott. Men vill ni kan vi ju låtsas

att nejlikorna är röda eller vita för att för att få till lite mer stämning och jag lovar

att från och med nästa vecka kommer även jag att köra hårt på den fronten. Nästa

söndag är det ändå första advent och jag tror bestämt att jag redan börjat längta lite.

Ha det gott alla blomsterälskare.

Flitiga Lisa

Höst hos fåren.

2011-11-16T08:17:00.002+01:00

Färgsprakande oktober.

Hösten är kanske ingen lugn period för fårägaren men det är våra tackor lyckligtvis
helt ovetande om där de förnöjsamt strosar runt i sina hagar. Just denhär tiden
på året verkar de vara ovanligt tillfreds med sina liv. Inga jobbiga lammungar att
hålla reda på och inget skrik och bräkande. När jag kommer för att titta till dem
kommer de glatt och möter mig utan att säga ett knyst. En tid att njuta av, för få
saker kan vara så enerverande som just bräkande får. Till våren när de har lammat
kommer de att börja skrika så fort de hör att vi är på väg ut till dem. Då spelar det
ingen roll om foderbordet är fullt eller om de fick mat för en timme sedan. De
skriker ändå och ibland undrar jag om de själva vet varför. Kanske är det deras
omåttliga förtjusning i kraftfoder som spökar. Hörselskydd måste delas ut till
känsliga små barnaöron på besök. Nittio skrikande tackor med lamm kan låta nog så skrämmande. Om ni bara visste vad jag njuter av den tysta, lugna hösten.......
men till våren kommer jag glatt att skriva att lamningsperioden är den allra,allra
bästa av tider.

Idissling pågår.

Vi brukar försöka ha våra tackor ute ganska länge på hösten om bara vädret
tilllåter det. Lite kyla är inte farligt om de bara har lite skog att söka skydd i. De
klipptes tidigt i höstas och en ny, luftig och skyddande päls har hunnit växa ut
sedan dess. Gräset har visserligen slutat växa och vi tillskottsutfodrar med
ensilage men tackorna varierar gärna dieten med lite gammalt gräs från marken.
Våra Dorsettackor är särskilt duktiga på att "städa" i markerna.

Det är inte för inte som vår plats på jorden heter Högagärde. Flera av åkrarna
ligger högt med fin utsikt om man bara tar sig tid att gå upp och titta efter.

För ett par veckor sedan släppte vi till baggarna till våra Gotlandstackor. Det blev
alltså inte på Fars dag som vi brukar skämta om utan närmare bestämt den 26 och
27 oktober. När jag tittar i Fårägarens fickboks lathund ser jag att första möjliga
lamningstid infaller redan den 12 mars, fast våra tackor brukar inte vara riktigt så
snabba i starten. Men det slår mig att det inte är så lång tid kvar till januari då
våra Dorset- och korsningstackor ska börja lamma men först måste vi bara fira en
lång och härlig jul- och adventstid.

Grå november.

Dimman ligger tät och dagarna blir kortare och kortare. Vill man titta till tackorna

eller hinna med lite utejobb får man planera sin tid väl för det blir mörkt fortare

än man anar. Det slår mig att jag inte alls kommer att sakna utelivet när det väl

är över. Det kommer rent av att bli riktigt mysigt att ha alla djuren samlade här

hemma och få börja gå till "lagårn" på riktigt igen.

Och jag säger som jag alltid brukar säga, allting har sin tid. Kort sagt, alla årstider

med fåren är bäst.

Ha det gott alla goa läsare.

Flitiga Lisa

Till pappa.

2011-11-12T12:13:00.003+01:00

Vad vill pappa ha på Fars dag? Nu blir det svårt, riktigt svårt. Blommor eller en

tårta? Eller kanske både och. En blomstertårta eller en blomster cupcake?

(Läs inte detta) Nej faktum är att endast 1% av papporna svarar att de helst vill

ha blommor enligt en undersökning gjord på uppdrag av Svensk handel. Men hur

som helst är jag säker på att blommor ändå alltid blir uppskattat. Det är mer

lättfixat än snälla barn (?) och fred på jorden som mina barns pappa och tillika

min man, alltid önskar sig. Kanske tillhör han den tredjedel av papporna som inte

vill ha några gåvor alls på Fars dag.

Aptitretande men inte BMI ökande.
´Prado Refi´heter den gröna nejlikan.

Tema: tio nejlikor på tio sätt.
Del 2 och 3.

Jag fortsätter mitt lilla nejliketema. Som av en händelse visar det sig att det går

utomordentligt bra att tillverka även Fars dags presenter av denna fantastiska

blomma. Allt du behöver förutom, blommor och redskap, är oasis (blomsterstick-

massa)vit ull och något att pynta med.

Till cupcakesen har jag använt dubbla muffinsformar och plast runt oasisen. För

att formen inte ska svälla ut totalt binder man om med bast eller ett fint snöre.

Tårtan är redan skårad för tio nejlikor räcker inte så långt.....

Hurdan är din pappa? Är far rar eller är det lite mer Dady cool?

Stort Grattis på

Fars dag alla pappor.

Vad vore livet utan er.

Flitiga Lisa

Det är slut.

2011-11-09T20:39:00.008+01:00

I takt med årstiden har mitt förhållande till trädgården svalnat allt mer och snart
kommer vi att ha ett vilande förhållande, min trädgård och jag. Det blir nog bäst
så kom vi överens om båda två. Vi behöver helt enkelt ta en paus ifrån varandra.

Det blev så många måsten att jag tillslut bara gav upp och tröttnade. Växthuset

har jag inte ens städat ur. Gröna små tomater hänger kvar och ser lite vilsna

ut och alla skadeinsekter jublar och hoppas på en härlig start till nästa år.

Det var i går det..... Idag skiner solen och jag ångrar allt jag sagt. Fram med

räfsan och kameran igen. Än är det inte slut. Än finns det tid för härligt

trädgårdsliv med massor med arbete.

Lite duktiga har vi varit Max och jag och räfsat upp alla kastanjelöv som
hamnat ute på vägen. Trädgårdslandet håller omsorgsfullt på att få ett värmande, näringsrikt täcke av löv.

Gyllne morgon. Solens strålar träffar rätt och under en liten kort morgon timma
får jag njuta av gyllengult gräs. Vilken förmån att få vara hemma och jobba just
idag.

Det behövs inte så mycket för att kameran ska komma fram såhär års. Varje liten
blomma och varje litet blad med en gnutta färg måste dokumenteras. Man är inte
så kräsen längre och ser skönheten i det lilla på ett helt annat sätt på hösten än
på sommaren.

Riddarsporrarna som jag klippte ner efter avslutad blomning i somras kommer
igen i mindre format och jag har inte ens orkat stötta dem. Det är väl lite si och så
med ordningen på hösten.

Solhattarna får jag kanske njuta av hela vinten för jag är inte typen som klipper
ner perenner och städar rabatter i onödan. Det är för väl att det numera är
trädgårdspolitiskt korrekt ett göra så.

Någon höstplantering hann det aldrig bli här och att silverfallen klarar frost visste

jag ju redan innan.

Men att marguriterna skulle klara det lika bra var jag inte beredd på. Man kanske
skulle ta och gräva upp de numera riktigt stora plantorna för vinterförvaring. Nej
förresten, jag har ju sagt att det är slut.......eller...

Höstkram

Flitiga Lisa

Tema nejlikor.

2011-11-06T18:25:00.006+01:00

Tio nejlikor på tio sätt. Del 1.

Botaniskt namn: Diantus

Namnet kommer från grekiskan och betyder

ungefär gudomlig blomma.

Nejlikan älskas av både gammal och ung men en stor grupp människor där emellan
rynkar tyvärr föraktfullt på näsan så fort blomman kommer på tal. Floristen biter
sig i generat i tungan och undrar vad den stackers blomman gjort för ont
egentligen. Det är ju inte nejlikans fel att den tack vare alla sina många
förtjänster hamnade i lite för många begravningsbinderier någon gång för mycket,
mycket länge sedan. Så bort med alla fördomar. Nejlikan är både hållbar, billig
och vacker och dessutom finns den i ett nästan oändligt antal färger.

Själv älskar jag att arbeta med nejlikor, gärna i kombination med andra blommor
men allra, allra helst nästan helt utan sällskap. Flera tillsammans ger ett maffigt
och färgrikt intryck, en lugn yta som är tacksam att pimpa utan att det för den skull
blir pråligt. Så för att inspirera er, oavsett om ni älskar eller hatar den och för att
utmana mig själv, har jag tänkt köra ett litet återkommande tema här under
hösten och vintern. Tio nejlikor på tio sätt. Än har jag inte alla delar klara för
mig, men häng på så får ni se var det landar.

Du behöver.

10 nejlikor

3 kvistar plumosus.

3 kvistar limonium

bast och kniv.

Först ut blir en vanlig, enkel, rundbunden bukett till kaffebordet. Söt och klassisk

med en doft från svunna tider. Den påminner lite om brudbuketterna från 30-
40- 50-talen, fast det är kanske mer troligt att nejlikorna var röda och buketten
ännu större och yvigare.

Plocka bort allt grönt på nejlikorna som hamnar under vattenytan och byt vatten
varje dag (helst) så håller buketten sig fin riktigt, riktigt länge.

Fortsättning följer.
Flitiga Lisa

Vad har ni för förhållande till nejlikor. Är den vacker, ful, tant- eller trend-

blomma. Väcker den minnen och associationer eller är den bara en blomma i

mängden som inte berör er det minsta. Skriv och berätta! Jag är så nyfiken

och nu i skrivandets stund kommer jag på att den faktiskt också är ett stycke

svensk blomsterhistoria.

Till alla dem vi minns.

2011-11-04T19:07:00.000+01:00

Allhelgonahelgen är här med gråmurrigt väder, stämningsfyllda ljus och
vackra blommor. Allt är som gjort för lite eftertanke och vemod och till alla er
som mist någon när och kär och till alla som gått före oss kommer här en liten
sångtext som betytt och betyder mycket för mig. En sång som ger hopp och
kanske också lite tröst när saknaden kommer smygande.

Låten skrevs av bandet Salt efter att en av bandmedlemmarnas bror dött ung.
Katarina Milton sjunger grymt bra och låten finns både på You Tube och Spotyfy
och i vår gamla skivsamling längst in på garderoben....

Två hjärtan till ett par äkta makar och visst är det
bra att kunna jobba lite på höjden när graven redan
är fylld med blommor.

Vi ska ses igen.

Livet kan vara vackert som en sommardag

där himlen är fri från varje moln

men plötsligt som en blixt ifrån en himmel klar

det känns som en iskall vind.

Alla har vi haft någon som vi hållit av

som varit en del av våra liv

och den som var vår älskade, vår bäste vän

finns inte längre kvar.

Personligt. Ett mosshjärta dekorerat med julros och murgröna från Högagärde.

Jag har en tro som ger mig tröst och styrka

att vi ska ses igen när tiden tagit slut.

Trots att skiljas var så svårt

så vet jag att du lever i ett ljus

i det hemmet som vi kallar Faderns Hus.

Visst är det härligt att jobba med de material som hör årstiden till
och finns nära till hands.

Vi kan inte förklara livets hemlighet

aldrig nånsin förstå allt det som sker

men trots dom frågor som vi har och inga svar

Gud är den som han är.

Men det är också ok. att fuska lite med några sidenrosor som håller sig fina
hela vintern. Se bara till att plocka bort dem innan vårstädningen då de inte är
komposterbara. Hjärtat går också att återanvända.

Jag har ett hopp som jag kan lita på.

Jag vet att det bär mig när jag dör

och bortom livet finns en annan dimension

det är min säkra tro.

Hjärttemat avslutas med ett klassiskt vitmosshjärta dekorerat med
kottar(givetvis), murgrönsblad och en liten slinga med caluna ljung
ihopsnurrad med tunn silvertåd.

Vi måste lära oss att det liv vi fått

är några år som snabbt försvinner bort

men själen som vi har den lever alltid kvar.

Den kan aldrig dö bort som den kropp vi har fått.

Den får vara för evigt hos Gud.

Jag har en tro som ger mig tröst och styrka

att vi ska ses igen när tiden tagit slut.

Trots att skiljas var så svårt

så vet jag att du lever i ett ljus

i det hemmet som vi kallar Faderns Hus.

Ha en riktigt skön

allhelgonahelg.

Flitiga Lisa

Julmarknad.

2011-10-30T12:00:00.003+01:00

Vi hinner inte ens passera Allhelgonahelgen förrän julbestyren drar igång så
smått och alla julmarknader börjar. Själv hoppas jag att jag hinner pyssla lite
nu i veckan och förbereda mig. Mer kransar, tomtar och annat mysigt ska
tillverkas av ull och skinn innan jag kan packa bilen full och ge mig ut i stora
vida världen. Ja, så särskilt långt bort brukar jag ju inte hamna. "Jul i huset" på
Emåns Ekomuseum, Nävelsjö Bygdegård och någon plats till brukar vara lagom
men i år tar jag i lite mer. Från torsdag till söndag kommer mina ulliga inrednings-
detaljer att finnas på Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby. Maken ska dit för att
visa fårklippning och jag har fått plats för mina alster i en liten hantverksbod.

Nu går jag och väntar på att årets skinn ska komma från berederiet i Tranås. Har

jag otur dröjer det till Lucia. Jag har lite ont om Gotlandsskinn just nu och jag

längtar så. Nej, nu ska jag pyssla vidare. Det blir nog inte mer bloggat idag.

Behöver ni en liten paus från Ronja Rövardotter och alla hennes vänner så kanske

vi syns.

Ha en skön höstlovs vecka.

Flitiga Lisa.

Ett litet rop på hjälp.

2011-10-27T12:36:00.004+02:00

Hej alla ni där ute i cyberrymden som vet hur man sköter en blogg. Jag har stött
på problem, visserligen ett typiskt i-lands problem men det är ändå ett problem.
Ett stort problem för mig.

" Du har överskridit kvoten för bildöverföring" står det.

Jag hade tänkt byta header och ändra lite bland bilderna vid sidan eller gadget
som det heter. Helt enkelt höststäda lite och förnya mig en aning. Men där gick
jag bet. Bloggers engelska hjälpsida med prislista på ytterligare lagringsutrymme
gör mig bara förvirrad. Så snälla hjälp......ska det verkligen vara såhär. Jag har
inte lust att att börja om med en ny blogg men står inte ut med att inte kunna
ändra den.

Nej nu "pratar" vi om något roligare tycker jag, julrosor tex. Nu blommar nämligen
årets första, eller sista ska man kanske säga. Ljusrosa och vårlikt späda lyser de
upp min höstträdgård som håller på att göra sig redo för nästa årstid. Den ena
årstiden hinner inte ta slut förrän nästa tar vid. Det är brytningstid och jag
spjärnar emot. Frosten var ok. men jag vill slippa tänka på dubbdäck, snö och kyla.
I blomsteraffären har vi fått hem våra första hyacinter och amaryllisar. Jag var
nära att köpa men la beslutsamt dem ifrån mig, man ska inte försöka forcera
tiden, den kommer av sig själv ändå.

Det fina våningsfatet har kommit till Högagärde för att stanna. Jag skulle ju bara

låna det över helgen för att fota lite skördebilder och så gick det som det gick....

Amarantusen ´green tails` hann jag rädda undan frosten. För mig är den en viktig

ingrediens i trädgårdslandet. Oumbärlig som snittblomma och snygg tillsammans

med grönsaker. Gissa om jag plockar och njuter men nu är det slut på härligheten.

Fluffig som en ballerina kjol och söt som en marsipan ros. Visst är den bedårande.

Jag kan inte minnas vad hon heter, än mindre när jag köpte henne. Placeringen i

trädgården är inte heller så framstående. Jag saknar i det närmaste skuggiga

rabatter Det jag har att erbjuda är i princip en plats under krusbärsbuskarna.

En plats för höstslileben tänkte matte men så tänker inte jag.
Är man katt så är man.

Eftersom ni ändå läst ända hit frågar jag en sak till. Jag hade tänkt att ha en

bakgrundsbild bakom hela bloggen med det verkar vara svårt att föra över en egen

bild där. Den är för stor eller för.... ja jag minns inte men det funkar inte.Är det

någon som vet hur man gör så är jag tacksam för lite hjälp även med detta. Det är

kanske lite överkurs men det vore roligt att göra sin blogg lite mer personlig.

Jag tackar på förhand och funderar på om

denhär stilen skulle passa mig.

Det finns ju trots allt vissa saker man kan påverka i mallen simple och kanske får

man hålla sig till det om man inte är nå´t datasnille. Hur gör alla ni andra?

Ha det gott/Flitiga Lisa

Fårklippnings SM och Knarrhult Open.

2011-10-23T14:08:00.009+02:00

Nu har jag landat framför datorn igen efter några intensiva dagar som funktionär
på fårklippnings tävlingarna på Elmia. Trött men nöjd skulle man kanske kunna
säga. Tack alla ni klippare, funktionärer och härliga publik. Det har varit så kul.
Här kommer ett litet smakprov (eller kanske en överdos) för er som inte var med.

Fåren bör klippas två gånger om året för att må bra och även det kan man göra
till en sport. I länder som Austraslien, Nya Zeeland och Storbrittannien är
sporten stor och med tanke på hur publikvänlig den är borde den vara större
även i Sverige

Knarrhult Open

Scenen med tre klippare och deras medhjälpare, får, domare, ullsorterare
och tidtagare.

Långa härliga drag av Fårklipparförbundets ordförande Martin Sjunnesson.

Upp med fåret igen så klipper vi andra sidan.

Håll skinnet spänt så undviks klippskador. Näven i ljumsken
och de sista dragen går som en dans. Resultatet blev ett pris
för mest välklippta får( cleenest pen) och lite till......... för
Krystian Jarosz från Polen.

Full fart. Anna-Lotta Allared blev utsedd till årets rookie.
Denna duktig tjej har klippt får mindre än ett år. Imponerande.

In med fåret i fållan och bort med ullen. A. Fiks från Estland.

Tv. sponsorn av tävlingen Knarrhult Open.
1:a Krystian Jarosz, Polen
. 2:a Darryl Keenan, Nya Zeeland.
3:a Torbjörn Svensson, Gotland

Dam SM

Therese Lindh blev etta i Dam SM.

Anna-Lotta kom tvåa.

Herr SM

Snyggaste tatueringen....

....tillhörande SM finalisten Torbjörn Svensson.

Ännu en finalist, Magnus Wuolo.

Emil Nordin var också med i finalen.

Vår engelske domare Martyn och hans kollegor granskar
fåren i fållan efter klippningen. Eventuella klippskador
försämrar resultatet.

Lyckliga SM-pristagare.

1:a Torbjörn Svensson (mitten)

2:a Magnus Wuolo (tv)

3:a Emil Nordin (th)

I finalen klippte herrarna 8 får och detta klarade Torbjörn av på 8 min och 44 sek.

Tvåans tid var 10,43 och treans 11,10. Torbjörn fick även priset för cleenest pen
vilket bevisar att man både kan klippa väl och snabbt.

På väg hem från tävlingarna efter en dag i rampljuset.

Jag önskar Torbjörn och Magnus lycka till på VM på Nya Zeeland och tackar alla de

härliga tackor som ställde upp och lät sig klippas.

Man får tacka

hälsningar

Flitiga Lisa.

Snabba klipp.

2011-10-19T23:17:00.001+02:00

Fårklippnings SM

Jag tänkte bara passa på att göra lite reklam för fårklippnings SM som går av
stapeln på Elmia i Jönköping nu till helgen. Ja du läste rätt, fårklippnings SM.
Man kan tävla i allt, även i att klippa får snabbt och väl. Det som till vardags
tar ca tre minuter för en professionell fårklippare kommer då att klaras av på
under minuten om det går riktigt, riktigt bra. Men då har man fuskat lite och
klippt fåren runt rumpan innan för att undvika eventuella skador som annars
lätt skulle kunna uppstå när det går fort.

Fårklippning är inget hantverk, det är en konst. Ungefär så skulle man kunna
uttrycka det. Det är inte bara svårt att hantera saxen. Det är minst lika svårt
att hantera fåret och få det att sitta still på rumpan och låta sig plockas runt i
de olika momenten.

Helt färska bilder från dagens klipp uppvisning på Elmia. Hemmaklipparna

värmer upp scenen men på fredag och lördag är det på riktigt.

Knarrhult Open

Fred. kl.8.30 - 12 och kl. 13.00 - 15.30

Fårklippnings SM

Lörd. kl. 8.30 - 12.00 och kl. 13.00 - 15.00

SM final kl. 14.00

Jag ser fram emot ett par spännande och roliga klippdagar på Elmia. Åk gärna

dit om du har möjlighet. Fårklippning är lika kul att titta på om du 4 år eller 94.

Hälsningar. Flitiga Lisa.

Trädgårdens allra sista?

2011-10-16T09:03:00.001+02:00

Det oundvikliga slutet närmar sig. Än så länge har jag kommit undan med en
tillfälligt vit gräsmatta och en vindruta som behövde skrapas. Frosten naggar
lite i kanterna och snart kommer vintern att inta mitt trädgårdsrike bit för bit.
Men just idag känner sig min höstträdgård totalt oövervinnerlig. Än har inte
vintern vunnit slaget.

Just idag bjuder jag på höstens kanske allra sista blomma- tidlösan.

Den står tryggt och stadigt jämte min mest fotograferade sten, en grundsten från

det gamla foderbordet i ladugården.

Spansknävan är en trogen vän i rabatten. Från juni till november hinner den med

att vara ett diskret och lågmält sällskap till mång olika blommor.

Solhattarna har nästan gett upp men floxen låter sig inte skrämmas av höstrusket.

Höstkrokusen ser kanske inte så märkvärdig ut men allt som blommar sent är

mer än välkommet.

Själv funderar jag på när stunden kommer då det är dags för trädgården och säga

tack och godnatt. Jag håller på att hösta in för fullt med allt vad det innebär.

Purjolöken ska upp ur jorden, växthuset städas och jag vill bra gärna hinna ge trädgårdslandet ett regält täcke men löv innan det vita täcket kommer och

gömmer allt. Förra året kom snön redan den 18 oktober, enligt de som kommer

ihåg sådant, men det skulle vara skönt om den dröjde lite längre i år så man hann

med alla måsten och hann njuta av allt det frostiga krispiga ett litet tag.

Själv säjer jag

God morgon världen

och ha en skön trädgårdssöndag.

Flitiga Lisa

Skönhet och förfall.

2011-10-13T09:30:00.001+02:00

Livet är som bäst vid 74-års ålder, åtminstone om man får tro en nyligen gjord
undersökning. Lite överraskande kanske, för det är nog ungefär då som vi tror att
det börjar gå utför. Kanske är det därför man uppskatter hösten så. Man vet att
allt det härliga en gång kommer att ta slut, precis som själva livet men det gäller
att fånga varje ögonblick.

Pionvallmo.
Av jord är du kommen.

Hösten är så förlåtande på något vis. Lugn och kravlös, en tid då man ser
skönheten i det lilla. Även det som är sprött och skört och nästan dött kan vara
så otroligt vackert. Knotiga gamla äppelträd älskas av de flesta och det nötta
och skavda gör sig så bra på bild. Ting med patina och en historia tilltalar mig men.......... kan någon förklara för mig varför just färgen på min veranda ska
behöva flaga så.

Ladugårdsvägg att njuta av av flera anledningar.

Sten och mossa, hur japansk kan det bli på en
svensk ladugårdsgata. Säkert har det tagit lång tid
för regnvattnet att skapa denna skönhet.

Krolliljans frökapslar är fascinerande. Jag har hört att det
tar sju år från det att frö grott tills växten börjar blomma.

Syrenhortensia framför ett naturligt patinerat staket och vår
vacker åldrade bod.

Vill ni veta när man är som olyckligast då? Jo om man ska tro undersökningen ovan

är det vid 46-års ålder. 46 är kanske ungefär som högsommar. Det regnar för

mycket, för lite, skadeinsekterna invaderar och pionerna har blommat över.

Nej skämt å sido, varje tid i trädgården har sin charm och det bästa är att den

aldrig dör den kommer bara igen och igen.

Om livet är som en trädgård är det trots allt inte så farligt att åldras och dö heller

för den delen, bara alldeles, alldeles naturligt. Det blir höst varje år och likaså

vår, som om Gud själv hade tänkt ut att vi skulle få träna oss lite och vänja oss vid

tanken på att det en gång tar slut och att slutet kanske bara är början......

En härlig höst åt alla.

Flitiga Lisa

Thanksgiving på svenska.

2011-10-09T22:38:00.001+02:00

Nej inte gör vi som i USA där man firar Thanksgining med buller och bång.
Tacksägelsedagen går nog ganska obemärkt förbi för de allra flesta av oss. Även
om den faktisk har en alldelas egen dag (idag) på kyrkoåret så finns den inte med
i almanackan.

Utsmyckningen på altaret i kyrkan fick följa med hem och bli fotograferat.

En gång har jag firat "riktig" Thanksgiving i USA, med kalkon och allt och då fick
jag frågan om vi också firade helgen i Sverige. Jag svarade nej och med glimten
i ögat frågade de då om vi kanske inte hade något att vara tacksamma för. Det
ligger nog ett korn av sanning i frågan och problemet är kanske att vi tar allt det
goda så för givet att vi inte ser det. Vi som lever i fred och frihet och alltid har
mat på bordet.

Pumporna och blommorna lånade jag från den fantastiska
trädgården på andra sidan skogen.

Men just nu är jag ändå barnsligt förtjust över skörden. Glad över det som min

lilla plätt på jorden lyckas producera. Närproducerat, ja till och med härproducerat,
skulle man kunna säga om våra morötter, lökar, potatisar och vårt lammkött och
allt det andra.

Jag har hittat en ny knapp på kameran och fick en
mörkare ram runt.

Alldelas för många tycks ha inställningen att mat inte får kosta något, varken eget

arbete eller pengar och man värdesätter inte goda produktionsformer. Hur djuren,

bonden, arbetaren eller marken mår spelar mindre roll bara det är billigt, billigt,

billigt. Så synd om dem, så synd om oss alla. Så trist med all dubbelmoral, att vi

har regler som är viktiga att följa i Sverige med så fort varan kommer från ett

annat land är vi beredda att strunta i våra ideal.

Med en annan knapp blir det ljust och lite suddigt.

Då är det tur att ni finns där ute, alla härliga bloggare och alla ni andra som delar

era odlarmödor med mig. Jag är ju trots allt inte ensam. Det är så kul att ni vill

följa livet här på gården med fåren och trädgården.

Ha det så gott.

Flitiga Lisa

Jag visar daliorna igen . Njut en sista gång för nu är
de borta , tagna av frosten.

Höstkrukor.

2011-10-05T22:49:00.000+02:00

Nej någon "total makeover" är det inta tal om för mina krukor men liten höst-
renovering sitter kanske inte helt fel. Det är märkligt hur fina sommarblommorna
hållt sig trots att det varit höst ett tag nu. Men så plötsligt en dag blir läget helt
akut. Man tröttnar på putsande och plockande och då måste de bara bort. Helst
redan nu, eller helst igår. Bort, bort, bort.

Inte bort med allt kanske. Har det tagit en hel sommar för silverfallet att bli så

här stort och frodigt behåller man det mer än gärna ett tag till. Dessutom tål det

ju lite frost precis som bacopan. Det enda nya är egentligen muhlenbeckian och

den stora ljusrosa ettåriga ljungen i mitten.

Färgen på ljungen är så söt men ur hållbarhetssynpunkt föredrar jag den fleråriga

calunan. Den mer färgsprakande sorten av erica ljung har nästan försvunnit från

marknaden på bara några år.Ingen kan vara mer glad över detta än vi som

jobbar i blomsteraffär, äntligen slut på det evinnerliga vattnandet av dessa

skräpiga plantor.

Är det fler än jag som tycker att det börjar bli svårt att fotografera. En mulen

dag räcker inte ljuset till och i solsken blir det inte heller så bra. Långa skuggor

och skarpa kontraster är inte särskilt kul. Jag vet inte hur många gånger jag har

försökt fota mitt lilla stilleben på uteplatsen utan att bli riktigt nöjd.

Närbilder är oftast lite lättare. Här har vi prydnadskål, en riktig höstfavorit som är

lätt att dekorera och piffa till efter tycke och smak. Lite ull från våra Gotlandsfår

passar bra och värmer frusna hösthjärtan.

Blanka röda nypon blir en pulshöjare. Riktigt, riktigt färgsprakande. Det är bara
att välja dekoration efter humör. Hösten är ju både och på något vis. Lite
kontrasternas tid. Färgsprakande och dov, varm och kall, lugn men ändå inte.
Kort sagt lite av varje.

Stor höstkram.

Flitiga Lisa

Baggauktion.

2011-10-01T22:01:00.004+02:00

Guldfeber och silverlockar.

Så var vi hemma igen efter en intensiv dag i Tenhult, där en av årets två auktioner
för baggar av rasen Gotlandsfår just ägt rum. Drygt 60 baggar gick under klubban
och en av dem fick följa med oss hem. Som extra nördig information kan jag tala
om att vi nu äger 50% av baggen med katalog nr. 46, Hultets Abbe.

Auktionshallen sett lite från ovan. Baggarna står uppbundna runt ett antal
rundbalar för allmän beskådan. Presumtiva köpare inspekterar, pratar med
goda vänner och fikar.

För den avelsintresserade är detta årets kanske viktigaste och mest spännande
fårdag. Efter att under några timmar ha detaljstuderat baggarnas pälsar, kollat
in benställningar och klämt på ryggar ska sedan det viktiga beslutet fattas, ibland
inom loppet av några sekunder. Is i magen, pengar i plånboken, kunskap och lite
magkänsla är allt som behövs. En B-plan, eller kanske till och med en E- eller
F- plan, behövs också. Det är ju inte alltid det går som man vill och snyggt är
oftast dyrt.

Ett mörkt och glänsande förslag som man bara kan drömma om....
( han heter Granstorp)
Jag måste även konstatera att det INTE går att fånga päls på bild, inte under
några omständigheter. Bilden blir för mörk, för ljus, för platt osv.
Fåren måste helt enkelt, precis som livet, upplevas i verkligheten

Jag anar en viss guldfeber men det är de silverglänsande lockarna alla vill åt.
Det som på fackspråk kallas pälshår, själva hårets silkighet och glans, är det
allra viktigaste. Färgen och lockformen må vara viktiga och tycke och smak
varierar men är inte pälshåret bra blir skinnet ändå ganska trist.

Till sist lite extra nördig info.

Dyraste baggen: katalog nr.1, Helge.33.000 kr

Näst dyrast: katalog nr.5A, Gannarve.

Flest priser: katalog nr. 2, Kärrbo Xantos.

Sötast: en bagge med rosa halsband och tillhörande rosa grimskaft.

Medelpris: 11.500

Alla baggar blev sålda.

Ha det gott alla får- och

trädgårdsvänner.
Flitiga Lisa

Vildsvin och vårlök.

2011-09-28T20:13:00.000+02:00

Jag hade tänkt skriva om vildsvinen,

dessa mina värsta fiender som förstör allt från gamla vallar till nysådd spannmål.
Likt en osynlig gerillarörelse gör de sina nattliga räder allt närmre husen hemma i
byn. Deras senaste tilltyg är att de börjat böka på åkern bakom huset, endast tio
meter från tomtgränsen. Ni förstår hur läskigt det känns. Inte för att jag går
omkring och är rädd för bestarna utan för att jag avskyr när någon förstör för oss.

Men jag tror att jag skriver om något roligare, vårlök till exempel.

Som man sår får man skörda heter det ju. Vill man ha massor av härlig vårblomning
är det bara att öppna plånboken, trotsa vädret och greppa planteringsspaden.

Årets nyförvärv är narcissen ´Sailboat´, tvåfärgad pärlhyacint och ännu fler av

triumph tulpanen ´Ronaldo´. Det börjar bli lite fullt i ett par av rabatterna men

med hjälp av en liten skiss från i våras hoppas jag att de hamnar på någorlunda

rätt plats.

Jag har en förkärlek för svarta tulpaner, eller nästan svarta ska man kanske säga,
för vid mer ingående studie har de alla en dragning åt någon färg. Rött eller lila
och allt däremellan. ´Queen of Night´är en gammal goding som återkommer snällt.
´Ronaldo´ är en ny bekantskap åt det rödare hållet som jag gärna vill ha fler av.

Narcisser kan man inte heller få för mycket av. Helst vill jag ha vita eller ljust,
ljust gula i mina rabatter.

Men nu får jag inte sitta här och drömma längre. Verkligheten kallar. Tillbaka till
grisarna igen. I ett svagt ögonblick har jag sagt att om vildsvinen invaderar
trädgården ska jag ta jägarexamen och börja jaga. Nja... vi får väl se.

Ha det så gott.

Flitiga Lisa

Sävsjös maxade höstrabatt.

2011-09-24T16:57:00.000+02:00

Nu har jag hittat den - rabatten som kan lysa upp en hel höst. Gräs, vackra
bladformer och vintergrönt i all ära, men handen på hjärtat,visst är det väl
färg vi längtar efter allra mest såhär års.

Kanske finns den ultimata höstrabatten i Sävsjö där stadsträdgårdsmästare

Stefan Lagerkvist och hans personal bjuder på spännande planteringar. Min

favorit ligger i parken mellan Kulturhuset och Ljunga Park. Rabatten är helt

omgärdad av vatten och bara det gör ju att det känns lite extra spännande när

man tar klivet över till den lilla ön.

Växtvalet är ganska ordinärt. Snälla, lättskötta växter som man inte behöver

fjäska särskilt mycket för. Kärleksört, rosenflockel, solbrud, och så förstås

mängder av rudbeckior av alla de slag. De bara finns där, lever och frodas och

verkar sköta sig praktiskt taget själva.

Gräsen får vi inte heller glömma bort. De ger det där lite vilda mustiga intrycket

som passar särskilt bra i höstrabatten. Riktigt snyggt blir det om man som här har

modet att sätta dem i rabattens framkant. De högsta växterna måste inte alltid

vara längst bak i rabatten.

Solbruden är lite murrig och speciell i färgen. Rent spontant skulle jag kanske

säga ett rostrött, gult och rosa inte alls passar ihop men på något lustigt vis

gör det ändå det. Solbruden och rudbeckiorna har dessutom nästan precis samma

blommform vilket egentligen inte heller borde vara snyggt. Men snyggt är det

definitivt och jag tror att hemligheten är att blommorna växer i stora fält.

Inget duttande här inte. Här har man målat med stora penseldrag.

Mulet

Jag kan inte riktigt bestämma mig för när jag tycker att rabatten är som allra

vackrast, i fullt solsken eller när det är lite mer mulet.

Mulet

Eller kanske soligt?

Kanske att den gula färgen blir ännu vackrare en mulen dag. Gult har en alldeles

egen lyskraft och tycks inte behöva så mycket hjälp av solen. Eller vad tycker ni.

Jag kan tycka att det är ganska spännande att rabatten byter skepnad inte bara

över årstiderna utan också ändrar karaktär beroende av vädret och tiden på

dygnet. Hur som helst måste jag ändå konstatera att gult är en underskattad färg.

Fram för mer gult i höstrabatterna.

Fram för en soligare höst.

Flitiga Lisa

Vi flyttar in .

2011-09-21T18:19:00.000+02:00

Regn och rusk, soligt ibland med mest regn och rusk. Tillvaron känns lite mörk och murrig. Detta har fått mig att fatta det ack så svåra beslutet att så smått börja
flytta in trädgårdsmöblerna. Det är tid för höstmys, höstmys innomhus.

Höstmys i glasverandan. I bakgrunden hemmagjorda tovade tavlor.

Ett av borden åker in på glasverandan. Jag hade hoppats på att hela möblemanget
skulle få plats, med där var jag lite väl optimistisk. Jag hade tänkt mig mysiga
fikastunder som var sådär lagom ute fast ändå inne. Nu blev det bara bordet och
en stol och en massa mys med blommor och levande ljus.

Än är inte hösten sådär färgsprakande som den ska vara så jag går ut lite försiktigt
med mitt dekorerande. Jag fuskar med ett par konstgjorda pumpor och hittar lite
gröna kart från silverpäronträdet. Det får räcka. Några pelargonior och andra lite
känsliga växter får flytta in för nu är deras sommarlov definitivt slut.

Tofslilja(?) i blomm. När den blommat över vissnar hela
plantan och den åker ner i källaren för vinterförvaring.

Av silverpäronträdets små gröna frukter hade jag tänkt göra en krans att hänga på
väggen men jag ger snabbt upp. Päronen är för hårda och tråden för vek men det
bli en liten ljusmanschett istället.

Härlig materialmaix, betong, ull, gröna päron och levande
ljus.

Alla ni som känner mig ler nog en smula när ni läser det där om levande ljus. Jag
tillhör nämligen den kategorin som köper massor med ljus och fina ljuslyktor
men som nästan aldrig tänder dem. Det blir liksom inte av och så är jag väl lite
rädd att glömma dem och orsaka en elsdvårda antar jag. Men jag gör mina väl
valda undantag. När huset fylls av folk eller när kameran åker fram är det
mys till max som gäller.

Massor av höstmyshälsningar

från Högagärde.

Flitiga Lisa

Extra nördigt om får.

2011-09-17T19:21:00.001+02:00

Mönstring och riksbedömning.

För ungefär en vecka sedan skrev jag ett inlägg som handlade om mönstring
av Gotlandslammen (bedömning av djurens kropp och päls) och här kommer en
liten fristående fortsättning.

Såhär ser det ut när man mönstrar lamm. En ganska behaglig arbetsställning när
lammet väl är uppe på mönstringsbordet får man väl lov att säga. Bra ljus är
viktigt och räcker det naturliga dagsljuset inte till får man hänga upp lysrör som
vi gjort här.

Har man extra snygga bagglamm vid mönstringen hemma på gården kan man åka
vidare med dem till en sk.riksbedömning som anordnas av de olika distrikten
inom Fåravelsförbundet. Här får man chansen att få sin fina bagge bedömd av en riksdomare. Principen för själva bedömningen är i stort sett den samma som för
gårdsmönstringen fast den är mycket mer noggrann. På det färdiga protokollet
kan man sedan utläsa exakt vilka kvalitetsavvikelser baggen har och bakom varje
siffra finns alltid en förklaring. Poängskalan är 1-6 och får man en 5:a i helhet har
man all anledning att vara nöjd, mer än nöjd.

Själva hade vi med oss två baggar till riksbedömningen. Det var allra första
gången för oss och det var förstås både nervöst och spännande. Framför allt
var det lärorikt. Hur det gick? Jo tack, jag är nöjd. Det gick ungefär som jag
förväntat mig. Den ena fick 3:a i helhet och den andra 4:a. Ingen av dem höll
den där riktigt höga kvalliten som krävs för att de skall bli uttagna till
baggauktionen som äger rum i Jönköping om några veckor. Men hur många
baggar av alla riksbedömda hamnar egentligen där? De flesta säljs nog hemma
på gården. Fyra dagar senare hade vi i alla fall sålt den bäste av dem, tack vare
att vi bemödade oss att ta med honom på riksbedömningen.

Bagglammen går och betar på åkrarna bakom huset. De är riktigt sociala och

pratsamma. Det bli många pratstunder med matte och än så länge har de inte

blivit sådär bråkiga och som de ofta blir. Baggar kan ju faktiskt bli lite ilskna

av sig så det gäller att ha ögon i nacken.

På hösten är jag extra nördig med fåren. Om ni visste vad jag studerar
härstamningsbevis, mönstringslistor och riksbedömningsprotokoll. Snart kommer
baggauktionskatalogen och då ska jag riktigt gotta mig i den och kanske att jag
till och med plockar fram förra årets......

I år måste vi köpa en ny Gotlandsbagg, ja helst två. Ett spännande och viktigt
beslut, för baggen är ju som man bruka säga, halva besättningen (får flocken).
Just nu har jag till och med högre bevakning på annonserna på Fåravelsförbundets
hemsida än jag har på bloggen och det vill inte säga lite det. Inte ens trädgården
åtnjuter så särskilt mycket av min omtanke. Allting har sin tid på något vis och nu
är det fåren som gäller.

Hälsningar

Flitiga Lisa

Award

2011-09-14T19:00:00.002+02:00

Hej hopp! Jag har fått en award på min blogg av Anna på Lill-Hasta Trädgård.

En award sa familjen, vad är det? Ja sa jag, det är en liten utmärkelse som man

får av en annan bloggare som tycker att ens blogg är bra,typ. Lite som ett kedje-
brev fast man inte skickar riktiga saker till varandra, typ. Hur som helst värmer
det hjärtat så tack snälla Anna. Jag har aldrig fått någon award innan så jag ska
försöka klara av min uppgift. Det ingår bla. att man ska svara på fem frågor om
sig själv.

1. Varför började du blogga?
Jag började blogga på årets allra första dag. Jag kände att jag behövde en nystart
och en konstnärlig utmaning. Dessutom hade jag pratat om att jag ville börja
blogga så länge att jag helt enkelt var tvungen att gå från ord till handling.

2. Vilka bloggar följer du?
Jag började läsa vita lantliga inrednings bloggar för något år sedan. Allt eftersom
tiden gick hittade jag flera mysiga trädgårdsbloggar, typ Trädgårdsdrömmar och
Esters Trädgård. Sedan har jag hittat mycket, mycket mer men självhushåll,
bondeliv och får ligger mig varmt om hjärtat.

3. Favoritfärger.
Det ska man inte fråga en florist om. Jag älskar allt, nästan, utom senapsgult och
vissa bruna nyanser. Årstiden styr mycket av mina val. Om sommaren och våren
är det den något kalla men lagom starka rosa färgen som en helt nyutslagen Acua
ros har som är favoriten. Just nu älskar jag något smutsiga pastelliga lilarosa toner
bäst. Alla de gråa nyanserna som ett Gotlansfår kan ha lockar också samt dova
turkosgröna färger. En kort fråga men ett långt svar som kan bli ännu längre....

Rosen ´Cool Water´.
Jag tror ni förstår precis vad jag menar med favoritfärg.

4. Favoritfilm.
Feelgood filmer som "Love actually". Jag är svag för romantiska komedier med
förutsägbara lyckliga slut. Jag har ungefär samma smak som tonårsdottern men
gillar absolut inga skräckisar och absolut inget grovt onödigt våld.

5. Vilket land/länder drömmer du om att besöka och varför?
Får man välja en hel världsdel? I så fall väljer jag Afrika, det svarta Afrika.
Ända sedan jag var liten och det kom missionärer till kyrkan och berättade de
mest fantastiska berättelser och visade de mest underbara bilder har jag längtat
dit.

Skicka vidare till......
Awarden ska skickas vidare och nu blev det genast lite svårt. Hmm.....
Jag har så svårt att välja, det finns ju så många bra. Jag tänker och skriver och
länkar och filar på fina motiveringar och tänker lite till....och kollar upp hur
många följare ni har.....Tiden går....

Nu vet jag. Såhär får det bli:
En award till alla er som jag länkar till på min blogg.
Hos er finns det tänkvärd och rolig läsning. Vackra bilder och härlig inspiration.
Tack för att ni finns där som i min inspirationskälla och mitt bollplank.

Kram på er.

Flitiga Lisa.

Mina solhatttar.

2011-09-10T14:45:00.000+02:00

Om det inte var för alla dessa fantastiska solhattar Echinacea purpurea skulle
nog trädgården se lite småtrist ut nu. De har verkligen förmågan att lysa upp en
hel rabatt, ja nästan en hel trädgård. Vad vore hösten utan solhattar.

Har ni sett den söta lilla spindeln? Den är så väl kamouflerad att jag inte
upptäkte den förrän jag gick in och satte mig framför datorn.
Tänk så fiffig naturen är.

Blomningen börjar lite smått redan i juli och sedan fortsätter ögonfröjden långt
in på hösten. Jag skulle till och med kunna sträcka mig så långt som att säga att de
till och med är vackra när de blommat över. Har man tur frösår sig de kvarlämnade
fröställningarna till nästa år. Men det är inte alltid färgen blir "rätt".

Jag gissar att den vita heter ´Baby Swan White´ . Jag har haft några olika vita
sorter men tyvärr är de lite kinkigare än de "röda" så detta är de enda jag har
kvar. Jag försöker hitta varma, soliga och väldränerade lägen för att de ska
känna sig lite extra välkomna.

´Razzmatazz´heter denna söting. Lite ovanlig som den är var den ganska dyr i
inköp då jag sprang på den i en plantskola för några år sedan. Det var ett rent impulsköp och eftersom jag inte visste hur härdig den var vågade jag bara köpa
en. Annars tillhör jag den sortens trädgårdsälskare som anser att man alltid
måste plantera flera av varje sort. Ett får är inget får men fem får är fem får
och en hel fårflock. Det samma gäller de allra flesta blommor. De gör sig bäst i
grupp och en solhatt gör ingen höst.

´Green Envy´heter denhär lite annorlunda solhatten. Inte för att jag skulle bli
grön av avund om den inte fanns hemma hos mig men lite kul är den allt. Tyvärr
har jag inte lyckats hitta rätt kompisar till den den än. Än så länge står den i
rabatten framför huset och känner sig lite vilsen. Det är inte bara vi människor
som behöver komma i rätt miljö för att trivas, blomma upp och komma till vår
rätt.

Pålitliga , stadiga och robusta ´Magnus´eller ´Magnus Exklusiv´som den numera

heter växer i den långa grusgångsrabatten framför huset. Just denhär bilden är

från juli månad.

Men nu är det nu och just nu äger Magnus. Han äger hela rabatten tillsammans

med flox och rosenflockel. Härliga höst, tänka att inget någonsin blir tråkigt i en

trädgård. Rufsiga strandirisruggar ger en lite vild holländsk känsla åt rabatten.

Vanlig en, formklippt tuja och stora fält av bergenia flirtar med min lite striktare

sida. Vem har sagt att man inte kan få allt....

Ha det gott och njut av hösten.

Kramar Flitiga Lisa.